MammaCita

Dagen av hemmahäng

2012-01-01T17:52:00.003+01:00

Nyårsdagen, en sann dag av ingenting. Resultatet av ingenting blev ett hem helt upp och ner av lek. Och så en korvig kudde, sydd åt lillebror som stötdämpare framför elementet vid hans säng. Årets första dag hittills.

11 blir 12

2011-12-31T17:24:00.000+01:00

Gott nytt! Vi firar stillsamt i vår vattkopps-karantän. Fokus på god mat och festglada barn. Snart kommer våra tre gäster. En av dem blir garanterat prickig inom två veckor, men det var tydligen helt ok.

Ett svar som blev ett inlägg

2011-12-30T17:07:00.004+01:00

Fick en fin kommentar med så mycket igenkänning. Började på ett svar som sen bytte och blev ett inlägg, som ett kort- och sammanfattat retroperspektiv över karriärångesten som tillslut blev ett helt nytt yrkesval. Kanske borde ta bort det där från bloggpresentationen nu, den är ju faktiskt botad.

"Hej, vet inte riktigt hur jag hittade hit men jag brukar titta in i bland och tycker du har en sån fin blogg. Jag är tvåbarnsmamma ungefär i din ålder, bor i årsta och har drabbats av nån karriär-barriär. Jag har en lång utbildning men funderar på att byta bana och börja plugga igen till sjuksköterska. Läskigt och svårt, hur tänker du?"

Så kul att du hittade hit då säger jag! Och vi har visst en hel del gemensamt också.

Jag tänker så här, om du har möjlighet så ska du satsa på det du vill. Själv hade jag några barriärer framför mig innan jag kunde köra på. Till exempel knappt något studielån kvar, ett helt ok jobb, en lång utbildning som jag kände att borde (men egentligen inte ville) göra någonting av och lite för låga gymnasiebetyg för att komma in på någon av sjuksköterskeutbildningarna i Stockholm. Det tog fyra år innan jag gick från tanke till genomförande. Fyra år som inkluderade ta steget att lämna trygga jobbet, föda ett till barn, vara ärlig mot mig själv och erkänna felval och ge upp den tidigare utbildningen, och slutligen skriva högskoleprovet som blev min biljett in.

Det där med ekonomi är förstås den tråkigaste biten av det hela. De här tre åren blir inte de rikaste mitt liv. Men vi klarar oss, har en buffert och det räcker för att fixa det. Vad ska man satsa på om inte sina egna drömmar och en bättre framtid? Så tänker jag.

Jag tvingade mig själv att vara modig, vet att jag skulle ångra mig så om jag aldrig testade. Hann ju tänka ganska länge och när alla praktiska detaljer var lösta kändes det inte det minsta läskigt längre, bara rätt.

Till sist vill jag bara säga att utbildningen är världens roligaste, att tre år går väldigt fort och att framtiden är ljus. Så om du vill och kan - gör det!

Kvällen före

2011-12-24T00:00:00.002+01:00

Traditionsenligt. Pyssla, städa, slå in klappar och titta på julfilm. Komma i stämning och kanske känna lite pirr. God jul!

Senaste veckan

2011-12-18T21:38:00.002+01:00

Har mest handlat om att få tillvaron att funka. Hur tidslyxigt det är att plugga blir så tydligt under praktikveckorna. Igår fixade vi gran och lillebror trodde trädet i vardagsrummet var ett skämt. Och just nu ligger två febriga barn och sover. Skulle inte bli förvånad om de vaknar med vattkoppsprickar i morgon. Det är deras tur nu.

2

2011-12-08T21:23:00.001+01:00

I morgon bli han 2. Är han inte äldre än så? Han har ju funnits här med oss jämt. Så känns det i alla fall.

Fobi

2011-12-07T21:55:00.000+01:00

Hade tid hos tandläkaren igår. Dragit mig något enorm inför detta och borde gått för flera år sen. Vet inte varför, är generellt den mest smärttåliga person man kan tänka sig. Sprutor, ryggmärgsbedövningar, allt är fine, gör det utan att blinka. Men i munnen, där händer det något. Var beredd på många hål och usel tandhälsa och hade därför lagt undan flera tusen inför besöket. Men där fanns inte ett endaste hål och besöket, det kostade mig totalt 180 kr. Jag vann, så kändes det.

I bild

2011-12-02T19:49:00.002+01:00

Julpynt i barnens rum. Discorenen är utvald av dotter och ny för i år. Trägranen gav jag henne för flera år sen och knåpas ihop med små pilliga barnfingrar. Häromdagen stekte jag fiskpinnar i bröllopsklänningen (ja, jag gifte mig i svart kortkort klänning och är inte särskilt noga med traditioner). Svårt med de mörka kalla eftermiddagarna. Inte ens barnen vill vara ute och när de kommer hem vill de helst vila till en film. Säger ja alldeles för ofta och får dåligt samvete för att jag inte styr upp något annat. Men dom har ju ändå inte lust och jag har helt tappat fantasin.

Ensam hemma

2011-12-02T18:26:00.000+01:00

En fredag värd att vänta på. För det var länge skolan bjöd på en ren hemmaplugg-dag. En dag som innebär att få ha hela lägenheten för mig själv när man är på jobb och barnen på dagis. Har druckit kaffe gånger flera och läst helt ostört, legat i sängen och skrivit och mått bra. Ljuva ensamhet. Ja, då och då alltså.

Glad 1:a december!

2011-12-01T19:34:00.002+01:00

Idag: alvedon i kroppen för att gå till skolan, leta på små barnhudar efter eventuella vattkoppor (överhängande hot från dagis) en utskällning från en rabiat bibliotekarie och så ett hot från dotter om att hon ringer 112 nästa gång hon inte får som hon vill. Så tröttsamt att det istället blir komiskt. Och jag väljer att skratta, för jag är så trött på den ledsamma skitmånaden november och vill inte låta negativiteten gå längre än hit. Så stopp nu.

Dekis

2011-11-25T20:52:00.000+01:00

Läser uppgiften från skolan, ett hälsofrämjande självförändringsprojekt. Tänker att det verkligen kan behövas. Jag som brukar känna mig hälsosam och stark hittar mig själv nånstans nere på orkeslös och helt likgiltig. Det har förstås sitt ursprung i den rätt så skitdåliga sömnen som varit. Orken har räckt till barnen och skolan, sen inget mer. Ingen träning och absolut inga genomtänkta, välbalanserade måltider. Energibristen har allt för många räddats av det snabbverkande sockret. Det har räckt för att kortsiktigt orka till nästa grej. Sömnbristens yrsel och huvudvärk har fixats med att knapra värktabletter i värsta Nurse Jackie-stil. Och när man redan är där nere i ohälsan med ett nästan obefintligt immunförsvar, biter sig all världens infektioner fast och allt känns bara hopplöst jobbigt. Det är där jag befinner mig nu. På total hälso-dekis. Idag tog jag mig själv i kragen och gick och läkaren. Lämnade prov och gick därifrån med antibiotika och ett beslut, om att nästa vecka efter kuren, då börjar självförändringsprojektet för min del. För som det är nu, det är verkligen inte kul.

