Just Like Heaven

För ganska länge sedan skrev jag om min absoluta favoritlåt. Jag måste härmed få presentera låt nummer två på min topplista. När jag hörde den spelas tidigare idag sög det till i hela magen och därmed var andraplaceringen klar, inte alls långt efter ettan.

Hårält för sjuttonde gången

Mitt hår har en hemsk hemsk längd just nu. Det var en page förut men nu ska det bli längre igen och just nu hänger det bara någonstans mittemellan. Hopplöst. Det får bli Brittans white trash-knut ett tag till.

Höstlov

Tjolihopp! Jag är ledig från jobbet i flera dagar och har höstlov med min familj. Sköna tider minsann! Har lite svårt att komma på roliga aktiviteter bara. Idag försöker vi med Rum för Barn men det är säkert knökfullt som vanligt. Idag är dessutom min premiärdag med mössa. Värt att notera.

Lasertanten

Vi har en trivselfond på jobbet. Pengarna måste förbrukas innan årsskiftet, annars förlorar vi hela potten. Just nu tänks det febrilt i kontorslandskapet över vad vi ska hitta på och alla som har en idé får lägga sitt förslag i en låda. Jag och min bästa jobbhomie upptäckte till vår förskräckelse att allt som låg där var ett förslag om julbord och ett om boule. Jag hatar både julbord och boule och min homie var inte heller glad åt detta. Så vi kom på den briljanta idén att ta ut de gamla bankbyråkraterna på Laserdome. Tanken på att se dem springa omkrig i dräkter och med laserpicka i handen var så hysteriskt rolig att vi började gapskatta. Vi fixade till ett snyggt prospekt som vi la i lådan, samtidigt vi började plantera tanken på laser i kollegornas huvud. Och dra på trissor, de gillade det! En tant hade till och med varit och spelat en gång och berättade exhalterat om sin upplevelse (nu måste ni föreställa er en rund och go tant som pratar precis som ett Mumintroll). "En gång var jag på barnkalas på sån där laserdome och jag blev helt galen! Alldeles tokig! Jag sprang omkring därinne och bara sköt och sköt. Tillslut hade jag skjutit alla barnen." Jag skulle göra vad som helst för att få se detta med egna ögon. Måtte laser vinna omröstningen nästa torsdag!

Vita hemska små kuvert

Nu sitter jag här igen med ett papper från Försäkringskassan. Är så less på skiten, alltid är det något som måste fixas och jag hinner knappt lägga brevet på lådan förrän det dimper ner ett nytt igen. Nu tampas jag med en inkomstförändring som egentligen inte är krånglig och som jag borde ha fixat för länge sen. Det är bara det att så fort jag ser ett vitt kuvert så får jag ångest och blir handlingsförlamad. Sen går jag runt ett tag och lägger ner massa energi på att tänka hur jobbigt det är, vilket egentligen är mycket jobbigare än att bara fylla i pappret. Det skulle vara så skönt att slippa allt sånt här. Kan tänka mig att betala någon typ 500 spänn i månaden som gör allt tråkigt pappersgöra åt mig och min familj. Helt seriöst! Uppdraget skulle gå ut på att ta hand om mina små vita kuvert innehållande tidskrävande byråkratiskt skit samt räkningar som ödslar min positiva energi och goda humör. Goda nyheter och inkomstuppgifter kan jag ta hand om själv.

Utbetalning

Den 27:e får vi bankanställda lön. Att vi får så sent beror på att vi måste vänta tills alla andra har fått sin lön. Sen delar banktjänstemännen på det som blir över. De senaste dagarna har jag byggt upp ett stort ha-begär efter en massa saker som jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är. När jag är frisk igen är det jag och plastkortet som går ut tillsammans. Men jag tänker inte dra det allt för många gånger eftersom vi måste börja spara inför Berlin. Har en känsla av att Berlin har mycket att erbjuda och det hade jag också i åtanke när vi bokade flygbiljetterna. På ditresan blir det bara handbagage men till hemresan har jag redan betalat för att checka in en extra väska. Hihi!

Päron no 2. down!

