Ducka!

Så här kan det gå när man ger två treåringar i uppdrag att kasta risgryn på the newlyweds...

Kanske kan det hjälpa...

... om jag letar bland synonymerna.

man	subst. 1 karl, herre, mansperson, manfolk, maskulinum, tjomme,lirare, snubbe, pajsare, kille, gubbe 2 make, äkta make, gemål, äkta hälft, livsledsagare, livskamrat 3 person, människa, individ 4manskap, mannar, arbetare, styrka

Vad ska han kallas?

Han, min man, tidigare känd som sambo måste byta benämning i bloggen. Jag har funderat lite på det här ett tag nu men har inte kommit fram till något än. Är fortfarande i stadiet då jag fnissar på mig varje gång jag kallar honom "min man". Det låter så... vuxet. Jag ger det några dagar, måste känna på det ett tag - min man, min man, min man, sen faller det sig nog naturligt. Men som sagt, just nu kan inte uttala ordet man utan att fnissa som en fjortis.

Dagen efter

Trött, glad och gift. Mer om det lite senare.

Sista kvällen som miss

Imorgon smäller det. Vi blir Mr & Mrs! Men förutom titlarna och det juridiska blir nog ingenting särskilt annorlunda. Jo, en annorlunda grej till, kanske mest konstigt och ovant för min del - jag byter efternamn och har från och med imorgon samma efternamn som resten av vår lilla familj.

Läget

Dom andra gick och matade en katt. Jag stannar hemma och är förkyld. Verkligen skitdåligt läge att bli sjuk nu, så får det inte bli. Åtgärd nummer ett blir att lägga mig i badet och läsa, sen får jag utveckla åtgärdsplanen efter hand. Att bli sjuk nu är inte att tänka på.

Slutet?

Jag är rädd att gamla kaffe-bettan här håller på att lägga av. I fem år har hon levt med oss och troget bryggt oss vårt elixir. Hon har verkligen jobbat hårt så om hon inte orkar mer förstår jag det. När vi köpte henne var vi båda studenter och lät henne gå för högvarv då vi satt hemma vid köksbordet i Sumpan och läste. Då vi jobbade båda två kunde hon ta det lite lugnare efter morgonkaffet och hinna svalna mellan varven, men sedan min kurs och mitt nygamla liv som student började i augusti har hon åter satts i hårt arbete. Om det här är slutet för gamla kaffe-bettan skulle jag förstås bli ledsen men det skulle inte dröja länge innan hon blir ersatt av en yngre förmåga. Kaffemaskinen är nog det bästa köpet någonsin, om man går efter hur flitigt den använts.

100% blöjfritt hem

Det sista blöjpaketet tog slut för ett par dagar sen. Dotter menade att det inte gjorde något alls för hon ville ändå inte ha någon blöja nu, hon är för stor för det enligt henne själv. Ok, sa vi och lät henne krypa ner i sängen alldeles blöjlös. Imorse väcktes vi av en torr men kissnödig unge som var mycket stolt över att ha klarat av ytterligare ett stor-steg. "Fatta vad skönt att inte behöva byta blöjor!" sa jag till sambo. "Jo, i varje fall inga på ett par månader" Ja just ja, blöjkarusellen börjar ju om igen när bebisen kommer, tänkte inte på det. Ettan är klar, då är det tvåans tur.

Det här blir bra

Nu är inskolningen på nya dagis klar. Under tre intensiva dagar har vi hängt tillsammans med de andra barnen och fröknarna. Det här blir bra känner vi. Det är till och med bättre än vi vågat hoppas på. Bara att hon vill gå dit på morgonen, bara det... Imorgon ska jag lämna på riktigt för första gången men det kommer gå fint. Det ska bli sååå skönt att slippa gå därifrån med klump i magen över att det inte känns rätt.

Inte alls samma

Eftersom annat knappast är att tänka på har jag nu delat in tightsen i tre kategorier; mjukistights, vardagstights och fintights. Det får mig att känna att jag har valmöjligheter.