I bild

2011-11-24T21:25:00.005+01:00

En liten sjuk och en vab-dag. Inte mig emot att stanna hemma idag och ta ett varv runt viken. Skolan bjuder aldrig på semesterdagar. Samtidigt, det fina med att vara student är att jag är ledig lite som det passar. Mig alltså.

Framtidsval

2011-11-24T18:09:00.001+01:00

Ska precis iväg till den lokala grundskolan på informationskväll. Fattar att det är nära nu men ändå är det lika svårgreppat att vår lilla unge ska springa runt på en skolgård nästa höst. Hon bryr sig inte nämnvärt men i mig pirrar det, som om det vore min egen skolstart. En ny era som känns lite skrämmande, även om jag vet att det kommer gå bra. Önskar att barnen alltid kunde gå runt med förskolans trygga, fluffiga, skyddade armar om sig.

Bättre

2011-11-16T21:16:00.000+01:00

Alltså, två nätter nu och jag tror att det funkar. Och alla som kämpat med icke-sovande barn förstår precis hur skönt det här känns. Lättnad. Är helt enkelt lite mer levande.

I bild

2011-11-15T21:52:00.001+01:00

Inget särskilt, lite grejer hemma bara. Och en välbehövlig kram. Brukar ofta syssla med något ytligt hemmaprojekt när annat, typ krävande praktik och sömnbrist känns tungt. Fantastiskt vad det hjälper till att skingra tankarna, eller snarare förflytta dem till något annat. Till exempel att det vore snyggt att tejpa fast bilder på hallväggen, eller göra en väggdekoration av några träkulor och ett läderband.

Ur dimman

2011-11-15T10:07:00.000+01:00

Vaknade imorse men en nuförtiden ovanlig känsla av att vara utvilad, glad och positiv till livet. Ja, det gick faktiskt så långt att jag tappade bort det där för ett tag. Länge har vi slitit med lillebrors sömnproblem. Har gått runt som zombies mellan sängarna om nätterna och varje morgon har vi konstaterat att nu, nu brister det snart. Till och med dotter som vanligtvis sover som en sten började få rubbad sömn av allt stök. I helgen sov lillebror borta en natt och med de krafter vi fick av sömnen kastade vi ut våningsängen som inte funkat för nån och bytte till två låga. Tänkte att de nya sängarna skulle markera en brytpunkt, att det är tid för nya rutiner kring sömnen. Vet inte om det är för tidigt att ropa hej, men efter inatt, när båda barnen sov skönt och stilla i sina nya sängar känner jag mig hoppfull. Skulle nämligen gärna vilja känna mig som mig själv igen, så som jag vaknade upp idag.

Push it

2011-11-03T22:57:00.001+01:00

Ibland undrar jag var kraften kommer ifrån. Lillebrors sömnstrul fortsätter och någon sammanhängande sömn finns inte för tillfället. Har gjort en arbetsdag på praktiken som vanligt. Stor dag idag, premiärstuckit i riktig människa. Var för trött för att bli nervös och det kanske var lika bra. Hur som gick det fint och kändes tydligen "ingenting" enligt drabbad. Och nu, sen kväll, sitter jag med en hög trave böcker och skriver inlämningsuppgift med rödsprängda ögon. Fattar inte hur jag orkar.

Efterlängtad

2011-10-31T21:16:00.000+01:00

Nu är hon äntligen hemma igen. Hon som känns så stor men faktiskt bara är fem år, tog en weekend i Köpenhamn. Hon ville åka själv, inte med oss och det var viktigt. Bara hon, farmor och farfar åkte iväg för att hälsa på kusinerna. Fyra dagar längtade vi, fyra dagar var hon stor, självständig och säkert kämpandes med känslorna. Hon skulle aldrig erkänna men vi fattar ändå. För det första hon vill göra när hon är med oss igen är att "gå sönder" lite, gråta ut i famnen, kramas och byggas upp igen. Fem år - kan verka stort och världsvant men också väldigt, väldigt litet.

Sleepless

2011-10-27T21:08:00.000+02:00

Är helt borta. Två sömnlösa nätter (varför har lillebror slutat sova?) och så alla nya intryck från praktiken. Skulle gärna göra en Törnrosa om det var möjligt men gissar att det inte blir som jag vill. Hej för idag.

Söndag med pirr

2011-10-23T20:42:00.000+02:00

Klipper ner naglar och tar bort lack. Förbereder mig inför praktiken som börjar imorn. 5 hela veckor den här gången, typ lika långt som ett sommarjobb förr. På den tiden var det en outhärdlig evighet, nu känns det bara kul. Och lite nervöst. Som att börja ett nytt jobb ju. Nu tar jag ett glas rött och ger er dagens utsikter i bild.

Så som det är

2011-10-20T19:58:00.001+02:00

Långt ner i grådaskträsket denna vecka. Den sen länge slumrande astman har vaknat till liv i mig de senaste dagarna. Trodde den var borta för alltid. Lillebror hämtades hem sjuk från dagis och dotter måste ha kommit in i "lilla tonåren", annars vet jag inte vad det är frågan om. Pust. Och medan jag lägger lillebror fantiserar jag om att glida runt i fejkpäls och höga klackar med korallfärgat läppstift till. En annan vecka kanske.

Helgen i Bild

2011-10-16T20:11:00.000+02:00

En helg fylld av ingenting. Och det är bra. Även fast det börjar klia i min kropp när klockan passerat förmiddag och familjen fortfarande lökar hemma. Då är det nästan alltid jag som tar initiativet och släpar ut resten på långpromenad. Och trots en hel del vill inte från dotter vet jag att hon uppskattar och njuter av att glida runt och bara kolla, utan att egentligen göra. Fråga om hus, båtar, vatten och skapa sig en bild av hur staden hänger ihop. Och förhoppningsvis delar hon snart min bästa ledighetsaktivitet. Gå.

Kroppar

2011-10-15T21:52:00.001+02:00

I min skola kommer man varandra nära. Rent fysiskt alltså. Det ska sättas elektroder under pluggkompisens bröst, tas lite här och var på kroppen och bytas om alla tillsammans, tjejer och killar, alla tillsammans. Man får inte vara rädd för kropp. Men det är väl knappast någon med tanke på yrkesvalet. Hur som. Mitt under ett sånt där naket ombytespass när alla spanar på alla hör jag plötsligt "Men vilka snygga ben du har!" När tjejen med de långa smala benen upprepar komplimangen fattar jag att hon pratar med mig, om mina fotbollsspelarben som aldrig förr uppmärksammats på det sättet. Och att det kom från just henne. Det man inte har - antar att det går åt båda hållen. Sen bröt ett omfattande kroppsdelskomplimenterande ut i omklädningsrummet. Armar, ben, rumpor och bröst av alla sorter. Den dagen gick jag, och säkert också de andra, hem med nyvunnet kroppsgillande. Hurra för denna avslappnade, hyllande inställng till kroppen!

Skakigt

2011-10-11T21:57:00.000+02:00

Liten snubbelfot ramlade med huvudet före rakt in i väggen. Morgonen därpå ringer dagis då lillebror har kräkts. Ett sjukhusbesök senare kom vi hem med en glad unge men med lätt skakad hjärna. Piggare sjukling har nog aldrig skådats och imorn går vi till dagis igen. "Var det bara det?" undrade dotter som tänkte sig sängliggande à la Madicken. Icke.