Världens största utmaning möter man i en situation då båda föräldrarna är sjuka men barnet är friskt. Hjälp.

Klag

Är sååå förkyld. Befinner mig i stadiet då man måste stoppa upp en näsduk i vardera näsborre för att få stopp på rinnsnuvan.

Bakis

Igår hade vi personalfest på jobbet. Idag mår jag som jag förtjänar, plus en oförtjänt dunderförkylning. När bankbyråkrater festar kan det gå hursomhelst. Festen spårade ur någon gång när karaoken började. Även jag limmade på mikrofonen några gånger. Alla släppte loss, till och med den annars blyga tvåbarnsmamman från långt bort på pendeln-förorten. Chefen bjöd på framträdande med orginaldans till Afrodite, som jag smart nog filmade med mobilkameran. Det hela var mycket märkligt men också hysteriskt roligt. Ungefär när festen peakade kändes det rätt att åka hem, för alla vet ju att personalfester slutar med katastrof.

Idag släpade jag mig in på jobbet ca 40 minuter försent. Bättre det än att inte komma alls. Resten av dagen har jag mest suttit och bakiskallsvettats och haft feberfrossa, med avbrott för pizza-lunch. Jag får ändå känna mig nöjd. Det fanns andra som hade det värre, till exempel tvåbarnsmamman från långt bort på pendeln-förorten som hastigt lämnade kontoret för en "rast" och kom tillbaka två timmar senare i något bättre skick med orden "jag mådde så illa". Gotta love personalfest!

Även en liten knytnäve känns.

Sambo och dotter myser i soffan. Från köket hör jag följande:

- Vet du, jag älskar dig
- Nej, mamma älskar mig, inte du.

B som B...

Vår getaway... Vi blev tvungna till en smärre ändring. I sista stund insåg vi att vi måste ändra på datumen och då fanns det plötsligt ingen resa till Barcelona. Men vi låter oss inte stoppas, vi ska iväg, så vi bytte stad och drar till Berlin istället. Lite annorlunda än vad vi tänkt oss men jag tror att det blir asbra! Vi byter bara ut rödvinet mot öl och serranoskinkan mot bratwurst. Egentligen är det ju samma deal, city life som city life. Ingen av oss har varit där tidigare så vi vet ingenting förutom att det är en cool stad. Har ni varit där? Tips mottages gärna!

Iväg!

Dotter är sjuk idag och vi har varit hemma hela långa mörka dagen. Efter en dag då ingenting händer är segheten ett faktum. Jag tittade på klockan för att se när det var ok att gå och lägga sig. Inte ens i närheten såg jag. Det fanns ju fortfarande tid att hitta på nåt så jag kom på att jag kunde tvinga mig själv att sätta mig på cykeln och åka och träna. Hoppades verkligen att träningskläderna skulle ligga svettiga längst ner i tvättkorgen för slippa. Men nej, de låg vikta och tvättmedeldoftande, redo att användas. Jag måste alltså åka nu. Det var mitt eget initiativ men egentligen helt emot min egen vilja.

Jaha, vad gör jag nu då?

Min hårförebild Belinda Olsson har bytt hårfärg och blivit brunett. Det var ju faktiskt inte länge sen jag gick ifrån min naturliga färg till Belinda-blond bara för att det såg så snyggt ut på henne. Men nu är hon alltså brunett sen ett par dagar tillbaka och minst lika tjusig som sådan. Så vad gör jag nu? Vi verkar ju faktiskt ha samma färger i grund och botten, fräkniga och blåögda. Kanske passar det även mig? Nä va fasiken så här kan jag inte hålla på. Nu måste jag stå för min färg. Ett tag till i varje fall.

Äntligen bär det av!

Vet ni vad jag gör just nu? Jo, bokar en veckoända i Barcelona helgen efter nyår! Jajamän, mama & papa åker på romantisk getaway!

Det första jag gör

Vi kom precis hem från en tur till landet. Ett dygn var vi där, vilken inte är särskilt lång tid men tillräckligt för att jag ska få värsta bloggabstinensen. Det första jag gör, direkt efter att ha klätt av mig ytterkläderna och lagt den sovande dottern i soffan, är att öppna datorn och kolla bloggar. Era bloggar är beroendeframkallande!

