Fejan

Frågan är varför jag fortfarande finns på Facebook, jag har ju inte uppdaterat min profil sen september 2007. Den enkla anledningen är nog att jag är för nyfiken på vad alla andra har för sig. Jag är den anonyma, passiva som utan att ge mig tillkänna glider runt på andras sidor och gottar mig i allt skvaller som bjuds, utan en tanke på att bjuda tillbaka.

I radio

Så fort jag kommer till jobbet på morgnarna sätter jag på P3:s Morgonpasset på radion. Jag har ju valt att börja jobba i svinottan och så dags har jag egentligen inte hunnit bli människa än. Att prata med folk vid den tiden på dygnet är uteslutet så det passar mig perfekt att sitta och lyssna på radions tugg. Lagom till när det slutar klockan 10 har jag fått i mig ett par koppar kaffe och blivit livsduglig igen. Innan jul fick jag reda på att Morgonpassets programledare Olle och Martina skulle splittras och att programet skulle få ett nytt upplägg och två helt nya programledare som bisittare till Martina . Jag blev orolig, hur skulle det bli med min morgontradition? När jag kom tillbaka till jobbet efter julledigheten var det ett helt nytt Morgonpasset jag lyssnade på. Det krävdes ett par veckors inlyssning innan jag vande mig vid det nya, helt klart bättre Morgonpasset. Och jag kan bara konstatera, Hanna Hellquist är bland det bästa som hänt radio.

Pressure´s on

Dotter har märkt att barn i hennes omgivning börjar få småsyskon. Själv säger hon att hon vill ha en lillasyster och det snarast, helst imorgon.

- Men du kan fixa en lillasyster?
- (Tankepaus från min sida) Nja, jo, men inte nu. Det kanske blir sen.
- Mmm, en annan dag.
- Ja just precis.
- Kan du köpa en lillasyster?
- Nej man kan inte köpa lillasyster.
- Kan du hämta lillasyster då?

Och nånstans där fick jag ge mig på det mycket svårförkarade växaimammasmageunderenlånglångtid-snacket.

Var tvungen att ha

Jag var på stan en sväng igår med mission att köpa mig ett par nya jeans, vilket jag gjorde. Råkade sen springa på en anorak inne på Weekday som väckte ett enormt ha-begär. Det blev ett köp. Jag är medveten om att det är långt kvar till våren, att den är vit, att jag ett litet barn som omedelbart kommer sätta skoavtryck och banankladdiga händer på den. Men so what, jag kunde inte låta bli.

Så mycket för valfriheten

Kvaliteten på dotters förskola varierar från åt helvete dåligt till bra. Den dagliga verksamheten är bra men det är alla detaljer runt omkring som funkar mindre bra. Lyckligtvis för dotter tror jag inte att hon påverkas eftersom vi blivit ganska bra på att parera och kompensera det dåliga. Däremot uppmärksammar och ser vi som föräldrar saker som vi förvånas och ilsknar till över. I det här sammanhanget är det skit samma vad det handlar om, det var inte det jag ville komma till utan vår så kallade ökade varfrihet och möjligheter i samband med privatisering av förskolan.

Eftersom vi inte är nöjda så har vi ställt oss i kö för en annan, kommunal förskola. Den förskola dotter går på nu privatiserades och har helt klart försämrats sedan dess. Det finns säkert många bra privata förskolor men just den här hör inte till dem, utan drivs av en väldigt vinstfokuserad person som håller igen på verksamheten till förmån för vinsten. Tidigt i höstas beslutade vi oss för att försöka byta och anmälde oss till kön. Nu, ett halvår senare är vi inte ens i närheten av en ny plats på grund av den rådande platsbristen. Dessutom går nya barn före i kön, så även på andra privata förskolor. I princip innebär det att dotter aldrig kan byta eftersom det alltid kommer finnas nya barn som köar till förskolan.

Var det verkligen så det var tänkt? Den ökade valfriheten som utlovades i samband med privatiseringen har vi inte märkt av, istället är situationen och möjligheten till insyn och påverkan sämre än någonsin. Och någonstans där bland omorganisationer och pengastinna förskolechefer finns barnen som i det här fallet får agera brickor i spelet om marknaden.

Storyteller

Dotter drar de mest otroliga historier för oss. Hon plockar från en massa olika händelser och tankar och får ihop det till långa berättelser som inte har någon som helst röd tråd. Vi lyssnar, nickar och frågar vad som hände sen och hon bubblar vidare med ögon som lyser av sann berättarglädje. Ingen berättelse är den andra lik, men slutet är alltid detsamma. Bla bla bla blubb bludder blubb..."och sen bonkade jag och slogde mig i huvudet".