Släppa iväg

2011-10-06T22:09:00.000+02:00

I morgon sätter sig en laddad dotter i bilen tillsammans med mormor och åker ut på landet över helgen. Bara de två. De ska mysa, äta gott, umgås och gå på marknad. Nästnästa helg är det hon och farmor som drar ner till Köpenhamn över en långhelg för att hälsa på kusinerna. Och kvar står vi, hennes mamma och pappa, med gapande munnar och håller tillbaka alla impulser att hålla fast henne i en evighetskram. För det här är deras grejer, det är dotter som vill pröva vingarna utan mamma och pappa, men med andra som står henne väldigt nära. Respektera och låta gå, inte vara ego utan tänka på de fantastiska möjligheterna de får att förstärka sina fina band med vår fina unge. Det är så jag får tänka trots att det svårt. Jisses vad jag har problem att släppa på taget om vår stora unge!

Ihop

2011-10-04T22:11:00.002+02:00

De här två alltså. De må vara dödsgulliga och allt, men vissa dagar... Jag njuter av kvällens lugn om vi säger så. Syskonskapet har fått en ny dimension och jag hade inte inte räknat med detta riktigt än. Ihopgaddningen. Idag var jag en och de var två och jäklar vad de kan vinna mark med denna metod.

I Bild - förra helgen, bröllop i bergsby utanför Barcelona

2011-10-03T22:09:00.001+02:00

Lista

2011-10-03T22:02:00.003+02:00

Såg en liten uppmaning här. Och för att komma igång efter nätpaus gör jag just en sån, en liten personlig lista. Barnsligt roliga att läsa andras svar. Kanske kommer det fram något nytt.

Namn: Cecilia
Smeknamn: Cicci
Ålder: 29
Bor: på den bästa sidan av Årstaviken, ett stenkast från Årsta torg
Stjärntecken: oxe. Alltså en sån där envis en
Äter helst: pastarätter, ostar och frukt
Favoritfärg: den som känner mig skrattar här. Färg? Vit, svart, grå
Bästis: Förutom minn livspartner finns ett fint, tight litet gäng som känt varandra sen vi var tretton. Skulle kunna skriva meter om dem, men inte här. Kort sagt: vad som helst kan hända, de skulle ändå finnas kvar.
Bästa ämne i skolan: Skolan förr - bild och form. Skolan nu - praktik!
Bästa film: Åh, glömmer lätt sånt här, vad som är favoritfilm, favoritmusik osv. Men nyligen sett och väldigt bra var Bridesmaids
Film jag aldrig vill se igen: Vill aldrig se skräckfilm eller något som har med rymden att göra
Fritidsintressen: vara med min familj, någon sorts hantverksarbete som målning eller att hitta på sjukt praktiska lösningar i lägenheten, se på sjukhusdokumentärer
Vill jag bli: Kommer att bli! Sjuksköterska, förhoppningsvis specialistutbildad barnsjuksköterska i framtiden
Drömresemål: Det måste ändå vara New York
Detta visste ni inte om mig: Har ett sjuhelsikes temperament. Det vet alla som står mig nära. De vet också att jag tio minuter senare kan vara glad som en sol. Kompensation?
Är jag hemligt kär i: Å, här får det bli några fina kvinnliga förebilder. Varför inte Lotta Lundgren som sa upp sig från slentrianjobbet och satsade allt på att förverkliga drömmen. Det gick ju väldigt bra och just nu är hon själva substansen i favvoprogrammet Landet Brunsås. Hade jag varit 19 hade jag nog svarat Rebecca&Fiona.
Blir jag lycklig av: Att jag har möjlighet att påverka mitt liv i den riktning jag vill. Frihet!

Hoho?

2011-09-29T10:43:00.000+02:00

Är så himla avskärmad och bortkopplad. Internet funkar inte, fattas visst nån kabel, och mobilnätet går långsammare än dotters påklädningstempo. Hoppas på i morgon, då kommer the cable guy.

Olé

2011-09-22T19:42:00.001+02:00

Sitter som vanligt och pluggar, tenta på måndag. Igen. Innan dess drar vi på bröllop. Om precis ett dygn landar planet i Barcelona där bröllopet äger rum. Flärd i en annars ordinär vardag. Mycket kul väntar, ändå känns det lite vemodigt inför resan. Lillebror är nämligen den enda av oss fyra som inte kommer med. Ett högst genomtänkt och riktigt beslut. Ingen miljö som passar en liten, då har han det bättre här hemma med mormor. Det vet jag rent rationellt. Känslomässigt är det så klart annat. Dotter däremot, laddad till tusen på flyg, fest, bad och kusinerna. Ska försöka koppla bort katastroftankarna nu, göra mig lite snygg och redo för högsommarvärme och fest.

I bild

2011-09-20T22:02:00.001+02:00

Har dragit igång ommöblering och projekt hitta nya lösningar i vardagsrummet som visade sig vara jobbigt svårmöblerat. Dotter möblerar på sitt bästa sätt, med pynt på oväntade ställen. Måste säga att giraffen gjorde sig väldigt bra. Och så lillebror, en alldeles egen installation - spanaren i fönstret.

Insta

2011-09-18T11:03:00.000+02:00

A just, började med Instagram igår efter en del ska jag, ska jag inte. Som AMO skrev häromdagen, ett bonusmaterial till bloggen. Dessutom väldigt bild-smidigt eftersom iPhone-bloggandet jävlas med mig. Leta efter ceciliaanna om ni vill följa.

Valet vid köttdisken

2011-09-14T11:15:00.001+02:00

Var på stormarknaden härom veckan. Går samma zick zack-väg mellan hyllorna som alltid. Vid kötthyllan som vi annars passerar stannar lillebror, hämtar en falukorv och slänger den i vagnen. Tar upp den igen, säger att vi inte ska ha den. Lillebror kastar i korven i vagnen igen. Dotter står bredvid, skrattar så hon viker sig. Så blir hon med ens allvarlig. Men mamma, varför kan vi inte få den? Jo, du vet vi har ju valt att inte köpa kött. Inget kött om vi inte vet att djuren har haft det bra när de levde. Att de var snälla mot djuren. Samma svar som många gånger förr. Så brukar det vara fine. Men mamma, säger dotter. Jag vet, ni kan välja att inte äta kött men jag kan välja att jag vill äta kött. Vågskålen i mitt huvud väger alternativen, priciperna, viljorna för fullt. Hon står ju där i egen hög person hon argumenterar för att hon vill. Hon gör ett val. Skulle kunna berätta allt jag vet om hur den där korven blev till, varje människa skulle tappa suget. Men jag väljer att inte göra det. Hon är fem år, om än en mogen sådan. Hon vet redan en hel del om köttindustrin, om att djuren som ska ätas ofta far illa. Hon vet bra mycket mer än en regular femåring men där får det vara stopp känner jag, inte mer. Hon vill ändå och jag svarar tillslut, att ok, jag letar efter en korv som kommer från djur som haft ett bra liv så tar vi den. Men jag fattar ju att det finns tvivelaktiga förhållanden även bakom en ekologiskt märkt produkt som säljs där på stormarknaden. Nöjd dotter la en eko-märkt falukorv i vagnen medan vågskålen i mitt huvud fortsatte jobba, rätt mot fel. Är så svårt tycker jag. Vi väljer åt dem i början, när de är små. Vi motiverar våra val när de börjar fråga. Så småningom kommer ifrågasättandet - och ja, tycker man tillslut olika så gör man. Med det kommer oundvikligen ett av de där många svåra ställningstaganden man gör som förälder, när rollen som övermyndare och våra principer ska vägas mot barnen som egna individer som gör individuella val.