Knuten

"Du brukar ju ha sån där södertjej-knut" (även kallad Lykke Li-knuten) sa en bekant . Ehh, jo visst brukar jag någon slags knut i håret. Vet inte om jag skulle likna knuten vid den i egna kretsar hypade Lykke Li-knuten, utan snarare en variant av Brittans white trash sunkknut. Men va fasen, kockan sex på morgonen orkar man inte lyfta armarna så högt som krävs för att knuten ska anses som creddig. Dessutom, vem orkar bry sig? Inte jag och Brittan i varje fall.

Svarta eller bruna?

Är nog mer inne på de brunmelerade... tror jag... Som framgår av tidigare inlägg är det dags för nya glasögon och ett sånt här beslut kräver en lång session av pussmunspeglande.

Old chick

De smyger sig på, det ena efter det andra. Små små tecken på att jag inte längre är 17 år. Nej herreguuu jag är ju faktiskt nästan tio år äldre än så, men det inser jag sällan för jag råkar ha lite skev självuppfattning. Jag har hittat en ryka mellan ögonbrynen, en bekymmersrynka som ser allvarligt djup ut. Den måste jag köpa creme till. Sen är det synen. Även fast jag fick nya glasögon för bara ett år sen ser jag skitdåligt nu igen. Ska det gå utför i det här tempot kommer jag att ha glasögon tjocka som flaskbottnar innan jag fyllt 30. Vojne vojne....

Stackars mig

Varför är man alltid helt förstörd på måndagar? Mina ögon svider av trötthet och min fysiska förmåga räcker knappt till att flytta mig mellan soffan och sängen. Orkar inte prata heller men märkte till min stora glädje att jag kan röra på fingrarna så nu kan jag surfa och blogga en liten stund.

Konstaterar att:

• Det enda som är skönt med måndagar är att det är socialt accepterat att ha en dålig dag. Många tjurskallar och gäspar sig genom måndagen precis som jag.
• Idag är första måndagen utan Singelmammor. Jag vet inte hur jag ska hantera min saknad av detta program, kan bara inte acceptera att det är slut nu. Vill ju se massa mer och veta hur det går för dem!
• Jag kommer knappast ta mig till frillan&svettan ikväll som jag hade planerat.
  

Uppåt väggarna

Om ni undrar hur det ser ut hemma hos oss en lördagskväll. Det är blöta strumpor om det inte syns...

Paus

Tog en liten paus. Har varit orkeslös oinspirerad och irriterad, haft mycket på jobbet och bla bla. Jag behövde mina girlie homies för att ventilera. De har såna bra och finkänsliga sensorer som direkt känner av när det är läge att prata, så på bara några timmar hade vi samlat oss för middag, vin och massor av skitsnack. Det var bra, precis vad jag behövde. Nu är jag på banan igen.

Mamman har alltid rätt

För någon dag sedan åt familjen på den norrländska hamburgerkedjan. I barnmenyn ingick en liten dvd och just den vi fick innehöll Teletubbies. Dotter har aldrig fått se Teletubbies för mig. De verkar ha en otäckt hypnotiserande effekt på barn, det har jag hört av andra pärents. Dotter har aldrig varit en sån som fastnat framför teven och det skulle ju vara toppen om det fick förbli så. Därför var jag var rädd att denna dvd kunde vara inkörsporten till tevemissbruket. Var precis på väg att dumpa skivan då dotter såklart fick syn på den och krävde att få veta vad det var. Ok, en liten titt då. Så vi satte oss tillsammans i soffan och kollade. Om jag tyckte det var bland det knäppaste jag sett, tyckte dotter att det var bland det bästa hon någonsin sett. Kört alltså.