FYI

Den här väderleken är förödande för mitt hår. Vanligtvis gillar jag mitt självfall men när fukten ligger tung i luften som idag, förvandlas mitt hår till en frissig ostyra som under inga omständigheter går att tämja, inte ens med tofs. Så fult!

Vilar

Har inga som helst planer på att resa mig ur tv-soffan ikväll. Förra helgen hade vi festligheter non stop och vid ett tillfälle var mamman ute och svängde sina lurviga och vägrade åka hem innan stället stängde vid fem. Jag vet, det är inte nåt jag gör ofta men när det händer så händer det big time. När måndagen kom var jag helt slut och hela veckan har jag längtat just efter den här stunden. Peace out!

Så vad hände sen?

Asså, det blev ett totalt antiklimax för all den ilska jag byggt upp under min väntan. Tillslut rasslade det till i låset och in kom en medelålders kvinna med asiatiskt ursprung, gissningsvis från Japan. Jag förklarade att hon faktiskt hade tagit vår tvättid, varpå hon sprang fram till bokningstavlan för att kolla sin bokning mot kalendern. På knackig svenska förklarade hon att hon hade tagit fel på dag och bad tusen gånger om ursäkt. Sen skyndade hon sig in och slet ut sin tvätt ur maskinerna på två sekunder. Jag stog utanför och väntade när hon kom backandes ut från tvättstugan vänd mot mig och bad om ursäkt tusen gånger till samtidigt som hon höll upp händerna mot varandra framför ansiktet. "Du är så snäll" sa hon och syftade på att jag inte skällt på henne. Mmm, jag kanske trots allt är mer snäll än farlig.

Tvättstugekrig

Livebloggar från tvättstugan där jag står och väntar på den som tagit vår tvättid. Det är inte första gången det händer så jag börjar bli rätt less. Onda tankar kretsar i mitt huvud just nu och den som slutligen dyker upp har all anledning att frukta. Fortsättning följer...

G.W.B

Han har lämnat sin post (tack och lov) men det är fortfarande lika roligt att kolla på lustiga klipp som anspelar på hans intellektuella förmåga.

But why?!

Tydligen har alla myndigheter något emot mig. Igår startade jag krig med CSN, idag startade jag ytterligare ett med Försäkringskassan. De har vägrat ta tag i mitt ärende i tre månader, varför vet jag inte. Är mitt namn känt där? Har jag varit jobbig? Står det på kuverten jag skickar in att de inte ska öppna? Jag vet inte...

Gräset är inte grönare längre

Ok, jag har kommit över det här "livet blir bättre i en större lägenhet"-tänket. Vi gick på en visning för att känna av lite men jag fick inget som helst sug. Tvärtom ledde det till att jag började uppskatta våran lya för vad den är. Det är fint här, det är perfekt läge, vi trivs och blir inte ruinerade. Bättre kan det väl egentligen inte bli. Så fick jag återigen sinnesfrid. Skönt!

Myndigheten med dålig humor?

Fick nyss mitt årsbesked från CSN. Det måste vara ett dåligt skämt. Jag är helt på det klara med att en viss procent av inkomsten går till återbetalning av studielånet, exakt hur många procent vet jag inte men inte fan rör det sig om 23 procent! Nu CSN, nu är det krig!

Bra bil och sjuk arm?

Kollar igenom Hannas spott-lista (som delvis skulle kunna vara min egen) och upptäcker "Babylonsjukan" med Helt Off, en låt som jag själv gillade fram till en person i radio förstörde den för mig under en programpunkt då lyssnarna fick ringa in sina felhörningar. Istället för "för jag har babylonsjukan" hörde lyssnaren "för jag har bra bil och sjuk arm". Och sen dess hör även jag låten så. Synd på en sån bra låt...

26 var det

Måste ha drabbats av tillfällig minnesförlust för jag kunde inte för allt i världen komma på hur gammal jag är. En normal människa hade kanske utgått från sitt födelseår och snabbt räknat ut den aktuella åldern. Jag gick in på min egen blogg istället för att kolla vad jag hade skrivit i min presentation. Bloggen är ju ett toppenställe att kolla om jag nu skulle råka glömma bort fler saker om mig själv.

Sovmorgon

Jag har lagt mig till med en ovana på gamla dar. Jag har börjat snooza. Tidigare har jag hoppat rätt upp så fort klockan ringt sitt första alarm men nu trycker jag alltså på snooze istället. Det blir bara värre och värre och vissa dåliga dagar går jag inte upp förrän en kvart innan jag ska gå. Då ångrar jag mig alltid och lovar mig själv bättring till morgonen därpå, vilket jag sällan lyckas hålla. Jag behöver kanske inte nämna hur jag ser ut när jag kvarten senare går ut genom ytterdörren...