Den ljuva trångboddheten

2011-09-12T21:55:00.001+02:00

Vår lägenhet, vårt hus, våra grannar - har aldrig bott bättre. Först tänkte vi, det här är ett tre år framöver-boende, tills jag är klar med utbildningen och medan barnen fortfarande är små. Kanske har de då tröttnat på att dela rum, smäller igen dörren framför näsan på den andre och sånt. Då är det läge att dra vidare, tänkte vi då. Men nu, inbodda och allt känner vi att vi vill bo just här, så länge det bara är möjligt. Därför blev jag pirrigt glad av den här smarta trångboddhetslösningen - rum i rum. Tänker i fall barnen så småningom kräver var sitt rum, vilket innebär vardagsrummet för oss om vi väljer att bo kvar. Idé och bilder från bloggen u n g t b l o d, evig källa till inspiration.

Pics: u n g t b l o d

Komsi komsi

2011-09-10T09:30:00.003+02:00

Alltså dagen!

2011-09-09T17:21:00.002+02:00

Bebisen kom ut och ser så fin ut. Tentan är skriven och med säkerhet godkänd. Solen skiner fortfarande, det är fredag och jag ska ut och drinka.

Spänning

2011-09-08T21:09:00.001+02:00

Skulle ju sista stöten-plugga inför morgondagens tenta. Istället blev det familjeträff och förlossningsvaka på Shanti. Och även fast vi är hemma nu, barnen sover och boken ligger uppslagen på köksbordet blir ingenting gjort ändå. Väntar på plinget från mobilen som talar om att liten kusin är ute. Tänker på hur det var när vi själva var där på bb, precis innan dotter kom. Vilken otroligt speciell situation, som ett jättekrasch mellan livet utan och med barn. Nu - fortsätta lyssna efter plinget från mobilen och stirra i boken.

Nya livet

2011-09-06T18:38:00.000+02:00

Längtar så tills den nya vardagen med båda barnen på dagis sätter sig, liksom bara rullar på. Mycket att komma in i efter tre månaders ledighet. Än så länge sprutar tårarna på lillebror när vi vinkar på morgonen. Det blir bättre men det känns ändå tufft. Åker till skolan för att plugga läkemedelsberäkning men lär mig ingenting för tankarna går till ledsen lillebror på dagis, på logistik och det där jäkla livspusslet. Åh nya vardag, börja rulla på!

Softa

2011-09-03T17:14:00.003+02:00

Helgens bästa moment kom igen med vardagen. Långfrukost, frunch, brunch eller vad man nu väljer. Barnen gillar det lika mycket som vi vuxna och är vi schyssta och tillåter spel och målarböcker på frukostbordet är de lika generösa tillbaka och tillåter läsande föräldrar och omtagning av kaffe. Rätt bra helgstart alltså.

Sssch

2011-08-31T21:41:00.003+02:00

Livet gör annat just nu. Skolan rivstartade i måndags och två tentor väntar om knappt två veckor. Lillebror har skolats in och i morse sa jag för första gången hej då till min stora bebis som gav mig en puss på munnen och lekte vidare med en giraff som om han vore förskoleveteran. Vi hade party-disco hemma för 12 festglada femåringar och efteråt var jag lika slut som om jag festat till fem på morgonen. Och redan har vi haft första slängen av snuva, hosta och feber. Ja, det var senaste veckan i kort.

Det senaste

2011-08-24T20:36:00.000+02:00

Tänk om det var min sista föräldralediga dag någonsin idag? Hade prestationsångest över vad vi skulle göra som gran finale. Struntade tillslut i storslagna planer och gjorde tvärt om. Eller snarare det som lillebror gillar bäst - att bara vara. Hängde i lekstugan på gården, lagade fiskbullar till lunch, sov tillsammans i en kram och gick till torget för att äta glass och jordgubbar. Storslaget på lillebrors vis och en väldigt fin sista hemmadag.

Metabloggande

2011-08-23T23:12:00.001+02:00

Bloggtekniken och jag, vi är inte alls vänner sen en tid tillbaka. Blogger och iPhonen synkar inte, bilder kan inte bifogas utan att tappa kvalitet. Därmed försvinner allt det spontana, och rätt mycket lust med det faktiskt. Inte alls säkert att jag orkar och har lust att fälla upp datorn varje kväll efter klockan 21 och skriva. Då har det fått vara istället. Någon som bloggar smidigt via iPhone till Blogger? Eller ska jag kanske flytta bloggen. Måste hitta en lösning.

En annan era

2011-08-22T21:09:00.000+02:00

Fick en stark känsla idag av att livet har tagit ett ordentligt kliv från en sida till en annan. Som att en ny era börjar precis nu. Lillebror är ingen bebis. Han ser ut som ett stort barn, som fyller ut hela sittvagnen, har frisyr och fundersam blick. På torsdag går vi till dagis tillsammans för allra första gången. Dotter vill ha disco med sina kompisar, utforskar popscenen med Tove Styrke som ny favorit och pratar så vuxet att jag ibland undrar om jag hört rätt. Idag gick vi till BVC, för hennes allra sista besök innan skolhälsovården tar vid om ett år. Ja, ni förstår.

det är vardagsfredag

2011-08-19T21:50:00.000+02:00

CPH i bild

2011-08-17T22:05:00.001+02:00

5

2011-08-14T22:07:00.000+02:00

Jag har en femåring. Ofattbart, hur hände det? Varje födelsedag frågar jag mig samma sak. Vi gick och la oss med den nya dinosaurieboken men hann inte läsa färdigt innan hon somnat bredvid mig. Dotter ser alltid minst fyra år yngre ut när hon sover och visst är hon fortfarande liten ändå. Trots att hon numera äger en riktig klocka, discokula och äkta silverring.

En sista

2011-08-09T17:27:00.000+02:00

Hur kan två månader flyga fram så? Bara en vecka kvar på semestern för två i familjen. Jag och lillebror har några fler dagar innan inskolning och terminsstart. Dotter längtar så det kliar i kroppen efter dagis och kompisar. Har heller inga problem att välkomna vardagen. En sista semestergrej hinner vi dock med innan lovet tar slut. Sitter just nu på tåget hela familjen för några dagars häng med barnens kusiner i Köpenhamn. So long!