De överraskade oss big time

Fram till klockan 17.30 igår eftermiddag gick jag omkring i mjukisar och skitigt hår i tron att våra vänner skulle komma över hit på lite anspråkslöst fredagsmys. Jag hade sett fram emot att testa de nya bearnaisechipsen och försökte fundera ut en rulle vi kunde kolla på tillsammans. Men kvällen kom att ta en helt annan vändning. Jag har nog antytt att vi är på gång att göra slag i saken och ta vår snart fyraåriga förlovning till nästa steg, snart två barn, en bostadsrätt, bil och lån senare. Nästa helg gifter vi oss, knyter vi banden, gängar oss eller hur man nu vill uttrycka det. Ingen big deal tycker vi, bara en enkel vigsel och sedan middag med de närmsta.

Nu kom det sig så att våra vänner visst tyckte detta var något att fira och hade i största hemlighet smidigt trevliga planer. Så medan vi jagade Årsta runt efter bearnaisechipsen verkställdes planerna och överraskningen blev ett faktum när en tjusig kasse med ostar, kex och bubbel tillsammans med några instruktioner och en barnvakt stod utanför ytterdörren när vi kom hem. På några röda tvättade jag håret och slängde på mig finare kläder än mjukisar, sen hoppade vi in i en framkörd taxi och åkte iväg mot överraskningarnas kväll. Bättre vänner kan man faktiskt inte ha.

Hade vi bara fått med oss en riktig kamera... Nåja, fanns några bilder i mobilen, en på väg i taxin och ett "stämningsfoto" från festligheterna lite senare

Livet i och utan färg

Jag tittar på mig och jag tittar på dotter. När man är liten blandar man färger och mönster hur som helst och känner sig finare ju mer det är av allting.

För en sån som mig är dotters klädkombinationer en sann glädje att beskåda.

Idag ska jag...

... söka upp en guldsmed som kan banka ut min ring en storlek. Det har inte så mycket att göra med gravidsvullnaden, utan mer att det snart ska få plats en annan ring precis under.

V.26.

Planerar inför morgondagen

Jag undrar om jag ska ha tights, tights eller tights på mig imorgon...

Det nya dagiset

Vi har inspekterat nya dagis som slog upp sina sprillans nya portar nere på torget idag. Som vi längtat efter det. För oss var det en stor händelse och lika pirrigt som om vi skulle ha inspekterat vårt eget nybyggda hus. För dotter är det ju faktiskt som ett andra hem, så nog är det viktigt att det är bra - och det var det alla gånger, både personalen och lokalerna. På torsdag premiärar vi med inskolning på nya stället.

Förslappad

Vi har varit på landet i helgen. Så fort jag kommer dit börjar jag gäspa och blir så trött. Det är bara att dra på mjukisarna och låta sig svepas med av tröttheten liksom. Har mest legat på soffan och skrotat. Gick en promenad men återvände till soffan med sammandragningar och låg och läste och slumrade lite om vartannat. Nu är vi tillbaka hemma igen, fortfarande i mjukisar. Den här dagen kan inte ta en annan vändning så jag försöker inte ens aktivera mig. Min enda och rimligen genomförbara plan är att gå till affären och köpa smågodis till ikväll. Det är allt. Sorgligt...

Nu fattar jag!

Hittills har jag knappt märkt av att jag är gravid, förutom magen då. Men idag, första dagen på sista trimestern hände allt på en gång. Fötterna är lite rundare än vanligt, sammandragningarna kommer oftare, den fysiska tröttheten infinner sig fortare och händerna domnar bort då och då. Nu känns det, nu är det på riktigt. Om bara tre månader ska vi få ett till barn för sjutton! Idag kan man säga att polletten trillade ner.

För ett tag sen

Tänk att jag var så mörk! Har svårt att känna igen mig själv på bild från den tiden. Nuvarande färg är nog så nära den naturliga jag kan komma på artificiellt sätt. Vad som kommer härnäst i färgväg vet jag inte än, men jag brukar ju inte stanna kvar i samma allt för länge.

I do it too

Jag gör det jag med, det som a.m.o gjorde. En synnerligen lätt och aktuell uppgift för jag hade precis läst färdigt och lagt boken bredvid mig i sägen när jag började läsa bloggar.