Hair stuff

Väx hår, väx! Nu vill jag ha böljande långt igen och väntar otåligt på att håret ska sätta fart på längden. Ingen frisör ska få kapa mina toppar på mycket länge. Påminn mig om det om jag skulle börja dilla om klippning. Långt och rufsigt ska det bli!

Dagen i ljud

Jag funderar på att börja sammanfatta dagen med en låt. Det ska vara en låt som fångar upp dagens stämning. Jag tänker mig att det ska funka som en typ av dagbok som uttrycker känslor och upplevelser med musik istället för ord. Mot slutet av veckan kan man sammaställa en "veckans spellista", en veckas soundtrack helt enkelt. Om jag ska välja en låt som speglar idag blir det fina "Innan vi faller" med Jonathan Johansson:

Negativ

Idag har jag en sån där dag när jag tycker allt med mig själv är fel, fult och töntigt. Och inte kan jag göra något åt det heller.

Vardag var dag

Jaha, då har ekorrhjulet 2009 börjat på allvar. Jobbet har satt igång efter ledighetsdvalan och dagis är återigen fullt av snoriga småknattar. Nedanför brevinkastet ligger en stor hög vardagsrealism i form av räkningar och information om föräldramöte och springmask. Vi tänkte dessutom toppa dagen med storhandling och senare tvättstugan. Det finns inget rosaskimrande över vardagen om ni frågar mig idag.

När det inte blir riktigt som man tänkt sig

Jag skulle ha börjat plugga nu, startat min nya framtid i yrkeslivet. Och visst ska det bli föränding, men det blir inte just nu. Jag kommer vara kvar på banken ett tag till men inte allt för länge. Jag har massor av planer som ligger och gror så det känns faktiskt helt ok just nu även om det inte blev som planerat. Någon uppmärksammade mig på att jag har 40 år kvar i yrkeslivet och jag insåg att jag inte behöver skynda. Det blir när det blir helt enkelt.

Yes Pecan!

Ben & Jerry´s. Årets hittills smartaste och roligaste produktlansering i form av den nya glassmaken "Yes Pecan". Jag som inte ens gillar pecan känner på mig att jag kommer köpa glassen ändå.

Väl spenderat

När vi stog på flygplatsen på väg att åka hem fann jag över 40 euro i mynt längst ner i plånboken. Jag hade visst lagt ner alla växelpengar utan att tänka på euromyntens något högre värde jämfört med det svenska småskrammlet. Suck... Jag blev helt enkelt tvungen att lägga de sista pengarna på lyxprodukter. I det här fallet har kvalitet verkligen lönat sig, för så hela och fina händer som jag fick av den löjligt dyra handcremen har jag nog inte haft sen jag var bebis.

Musik

Jag gillar Lily Allen tänker jag varje gång jag hör henne spelas i radio. Ändå har jag inte tagit mig för att skaffa hem hennes låtar. Förr gick jag ut och köpte en skiva när jag hörde något bra. Idag gör jag oftast ingenting. Musiken är helt enkelt för lättillgänglig för mig. Jag tänker att jag får väl lyssna genom Spotify eller YouTube om jag vill höra den igen, där finns ju allt. Sen glömmer jag och därmed faller det bort. För min del har de nya kanalerna till musiken och dess oändliga utbud lett till en passivitet. Varje gång jag ska sätta på musik tar det stopp för jag kan inte komma på vad jag vill höra och framför mig har jag bara en tom sökruta. Blankt. Jag behöver bläddra och inspireras om det ska bli ett aktivt lyssnande. Kanske borde jag ta ett steg tillbaka i utvecklingen och börja köpa skivor istället. Märkligt, när alla andra går i den nya världen med sitt enorma suktande gratisutbud står jag kvar utanför för att jag inte kan komma på hur jag ska använda det.

5:e dagen

Jag är så uttråkad att jag DÖÖÖR. Det måste för sjutton komma ett slut på eländet nån gång. Men nu blir det inga fler sjukinlägg. Ni liksom jag är urless på allt som rör min äckliga flunsa.

Annars då?

Så vad gör jag annars då, förutom att ligga här och inaktivt jobba på att bli frisk? Jo jag surfar nätet på jakt efter den perfekta kappan. Det går inget vidare. Igår hann jag kolla ett par sajter innan jag var tvungen att ge upp på grund av huvudvärk. Idag hoppas jag det går bättre. Jag har en väldigt bestämd bild av kappan i huvudet, såg den på en tjej i Ringen för ett tag sen och tänker leta tills jag hittar just den.