Om gemenskapen

2011-08-05T22:38:00.003+02:00

Den här tjejen slutar blogga, har fått ta för mycket skit bland kommentarerna och orkar inte längre. Jag förstår henne. Personliga påhopp har inget bland kommentarer att göra och tar säkerligen död på lusten att skriva och dela med sig. I jämförelse med Anithas är den här bloggen en liten putt, en trevlig sådan där ingen någonsin lämnat elaka avtryck bland kommentarerna. Det är jag glad för. I några av bloggarna jag följer läser jag om bloggkretsen som håller varandra bakom ryggen och ägnar sig åt inbördes beundran genom att ofta länka till varandra. Det var här jag såg det först men här är orginalposten. Om vi lämnar det där med länkandet (som jag inte säger något alls om för jag är själv fruktansvärt dålig på att länka) och inbördes beundran så tycker jag det här med nära bloggkretsar är himla bra. Det är nog mycket tack vare den fina samvaron bloggarna emellan som tonen bland kommentarerna allra oftast är vänskaplig och trevlig, även då man inte tycker lika. Alla dessa "vänner" vars namn dyker upp i kommentarer runtom får mig att känna mig trygg i bloggandet, får mig att vilja och våga publicera utan större risk för sårbara påhopp. Så yey för den fina bloggsamvaron (och även för alla som är bra på att länka och på så vis utöka kretsen)!

Nu

2011-08-04T19:23:00.002+02:00

Barnen är med kusinerna hemma hos farmor å farfar. Vi gör oss klara, på väg ut tillsammans för första gången på rätt länge. Han ska spela och jag kan för en gångs skull följa med. Ett typ av soundcheck pågår i vardagsrummet och jag hänger på balkongen och dricker bubbel under tiden. Sweet.

Det senaste

2011-08-02T20:57:00.000+02:00

Idag är vi uppdelade, har varsin unge på olika håll. Extra uppmärksamhet- och kvalitetstid kan man säga. De hade storslagna planer på segling, bad, grill och översovning på obebodd ö. Jag och lillebror höll oss i stan och inspirerade av deras segling tog vi cykeln längs stadsvattnet för att titta på båtar och småprata. Hemma igen lagade vi hans favoriträtt. Finns nog ingen nittonmånaders som är lika intresserad av matlagning som lillebror. Han missar inga moment och kommenterar dem gärna, nam nam gotte, med egen slev i högsta hugg.

Kondis

2011-08-01T22:12:00.000+02:00

Dagens stolta - att jag tog mig ut på jogging efter att ha dåsat till under lillebrors nattning, dessutom med en tung och fettig pizza i magen. Har inte blivit av sen jag sprang vårruset i maj, fick hybris och avverkade en och en halv mil samma vecka. Sen kom sommaren. Under de få sommarmånaderna vi har finns knappast tid till träning. Inte om man som jag väljer socialt umgänge, grillkvällar på gården och en pratstund på balkongen framför en löprunda. Trevliga undanflykter med andra ord, men nu får det vara bra. Så jag skriver det här: jogg två till tre gånger i veckan. Fråga gärna hur det går.

Det senaste

2011-07-30T21:13:00.000+02:00

Man och barn åkte bort. Jag valde att stanna hemma, såg fram emot att vara själv ett dygn eller så. Ägnade mig åt målningsterapi i total tysthet, åt min bästa mat, drack ett glas rött och läste tidningar. Och sov! Snart är de hemma igen och jag längtar lagom tills dess.

Tack...Eller?

2011-07-26T21:51:00.000+02:00

Fick en kommentar av en vän jag inte träffat på ett par år. "Men du har inte blivit tjock, du har ju ändå fått två barn". Eh, ok.

Gör gott

2011-07-25T22:33:00.001+02:00

Ser på nyheterna där bilder från Oslo och tysta minuten kablas ut. Känns fint att alla sluter samman. Den goda sidan mobiliserar och visar att den är starkare, inget snack om det. Men det finns också andra som är i behov av mobiliserad godhet, närmare bestämt nio miljoner människor. Med tanke på antalet nödställda, hälften av dem barn, känns mitt bidrag väldigt futtigt men jag tänker att många bäckar små...

Ett trevligt avbrott

2011-07-25T21:55:00.001+02:00

Bilresan till Öland klarades av på knappt fem timmar. Vi reste på kvällen och hade två vakna men ändå trötta och stillsamma barn i baksätet. Samma väg, fast åt andra hållet tog elva timmar. Lång bilresa dagtid med pigga barn, hur tänkte vi? Var bara att stanna. Blev istället spontanturism i Norrköping med lyckliga, hoppande barn i landets kanske roligaste lekpark och en kontinental middag i sommarvärmen innan vi avverkade den sista sträckan i tystnad, lugn och ro.

Att förklara ondska

2011-07-23T21:49:00.001+02:00

Minns första gången jag konfronterades med verklighetens ondska. Det var lasermannen. Jag var fortfarande liten men tillräckligt stor för att förstå en del. Jag såg fantombilden på löpsedlarna, hörde fragment av rapporteringen och vuxnas prat. I mitt förenklade barnperspektiv såg jag framför mig en man som sköt alla människor med mörkt hår och jag var livrädd att något skulle hända min mörkhåriga mamma. Trots vuxnas försäkran om att det inte skulle hända hade jag ändå svårt att komma över skräcken. Ännu har dotter något år eller så kvar innan hon upptäcker att människan kan vara ond och världen grym. Just nu är hon lyckligt ovetandes om det som hänt i Norge. Ännu kan hon inte läsa några löpsedlar och tv-sändningarna kan vi låta vara av så länge barnen är vakna. Troligtvis snappar hon upp fragment av det inträffade, folk pratar ju, och förr eller senare kommer hon säkert att fråga. Det är inte helt fel att redan nu tänka på förklaringen, gå igenom så att det blir lätt, greppbart, utan att för den skull ljuga eller förneka. Och framförallt, försäkran om att sånt här händer väldigt, väldigt sällan.

Där solen skiner

2011-07-19T22:13:00.004+02:00

Körde söderut sent igår kväll för att få vakna upp på somrigt Öland. Det är grejer det.

Bara några random pics från telefonen

2011-07-18T13:52:00.000+02:00

Senaste veckan - äntligen över

2011-07-18T13:46:00.000+02:00

Senaste veckan, en utmaning. Jag väljer att kalla det så. Att klara av det nödvändigaste med typ ingen eller väldigt lite sömn och delar av veckan utan min andra hälft. Stackars lillebror med feber i nio dagar, munnen full av smärtsamma blåsor och knappt någon sömn, för någon av oss. Men nu är det lugnt. Nästan i samma ögonblick som han, hälften, kom hem från sin utlandstripp igår vände det och vanliga lillebror är tillbaka igen. Idag är min efterlängtade egodag, min dag att vila och trött betrakta glada barn leka med den piggare föräldern, hög på barnasaknad och ny energi. Ägnar mig gärna åt hårinpackning, kaffedrickande, slösurf och pedantisk nagellacksmålning istället.

I samma stad som förr

2011-07-09T22:52:00.000+02:00

Vi började plugga samtidigt. Jag i Stockholm och han i Uppsala. Så var det under ett helt år och varje helg åkte en av oss hit eller dit. Bäst gillade jag att åka dit, Uppsala är väldigt romantiskt för ett studentpar. Vi promenerade överallt, delade på en pizza vid ån, gick nationernas klubbar, kollade på film och pratade hela natten och sov bort halva dagen. Under den tiden startade han ett band. De spelas och de spelar då och då, här och var. Just den här gången i staden där det begav sig. Vi åkte dit en dag för att reka. Det är sig likt tycker jag. Bara det att nu, ungefär åtta år senare, är vi två fler än förut som promenerar längs med ån.