Dagen därpå hade vi en lite körig eftermiddag. Jag var själv med dotter och skulle koka ihop någon sorts föda. Dotter hade klängt och hängt kring mina ben och tjatat om att få se sin nya dvd. Jag gav efter tillslut och hon fick titta på sina små rymdbebisar. När jag tittar ut från köket står hon typ tre decimeter från teven och tittar med stora ögon och upprepar allt de säger som om hon vore i trans. Det var visst sant det där med hypnotiserade effekt. Jag kokar vidare men känner mig mer och mer galen på att de upprepar varenda jävla mening fyra gånger, en för varje tubbie. Akta pölen Laa Laa. Akta pölen Dipsy. Akta pölen Po. Då tar dotter i från tårna och skriker: "AKTA PÖLEN TINKY WINKY!!!" Det var tydligen inte bara jag som tyckte det var störande tillslut. Nog får vara nog tyckte dotter som nog ansåg att de små rymdbebisarna var lite bakom flötet som behövde få allt upprepat fyra gånger för att fatta. Vi stängde av teven i samförstånd. Mamman mot teven, 1-0.

Hej från jobbet

Ibland känns det som om arbetslivet är ett enda stort skådespel. Man träder in i sin professionella roll och hör sig själv prata om saker man aldrig trodde man skulle bry sig om. Man intalar sig att man bryr sig. Lite i varje fall. Sen försöker man intala sig själv att det man gör är viktigt, att det leder till något bra och att någon kanske uppskattar det man gör. Det finns lyckligt lottade människor som har meningsfulla jobb och som aldrig behöver känna så här. Var glada för det! Nu har jag tio veckor kvar här, sen är skådespelet slut för min del.

Skulle bara skriva om min sköna dag men det blev visst en smula politiskt...

Idag tog jag mig hem tidigt från jobbet eftersom dotters dagis är stängt för planering. Det är en härlig känsla att ha lagt en arbetsdag bakom sig med ändå känna att hela dag ligger framför oss. Ok, jag brukar ju sluta hyfsat tidigt i normala fall men så jag vill ha det varje dag! Och nej, jag är inte arbetsskygg, tvärt om faktiskt. Det är bara så att jag prioriterar min familj så mycket högre än vad jag någonsin skulle prioritera mitt jobb. Åtminstonde så länge det finns barn hemma.

Tänk vad sex timmars arbetsdag skulle göra för samhället... vilken dröm! Sen finns det alltid en massa pessimister som menar att det skulle det skulle kosta för mycket och blablabla. Det tror inte jag. Tänk istället hur friska och pigga folk i allmänhet skulle vara. Och säkert gladare. Det tror jag snarare sparar samhället pengar med tanke på vad stress och sjukskrivningar kostar idag. Färre skulle gå arbetslösa också... Ok, jag tänker inte dra upp en massa argument, för jag kan faktiskt inga. Jag är bara en vanlig person som drömmer om en mindre stressig tillvaro. Men, tänk på att förr var åtta timmars arbetsdag ett utopiskt mål...

Halsfint

Jag har suttit och ögonsuktat ett tag framför alla de fina smyckena på Urban Outfitters hemsida. Märker att jag måste göra ett besök där snarast möjligt. Vet inte hur det ska gå till eftersom jag aldrig åker norr om Slussen, men för det här fina halsbadet gör jag nog ett undantag.

Sömnparalys

Inatt hade jag den märkligaste upplevelse. Jag hade vaknat till och hade lite svårt att somna om då jag hörde en golvplanka knarra, en planka i sovrummet som alltid knarrar då man kliver på den. Jag låg helt stilla med vidöppna ögon och var helt säker på att det var någon som stod i dörröppningen. Fick verkligen en stark känsla av att någon befann sig i rummet, någon som ville nå mig. Det är då jag inser att jag inte kan röra mig. Mina armar och ben, hela kroppen är helt paralyserad samtidigt som den här närvaron blir ännu mer påtaglig då det börjar susa och dunka i öronen. Det var en extremt obehaglig upplevelse, nästan skräckfull. Jag var helt säker på att jag var vaken eftersom jag hela tiden låg och tittade. Dessutom kunde jag reflektera över att dotter och sambo låg bredvid och att jag skulle försöka ropa på sambo. Jag var nära att göra det då jag började känna panik eftersom jag var, förutom ögonen, helt förlamad. Men just då lyckades jag få kontroll över kroppen och kunde plötsligt röra mig igen. Låg vaken ett bra tag och tänkte på det jag nyss hade upplevt och undrade vem som skulle tro mig. Fattades bara en alien i historien för att bli idiotförklarad.

