Vad jag gör

Lever men har inget liv, om man säger så. Befinner mig i pluggbubblan och kommer nog inte ut förrän monstertentan är över på onsdag eftermiddag. Då börjar livet igen. Och sommarlovet!

Kicken

Inte vaknade jag fräsch, trevlig och smart. Låg på soffan nästan hela dagen, lagom trög och självömkande med anatomiboken framför mig och hade väldigt svårt att se mig själv i vårrusets startfält några timmar senare. Pliktkänslan fick mig ändå att gå dit. Sprang loppet och kom i mål. Borta var allt det där negativa jag kände innan. Träningskicken alltså, den ska inte underskattas.

Nej nej

Dagens look liknar härjad sjörövare. Såg det nyss i spegeln. Den här dagen behöver ett avslut så jag lägger mig nu, samtidigt som barnen. I morgon vaknar jag fräsch, trevlig och smart.

Vi och Veronica

Dotter, då knappt tre, hörde Gammal sång. Sen dess har hon gillat Veronica Maggio. Det är gemensamt förresten. Hela Satan i gatan kan vi redan utantill. Idag drog vi till Grönan tillsammans, för en minispelning med Veronica, den enda utan åldersgräns. Gå på riktig spelning med dotter liksom, kändes så stort. Hon kändes så stor. En milstolpe i utvecklingen, nästan i nivå med att börja krypa eller så. Min stora unge!

För det är jag värd

"Duktig" och "unna", ord jag annars stör mig på. Fast idag, för att jag varit duktig, unnar jag mig att göra helg redan nu. Men först skolan och praktiskt prov. På med landstingets vita och visa vad jag kan. Efter det, hämta dotter och dra benen efter oss hela långa eftermiddagen.

Uppdatering: landstingets gröna. Hej skoluniform. Fick dem idag, mina "träningskläder" de kommande åren. Och jag blev godkänd. 

Hår alltså

För lite mer än ett år sen klippte jag mig kort som Agyness. Hade långt slitet hår, förstört av färgning och håravfall à la postgraviditet. Var så trött på knuten, alltid knuten för jag hann inte mer. Nu har håret vuxit ut till en axellång page och knuten är uppe sen länge. Efter avbrottet saknad och mycket uppskattad igen.

Nära men ändå långt bort

Mobiliserar krafterna inför terminens avslutande mastodonttenta i anatomi och fysiologi. Har lagt mig med datorn i sängen och kollar reality sjukhusteve. Lagom att koppla av till men samtidigt behålla fokus. Motivationen kommer tillbaka på nolltid, påminns om hur gärna jag vill göra det här. Nu är det "bara" fem terminer kvar till drömjobbet. Och för mig som varit på väg så länge i tanken känns det ändå ganska nära.

Helgen i bild

Har kommit på värsta grejen, fyra år försent. Vi struntar i frukost och lunch lördag, söndag. Äter frunch istället. Massor att välja bland står framme under förmiddagen. Barnen kommer och går som de vill. Perfekt för en som har svårt med morgonaptiten och en som gärna sitter till bords halva dagen. Varför har vi inte gjort så innan? Innan kom vi ingenstans. Plockade undan frukosten och började tänka på lunch, typ så, sen hade halva dagen gått. Och annars då. Har mest gått och trivts. Beundrat nya mattan, planterat blommor och gjort fint. Konstaterat att griffelväggen är en riktig hit och minst lika rolig för vuxna som för barn.

Märkligt

Efter det dygnslånga avbrottet på Blogger loggar jag in och ser att det senaste inlägget och mitt svar på en kommentar är borta. Bara så där. Är det ute i cyber för alltid eller kommer det kanske tillbaka? Det är frågan.

Uppdatering: gick att hitta det försvunna inlägget genom RSS-läsaren.

Att hänga med sin unge

Så himla mysigt att dra ut, bara dotter och jag. Tog en kvällstur i sommarvärmen med nya cykeln. Håller i pinnen och springer efter. Hon skrattar och ropar men släpp då! Och så släpper jag, typ en sekund, innan jag måste ta tag i pinnen och förhindra kraschen. Jag har ingen aning om hur man bäst lär någon att cykla. Fortsätter springa efter med pinnen och längtar efter att glida runt viken, tillsammans hon och jag, på varsin cykel senare i sommar.

Stressmoment

Om två veckor är det meningen att jag ska springa vårruset. Vill minnas att jag förra året var duktig, tränade och höll på. I år, antal springrundor: inga. Alltså, har några få möjliga springdagar på mig att komma i form. Och det ska gå. Som vanligt är press och piska det som får mig att prestera.

Reality check

Så har det kommit, brevet från förskolan som hälsar lillebror välkommen efter sommaren. Han, som nyss var en gurglande god bebisbit. Roligt för lillebror som är alldeles lagom mogen för nästa steg, svindlande för oss att vi snart har två barn på dagis. Varav det ena snart ska välja skola inför sexårs. Jisses.

Lördag och mercado

Några gånger om året myllrar det extra mycket på det fina torget. Loppisbord, karuseller, musik och nästan varenda Årstabo. Det är Mercado. Efter en hel dags torghäng med små och stora vänner kom vi hem med solbränna, några obligatoriska loppisljusstakar och ett par rosa mini-converse till lillebror. Bästa lördagen på länge och vi kan inte sluta säga att det var himla bra att vi flyttade tillbaka igen.

Nyvunnen

Med iPhone igen. Att det går att bli så beroende av en pryl. Både sjukt och skönt på samma gång. Den försvann och därmed hela min struktur i form av scheman, åtaganden och kontakter. Och inte minst - foton och filmer. Det sved. Läxan är lärd: skjut inte upp back-upperna i all evighet.

I bild

Min förlängda semester alltså. Bland annat ätit frukost ensam och länge. Målat griffelvägg i köket och absolut inte städat bland röran.

Det senaste

Kom från semestern och behövde - semester. En mental sådan efter att ha haft för mycket att tänka på. Har under en veckas tid rationaliserat bort alla borden och måsten som inte är familj eller skola. Behövde också(klyschan) landa efter flytt, ta igen skola och bara gå och dra och fixa saker hemma. Har suttit länge och studerat kala väggar för att komma på vad som bäst passar där, ägnat stor tankeverksamhet åt att välja rätt matta till vardagsrummet och satt upp krokar i badrummet med millimeterprecision. Sånt lättsamt och ytligt som hjälper mig att koppla av. När jag inte gjort det har jag tränat mina sjuksköterskeskills i skolan och är nu fantastisk på att ta blodtryck med mera.