I bild

2011-07-08T20:54:00.000+02:00

I morse gick vi upp tidigt och hade all tid i världen att göra allt möjligt. Till exempel dricka mycket kaffe, bada dockor, krusa hår och klippa till jeansshorts.

Imponerad var ordet

2011-07-06T23:22:00.001+02:00

Läser boken om dinosaurierna för jag vet inte vilken kväll i rad. Dotter slutar aldrig fascineras. Jag frågade vad som är så speciellt spännande med dem, hon svarade att det är för att det är på riktigt. Ja, VAR på riktigt då. Allt som är verklig historia slukar hon med stort intresse. Min mans prenumeration på en historietidning har blivit lika mycket hennes. För ett par månader sen - jag kom hem från skolan, hann knappt komma in innan dotter berättat för mig om Vasaskeppet, vem som lät bygga det, vad som gick fel, hur de sen bärgade det. Hon lärde mig och jag lyssnade, full av beundran. Är du verkligen bara fyra år tänkte jag då. Ett par veckor senare gick dotter, helt frivilligt, på guidad tur på muséet med den gamla båten som jag själv aldrig fattat storheten med. Det är nog bland det mest storslagna med att vara förälder, stoltheten och en genuin beundran över sin kompetenta och på riktigt coola unge.

Det som alltid finns där men oftast inte syns

2011-07-04T22:59:00.003+02:00

Apropå den oförskönade sanningen. Lairama skrev:
"Det är jätteläskigt att komma hem till människor som alltid har det välstädat hemma.
Kul att du vågar visa upp ett riktigt hem i bloggen också. Bloggbilder är ju oftast väldigt tillrättalagda. Lätt att få komplex då och tro att man är den enda som inte ägnar varje sekund åt att putsa silver eller damma bakom tavlorna."

Och jag håller helt med. Har inga problem att visa upp en röra då och då. Men ändå, även fast röran alltid finns där är det lätt att kameran riktas mot de mer tillrättalagda platserna (eller en mer tillrättalagd själv), av gammal vana. Blir nog lätt så om man har makten att välja vilka sidor som ska exponeras. När jag ser bilder från tillrättalagda blogghem tänker jag att precis bakom där personen står och tar bilden, där ligger röran undansopad, alldeles ur bild. Så brukar i alla fall jag göra och jag tänker tröstande att det nog är fler med mig.

Fläng

2011-07-04T22:19:00.000+02:00

Här står det visst still. Det blir så när vi far runt bland lantställen utan nät. Är nyss hemkomna efter en sådan tripp och jag öppnar datorn det första jag gör. Nu kör vi stan ett tag, där sommaren är som allra bäst. Längtar efter caféer i skuggiga gatuhörn, rosé på uteserveringar och så klart favorithänget på gården med små och stora grannar. Och btw, kameraladdaren är återfunnen sen den kom bort någon gång kring flytten och Alex påminner mig om att det förr pågående fotoprojektet som aldrig blev klart. Kanske når jag Ö innan sommaren är över.

Oförskönat - köket 21:45

2011-06-30T22:37:00.000+02:00

Har för länge sen släppt kraven (mina) på det där med städat vid besök. I så fall skulle vi aldrig kunna ta emot gäster och barnen skulle aldrig kunna ha kompisar hemma. Minns tillfället när jag bestämde mig för att ge upp. Dotter var typ två, vi hade spontangrillat utanför vårt hus ihop med dagiskompis och familj. Det började bli kyligt och plötsligt var hela sällskapet på väg upp till oss på en kaffe, till vårt stök och smutstvätt på golvet. Öppnade nervöst dörren och släppte ursäktande in dem i vårt hem. Hinner skämmas typ en minut innan gästerna glatt utbrister "Men vad skönt att se att någon bor här! Måste ju vara nåt skumt med de barnfamiljer där ytan alltid är perfekt". Sen dess har jag aldrig skämts för att det syns att vi lever.

Försaka inte egot - allt går med vilja

2011-06-28T22:48:00.001+02:00

Först flera timmar i parken och plaskpoolen, sen ett kakbak med temat more is more och även en vända ner på gården med sockerchocken till fika. Efter mer än en halv dag med barnbehagande aktiviteter uppstod ett minst sagt stort egobehov. Det var bara det att jag var själv med barnen idag. Målet var en eftermiddag på Söder. Gå runt och se sval ut med take away kaffe var vad jag ville, kanske kolla rean. Att det var stekhett ute och att jag blev tvungen att spela sval med två motvilligt utsläpande barn gjorde det hela till en annan sorts upplevelse än den jag fantiserade om. Men ändå. Allt som allt, skön dag med kidsen, och efter uppoffringar åt båda håll verkar samtliga nöjda och allas egon tillräckligt tillfredsställda.

I bild

2011-06-27T23:16:00.000+02:00

Mobilkameran, inte så tokig ändå. Är hemma igen. Har längtat efter nyheter och allt jag kan komma åt från nätet efter en vecka utan. Det och duschen. Finns inget bättre med att komma hem efter resa än att få göra sin ritual i badrummet. Måste ta hand om den lilla solbränna jag skaffat mig, en bränna som bleknar i jämförelse med små tjocka pepparkakshänder som vilar på vita lakan i sängen.

Ön

2011-06-23T23:17:00.000+02:00

Lever som storfamilj i det fina gamla stenhuset på ön. Barnen springer lite som de vill, fåren bräker utanför grinden och vi kämpar oss till stranden trots halvstorm. Sen lagar vi storkok till elva personer och äter middag i totalt kaos. Till kvällen samlas alla kring köksbordet igen och teven förblir avstängd. Det här stället är så mycket sommar det kan bli för mig. Förbannar mig själv för att jag inte köpt ny laddare till kameran. Är det någonstans man fotograferar så är det här. Allt är vackert och ljuset perfekt, så bra att man kommer undan helt ok med mobilkameran. Visar vid mottagning. Annars är nerkopplingen rätt skön, det är trots allt semester!

Random pics en måndag

2011-06-20T23:48:00.000+02:00

Första dagen på familjens semester blev en vanlig måndag. Fast kanske inte helt vanlig ändå. Det var idag, för tolv år sen som vi träffades jag och min man. Det är visst bröllopsdagen som ska firas nuförtiden. Ändå kan vi inte låta bli att uppmärksamma oss lite extra just den här dagen. Firar blygsamt med plock och Community-marathon (serietips). I övrigt, packning och städning av bilen inför resan och lite bättring av hårfärgen. Som sagt, det är den blygsamma romantiken vi tillämpar idag. Den bästa sorten enligt mig.