I vilket fall så berättade jag för sambo det första jag gjorde nu imorse. "Det där har jag hört en dokumentär om. Det är ett sömnfenomen. Kolla i datorn får du se". Och det var en jäkla tur att han hade hört just den dokumentären, annars hade jag nog trott att jag varit med om något paranormalt, typ Arkiv X-fenomen. Nu kan jag vara lugn. Det finns en fullt naturlig och härligt vetenskaplig förklaring, om än lite obehaglig. Hoppas nu bara att det här aldrig inträffar igen för då kommer jag aldrig att våga sova ensam igen...

Sömnparalys eller sömnförlamning är ett förlamande tillstånd som kan uppkomma när man håller på att somna eller vakna. Under REM-sömnen stänger hjärnan av de flesta av kroppens viljestyrda muskler för att man inte ska röra sig när man drömmer. När man sedan drömmer att man till exempel springer känns det helt verkligt trots att man i verkligheten inte vevar med benen i sängen. Den enda undantaget är ögonen, som i verkligheten rör sig som i sömnen. Muskelkontrollen stängs av för tidigt eller slås på för sent så att man inte kan röra sig trots att man är vaken. Om man inte vet vad som har hänt får man lätt panik när tillståndet uppkommer, men det är inte farligt och går över av sig självt efter ett tag...

...Vissa människor kan få hallucinationer av olika slag när de är i sömnparalys, s.k. hypnagoga och hypnopompa hallucinationer. Dessa kan bestå i skräckfyllda känslor av att någon är i rummet eller vid sängen samtidigt som man själv inte kan röra sig. Den förlamning och de hallucinationer man upplever vid sömnparalys, är således delar av REM-sömnen som stannat kvar trots att man redan har vaknat. Ofta känns det som om man inte kan andas, som om man håller på att kvävas.

Wiki.

Bulle

Genom Sunkmamman fick jag reda på att det är kanelbullens dag idag. Det var värst, då får vi ta oss till Seven Eleven under dagen och göra ett inköp.

Sömnsjukan

Guuuu vilken konstig dag vi har idag. Började med att vi somnade 21.30 fredag kväll för att sedan vakna upp 09.00 idag, lördag morgon. Visst var det skönt att få sova nästan 12 timmar men eftersom vi inte är så vana vid mycket sömn känner man sig lite lätt konstig. Jag skulle vilja påstå att för mycket sömn framkallar samma känsla dagen efter som för mycket alkohol. Idag känner jag mig extremt trött och seg och förmår mig inte göra nånting alls. Somnade dessutom till och sov en timme med dotter när hon tog sin lur. Hon sover fortfarande med jag sprang upp för en stund sen när telefonen ringde. Då kom jag på att jag inte hade fått mitt koffeinfix än för dagen. Hur kunde jag missa det?! Klart som fasiken att jag mår som jag gör! Så nu sitter jag härmed bautakoppen kaffe och väntar på att bli människa igen. Kanske är det inte försent att börja dagen kl 15.45?

Gnälltanten

Åhhh!!! Nu är fjortgrannen igång igen. Hög musik, röster och massa fotsteg som tyder på stor flock fjorttjejer. De spelar Wannabe i stereon och alla sjunger med även om ingen tycks kunna sjunga. Men hallå?! Det är faktiskt vanlig vardag idag och vissa, som inte bara kan sova bort morgondagen i skolbänken, måste snart få sova sin välbehövliga sömn för vissa har faktiskt ett jobb att sköta!

Snapshot från toaletten

Blev full i skratt när jag hittade den här lilla högen med toalettlektyr liggandes inne i badrummet. Det är nämligen så typiskt för vissa i den här familjen, då menar jag både litteraturvalen och toasittandet. Extra lustigt är att de har ofta sitter därinne tillsammans. Tycker det är sött, att de har grej ihop bara de två. Jag är nästan lite avundsjuk och önskar att jag också fick vara med i toaklubben/bokklubben.

Fler i familjen

Dotter har fått en ny liten kusin idag. Välkommen lilla knyttet!