Ibland gör man det svårt för sig

Varför är det så jobbigt att ringa sig sjuk till jobbet? Jag tror alltid att de andra tror att jag fejkar. Yeah right, visst att hon är sjuk, liksom. Vad har jag för anledning att tänka så egentligen? Jag har aldrig missbrukat mina sjukdagar, aldrig fejkat en endaste gång. Kanske beror det på att jag som småbarnsförälder ibland vabbar och därmed blir min frånvaro dubbelt så hög som en annan som bara har sig själv att tänka på. Jag vet ju att mina arbetskamrater har total förståelse för det. De har ju själva haft småbarn en gång i tiden, alltså har jag ingen anledning att tycka det är jobbigt. Ändå gör jag det. Igår morse när jag ringde gjorde jag mig ännu ynkligare än jag redan var och kraxade fram "Jag har blivit sjuk och måste stanna hemma". Varpå min kollega svarade "Oj då, då får du ta det lugnt och krya på dig". Ändå så lyckades min twistade hjärna tolka det som: Ok hon trodde mig inte. Det där "krya på dig" lät inte hjärtligt. Nu tror hon säkert att jag ljuger. Jag måste ha hjärnspöken...

Fruktomania

Bästa sambo kom hem med en hel kasse frukt och annat nyttigt för en sjukling. Jag antar att han också vill att jag blir frisk snart. Det är inte ett dugg roligt att ta själv ta hand om barn och hem plus en sjuk vuxen som bara gnäller och tycker synd om sig. Det är nog bäst att jag börjar äta av frukten.

Fluuu

Det var inte bara fina prylar och upplevelsen som jag tog med mig hem från Berlin utan även flunsan. Den var på gång redan för några dagar sen men jag lyckades hålla undan utbrottet med värktabletter. Att ligga sjuk på hotellrummet var otänkbart. Väl hemma hjälpte inga piller och flunsan kom på riktigt. Det finns inte en chans i världen att jag tar mig upp ur sängen idag. Alla förnödenheter som tabletter, telefon, snorpapper och förstås datorn ligger bredvid mig i sängen. Mat orkar jag inte ens tänka på men jag vet att det finns en förpackning micropopcorn om det kniper. Det är oändligt synd om mig. Googlade nyss influensa symtom 2008, fick fram detta:

• Hög feber
• Huvudvärk
• Muskelsmärtor
• Torrhosta
• Smärtor bakom bröstbenet
• Uttalad sjukdomskänsla
• Rinnande klar snuva
• Rodnad i ögonvitan

Sjukdomen är oftast 7-10 dagar, varav feber 3-5 dagar.

Check, check, check. Jag har rubbet. Då är det allstå sängläge 3-5 dagar framöver. Kul.

I bilder

Åter

Kan inte säga annat än att allt var så BRA! Staden var nog den intressantaste jag besökt. Allt är en enda salig blandning av fint och fult, små röriga mysiga kvarter som en bit därifrån övergår till kommunismens välplanerade, linjeraka och överdimensionerade områden. Det fanns så mycket att se och vi hann bara med en bråkdel. Det lutar åt ett återbesök i framtiden, är fortfarande nyfiken på staden. I shopping och matväg fanns det så många alternativ att jag knappt kunde välja, ändå blev det några fina saker och massor med god mat, förutom den schnitzel som sambo insisterade på att äta trots alla vana tysklandsresenärer som varnat för den tyska maten. Det finns ju hundra andra goda kök att välja bland.

Jag hade ju lite separationsångest innan vi åkte för att vara ifrån dotter men det gick hur bra som helst. Vi visste ju att hon hade det bra, dessutom fick hon en kul semester från sina plåstriga päron. Päronen konstaterade också att det inte är fel med lite tid på tu man hand då och då och få återupptäcka hur kul vi faktiskt har det ihop. Jag skulle kunna fortsätta berätta hur roligt det var i en evighet, men jag tror ni fattar. Ingenting slog i varje fall känslan att komma till en unge som slänger sig runt halsen i världens innerligaste kram.

Berlin

Wiii! Tidigt imorgon bitti åker jag och sambo till Berlin. Tre dagar och tre nätter bara vi två. Vi ska kolla in stan, titta i affärer och sitta högst upp i TV-tornet och dricka öl. I mina öron låter det toppen förutom en grej, att vi ska vara borta från dotter. Jag har aldrig varit borta från henne mer än drygt ett dygn och jag vet att kommer kännas skitjobbigt. Separationsångest big time! Hoppas jag kan njuta lite åtminstone... Dotter får i alla fall en jätterolig helg tillsammans med sina mor och farföräldrar.

Frossa

Precis som man bör en nyårsdag har jag degat en del framför tv:n. Och precis som man bör har jag frossat i diverse onyttigheter. Det fanns en hel del kvar efter igår som jag har tagit hand om. Tydligen har jag inget som helst stopp idag.

Note to self:

Gå till jobbet imorgon. Suck...