Kompishäng

2011-06-19T22:51:00.000+02:00

Åkte till annan ort på veck-ända, bara vi vänner. När hände det senast? God mat, vin, prat, smaskiga blaskor och bara vara. Och skönt att få längta och sakna. Pirret efter familjen på vägen hem, vilken härlig känsla. Jag småsprang hem från bussen och sen fort upp i trappen, i hissen, i hallen liksom. Sen lekte vi, byggde scen, hade konsert och körde tågbana flera timmar, jag med hundraprocentig energi. I kväll skriver jag packlista och ojar över allt som ska hinnas med tills tisdag då familjen drar till Fårö för ännu mer komipshäng i det stora gamla stenhuset, precis som för två år sedan.

Status

2011-06-15T14:52:00.000+02:00

Är solokvist med barnen ett par dagar. Två febriga barn som varken vill äta eller sova och som måste få vara tätt intill. Största sömnvägraren lillebor kom till ro framåt 01. 04.45 drog han med oss upp igen, natten var över. Fatta tröttman. Vem som helst från gatan skulle få ta dem en timme medan jag vilade. Ja, nästan vem som helst.

Invigd

2011-06-13T21:38:00.000+02:00

Har ett nytt favoritställe att hänga på om eftermiddagarna. Vissa sitter gärna i solen med en kaffe, andra söker skydd nere i skuggan och spelar spel.

Gubben i lådan

2011-06-13T21:28:00.000+02:00

Vi har alltid vetat att lillebror är en egen person. NU har lillebror förstått att han är en egen person. Med en alldeles egen vilja. Och det låter han oss veta, många många gånger varje dag. Han fyllde 18 månader häromdagen. Måste vara en härlig ålder, när man tycker sig äga världen så.

Det senaste

2011-06-10T23:05:00.000+02:00

Vi gick inte ut i värmen idag. Frivilligt. Jag och lillebror blev fixarna som tog disken, tvätten och städet. Så gott det gick förstås med någon som tvångsmässigt måste plocka ur allt jag nyss plockat i och som absolut måste rulla fram och tillbaka över högen med ren tvätt uppe på sängen. Och mitt i allt kom tentaresultatet, som till min stora lättnad var godkänt. Ledighetsnivån höjdes med ens gånger tio och ikväll tar vi bubbel på balkongen. Hepp!

Små små saker

2011-06-09T21:48:00.000+02:00

Saker som tillfredsställer mig idag. Att inte ha behövt dra kontokortet en enda gång. Att det står en stor karaff med hemmagjord lemonad i kylen. Att den lokala plaskdammen är fylld med vatten - nöjda barn, nöjd förälder. Att få sitta med öppen balkongdörr och bara lata mig i sommarluften. Mer än så behövs inte.

Ge dig själv lite cred ibland

2011-06-08T21:31:00.001+02:00

Funderade lite nu i efterhand och insåg hur mycket som har hänt det senaste året, hur mycket vi har hunnit med. Det är först nu när det lättat som jag förstår, i retroperspektiv. Annars är man bara mitt uppe i det. Hösten efter förra sommaren kändes tung. Så mycket ovisshet som låg och bubblade. En föräldraledighet som närmade sig slutet, men sen då? Jag visste faktiskt inte hur det skulle bli, bara vad jag skulle vilja göra. Och så boendet. Ett hus vi borde trivas i men inte alls gjorde. Jag ska säga en sak jag verkligen uppskattar hos mig själv. Min förmåga att ta tag i det som är fel - och göra något åt det, inte låta det bero. Är inte feg och vågar alltid erkänna fel både inför mig själv och andra. Gör om gör rätt liksom. Att jag jobbade på att förverkliga drömjobbet och lyckades komma in på utbildningen är jag stolt över, liksom att vi vågade vara ärliga mot oss själva, släppa huset och flytta tillbaka. Och nu, efter ett ganska turbulent år är tillvaron mer skön än någonsin. Bara något jag tänkt på idag...

På tal om snyggoskorna

2011-06-07T22:09:00.002+02:00

Förra året var jag där och krigade. På Hasbeens garage sale alltså. I år är jag helt tillfredsställd på skofronten och har ingen som helst anledning att trängas med hundratals andra lattemorsor. Men för den som önskar skofynda: i morgon klockan 8-19 och på torsdag 9-19, Karlavägen 104.

Lättare saker

2011-06-03T22:43:00.000+02:00

Värmen, pollen och och huvudet tjockt med snor gör mig så bekväm. Teven står på men jag tittar inte. Istället tänker jag på möjliga klädkombinationer och på lättstift. Att köpa läppstift är som att köpa smågodis. Blir sugen på allt. Funderar på om jag kan bära upp en orangeröd nyans som var så fin på en annan. Ja, det var väl allt.

Det senaste

2011-06-02T20:14:00.002+02:00

Somliga tog sig ett kvällsdopp i torgets fontän. Själv funderar jag över vad jag ska göra en helt ledig kväll utan måsten. På riktigt, vad gör man? Och balkongen, den måste göras i ordning men vet inte riktigt hur. Två blommor har vi och det får räcka. Måste säga att det är väldigt skönt att slippa trädgård, inte vår grej. Snyggoskorna (dyrskorna) gick sönder efter knappt ett år i min ägo. Ringde upp företagets kundtjänst och så snart de var införstådda med den trasiga hälsömmen packades ett par helt nya som jag hade hemma nästa dag. Inget tjafs, bara god service. Ska bara köpa dyrt från och med nu.

Happy face

2011-06-01T21:18:00.001+02:00

Nu så, första terminen avklarad. Tänk, jag är ledig i över två månader från och med nu. Har varit så fokuserad att jag inte ens funderat över vad som kommer sen. Men nu slog det mig. Från och med måndag är jag föräldraledig resten av sommaren. Lyx! Sista tiden innan lillebror definitivt lämnar bebisstadiet och blir dagisbarn. Vilken sommar vi ska ha!

Vad jag gör

2011-05-29T14:20:00.000+02:00

Lever men har inget liv, om man säger så. Befinner mig i pluggbubblan och kommer nog inte ut förrän monstertentan är över på onsdag eftermiddag. Då börjar livet igen. Och sommarlovet!

Kicken

2011-05-25T23:29:00.000+02:00

Inte vaknade jag fräsch, trevlig och smart. Låg på soffan nästan hela dagen, lagom trög och självömkande med anatomiboken framför mig och hade väldigt svårt att se mig själv i vårrusets startfält några timmar senare. Pliktkänslan fick mig ändå att gå dit. Sprang loppet och kom i mål. Borta var allt det där negativa jag kände innan. Träningskicken alltså, den ska inte underskattas.

Nej nej

2011-05-24T20:17:00.000+02:00

Dagens look liknar härjad sjörövare. Såg det nyss i spegeln. Den här dagen behöver ett avslut så jag lägger mig nu, samtidigt som barnen. I morgon vaknar jag fräsch, trevlig och smart.

Vi och Veronica

2011-05-22T22:20:00.001+02:00

Dotter, då knappt tre, hörde Gammal sång. Sen dess har hon gillat Veronica Maggio. Det är gemensamt förresten. Hela Satan i gatan kan vi redan utantill. Idag drog vi till Grönan tillsammans, för en minispelning med Veronica, den enda utan åldersgräns. Gå på riktig spelning med dotter liksom, kändes så stort. Hon kändes så stor. En milstolpe i utvecklingen, nästan i nivå med att börja krypa eller så. Min stora unge!

För det är jag värd

2011-05-19T12:28:00.004+02:00

"Duktig" och "unna", ord jag annars stör mig på. Fast idag, för att jag varit duktig, unnar jag mig att göra helg redan nu. Men först skolan och praktiskt prov. På med landstingets vita och visa vad jag kan. Efter det, hämta dotter och dra benen efter oss hela långa eftermiddagen.

Uppdatering: landstingets gröna. Hej skoluniform. Fick dem idag, mina "träningskläder" de kommande åren. Och jag blev godkänd.

Hår alltså

2011-05-18T22:16:00.000+02:00

För lite mer än ett år sen klippte jag mig kort som Agyness. Hade långt slitet hår, förstört av färgning och håravfall à la postgraviditet. Var så trött på knuten, alltid knuten för jag hann inte mer. Nu har håret vuxit ut till en axellång page och knuten är uppe sen länge. Efter avbrottet saknad och mycket uppskattad igen.

Nära men ändå långt bort

2011-05-16T22:37:00.000+02:00

Mobiliserar krafterna inför terminens avslutande mastodonttenta i anatomi och fysiologi. Har lagt mig med datorn i sängen och kollar reality sjukhusteve. Lagom att koppla av till men samtidigt behålla fokus. Motivationen kommer tillbaka på nolltid, påminns om hur gärna jag vill göra det här. Nu är det "bara" fem terminer kvar till drömjobbet. Och för mig som varit på väg så länge i tanken känns det ändå ganska nära.

Helgen i bild

2011-05-15T22:41:00.000+02:00

Har kommit på värsta grejen, fyra år försent. Vi struntar i frukost och lunch lördag, söndag. Äter frunch istället. Massor att välja bland står framme under förmiddagen. Barnen kommer och går som de vill. Perfekt för en som har svårt med morgonaptiten och en som gärna sitter till bords halva dagen. Varför har vi inte gjort så innan? Innan kom vi ingenstans. Plockade undan frukosten och började tänka på lunch, typ så, sen hade halva dagen gått. Och annars då. Har mest gått och trivts. Beundrat nya mattan, planterat blommor och gjort fint. Konstaterat att griffelväggen är en riktig hit och minst lika rolig för vuxna som för barn.

Märkligt

2011-05-13T19:30:00.001+02:00

Efter det dygnslånga avbrottet på Blogger loggar jag in och ser att det senaste inlägget och mitt svar på en kommentar är borta. Bara så där. Är det ute i cyber för alltid eller kommer det kanske tillbaka? Det är frågan.

Uppdatering: gick att hitta det försvunna inlägget genom RSS-läsaren.

Att hänga med sin unge

2011-05-11T20:56:00.003+02:00

Så himla mysigt att dra ut, bara dotter och jag. Tog en kvällstur i sommarvärmen med nya cykeln. Håller i pinnen och springer efter. Hon skrattar och ropar men släpp då! Och så släpper jag, typ en sekund, innan jag måste ta tag i pinnen och förhindra kraschen. Jag har ingen aning om hur man bäst lär någon att cykla. Fortsätter springa efter med pinnen och längtar efter att glida runt viken, tillsammans hon och jag, på varsin cykel senare i sommar.

Stressmoment

2011-05-09T20:23:00.001+02:00

Om två veckor är det meningen att jag ska springa vårruset. Vill minnas att jag förra året var duktig, tränade och höll på. I år, antal springrundor: inga. Alltså, har några få möjliga springdagar på mig att komma i form. Och det ska gå. Som vanligt är press och piska det som får mig att prestera.

Reality check

2011-05-08T21:45:00.000+02:00

Så har det kommit, brevet från förskolan som hälsar lillebror välkommen efter sommaren. Han, som nyss var en gurglande god bebisbit. Roligt för lillebror som är alldeles lagom mogen för nästa steg, svindlande för oss att vi snart har två barn på dagis. Varav det ena snart ska välja skola inför sexårs. Jisses.

Lördag och mercado

2011-05-07T20:18:00.000+02:00

Några gånger om året myllrar det extra mycket på det fina torget. Loppisbord, karuseller, musik och nästan varenda Årstabo. Det är Mercado. Efter en hel dags torghäng med små och stora vänner kom vi hem med solbränna, några obligatoriska loppisljusstakar och ett par rosa mini-converse till lillebror. Bästa lördagen på länge och vi kan inte sluta säga att det var himla bra att vi flyttade tillbaka igen.

Nyvunnen

2011-05-06T21:54:00.001+02:00

Med iPhone igen. Att det går att bli så beroende av en pryl. Både sjukt och skönt på samma gång. Den försvann och därmed hela min struktur i form av scheman, åtaganden och kontakter. Och inte minst - foton och filmer. Det sved. Läxan är lärd: skjut inte upp back-upperna i all evighet.

I bild

2011-05-05T22:55:00.000+02:00

Min förlängda semester alltså. Bland annat ätit frukost ensam och länge. Målat griffelvägg i köket och absolut inte städat bland röran.

Det senaste

2011-05-05T21:42:00.001+02:00

Kom från semestern och behövde - semester. En mental sådan efter att ha haft för mycket att tänka på. Har under en veckas tid rationaliserat bort alla borden och måsten som inte är familj eller skola. Behövde också(klyschan) landa efter flytt, ta igen skola och bara gå och dra och fixa saker hemma. Har suttit länge och studerat kala väggar för att komma på vad som bäst passar där, ägnat stor tankeverksamhet åt att välja rätt matta till vardagsrummet och satt upp krokar i badrummet med millimeterprecision. Sånt lättsamt och ytligt som hjälper mig att koppla av. När jag inte gjort det har jag tränat mina sjuksköterskeskills i skolan och är nu fantastisk på att ta blodtryck med mera.

BCN d. 2&3

2011-04-27T23:37:00.000+02:00

Så kom vi hem. En nybliven 29-åring, en lika ny 30-åring, en fyraåring som konstaterar att hon "älskar att resa" och en ettåring som bara hängde på. Fast med tanke på alla "ooooj" över flygplan, fiskar och hajar på stora aquarium och sin första frukostbuffé, var det säkerligen en stor upplevelse även för lillebror. Något som inte kom hem var min iPhone, min "inte kan leva utan". Men det vill jag helst bara glömma. Med det glömt - en väldigt bra resa!

BCN d.1

2011-04-24T22:12:00.002+02:00

Stad och strand. Bästa kombon. Alla är nöjda, livet är skönt!

Glad påsk!

2011-04-22T19:21:00.002+02:00

Åkte till landet över dagen för att få en dos påsk. Fick order om att göra "ingenting". La mig på sängen, somnade till och vaknade upp till ett "varsågoda" och en framdukad påskbuffé. Nu, hem igen. Städa, leta fram små sandaler, klippa till jeansshorts och packa. Sova några timmar, sen lyfter vi mot Barca.

Idag

2011-04-19T22:17:00.002+02:00

Släppte på duktigheten, lämnade boken hemma och gick ut. Hängde på som biträdande föräldraledig. Långpromenad och kaffe. Stressar över plugg gör jag en annan dag.