Ta tag i boken närmast dig. På en gång.
* Bläddra fram till sida 56.
* Hitta femte meningen och skriv ner den.
* Leta inte efter din favoritbok, den coolaste boken, eller den mest intellektuella. Utan ta den närmsta boken.

"Den snabba ökningen av användningen av geografiska informationssystem och av e-tjänster innebär att allt fler behöver hämta geografiska data från olika källor och behandla dem för ett speciellt ändamål." Meningen kommer från boken, förlåt - tegelstenen jag lever med för tillfället Geografisk informationsbehandling -teori, metoder och tillämpningar.

Det senaste

Det har donats lite här hemma. Alla gravida boar, så är det bara.

Vi har skaffat en gulhårig dam och satt henne i ram. Det är mycket möjligt att hon aldrig får sitta på uppe väggen. Det får inga av våra tavlor eftersom jag tycker det är så jobbigt att bestämma en plats och göra spikhål i väggen.

En natt ramlade dotter ner från vår säng. Vi vaknade plötsligt av en duns. Det lät värre än det var och alla somnade om utom jag som var en smula skärrad. Vi kan inte ha barn som ramlar ur sängen så där. Och med en spädis på väg... Den höga sängstommen lades ut på blocket och fallhöjden sänktes med 30 cm.

Dotter fick ett dockskåp när hon fyllde år. Där måste man också dona. Städa och sätta upp lampor och så.

7 kg plus

"Har du vägt dig sen senast?" frågade barnmorskan häromdagen. "Nej, vi har ingen våg hemma" sa jag. "Vill du veta vad du väger?" "Nej!" blev mitt bixtsnabba svar. Men sen ändrade jag mig. Det är ganska bra att hålla koll ändå, särskilt inför de här sista tre månaderna. Förra gången vet jag inte riktigt vad som hände. Eller jo, jag vet ju att jag gick upp mycket precis på slutet eftersom jag samlade på mig så mycket vatten och att det skedde så där utom kontroll vilket jag tyckte var väldigt obehagligt. Jag vet inte vilken vikt jag landade på inför förlossningen för jag slutade väga mig, orkade inte se hur mycket jag hade gått upp.

Skälet till viktuppgången, svullnaden och vattnet i kroppen var havandeskapsförgiftning. Jag hade nog gått med det en tid utan att veta om det innan tillståndet blev outhärdligt och jag sökte vård. Efter en tur i vårdkarusellen fick jag provsvaren och dotter blev samma dag tvungen att komma ut för att min kropp inte skulle kollapsa. Hon var fullgången och enligt kalendern var det dags men jag var inte tillräckligt på gång av mig själv, varpå de blev tvungna att sätta igång förlossningen på ett onaturligt sätt. Min mardröm är att samma sak ska hända igen, därför ändrade jag mig inne hos barnmorskan. Att låta mig själv och barnmorskan ha stenkoll på viktuppgången är det bästa sättet att vara på sin vakt OM samma sak skulle inträffa igen. Bevare mig väl för det.

Jag försöker lära mig

Har en uppgift att skriva idag. Det går väldigt trögt. Jag har ordbajsat ett par sidor men man behöver inte vara expert i ämnet för att upptäcka att jag inte alls har fattat essensen utan mest svamlar för att uppfylla kravet på antal ord. Om ett par timmar måste jag vara klar. Fokus!

Den här granskningen har jag väntat på sen dag ett

Telefonen ringde tidigt imorse. "Titta i DN" löd tipset. Sagt och gjort. Detta är precis anledningen till att vi väljer att flytta vår dotter från detta vinstdrivande företag till en kommunal verksamhet med möjlighet till insyn och påverkan. När vi har vänt oss till chefen med konstruktiv kritik och förslag på förbättringar som vi menat kunnat leda till en bättre verksamhet där vi ansett att den har brustit, har vi fått till svar att pengar saknas. Det har vi naturligtvis inte trott på. Jag undrar så hur hon ska bemöta oss, sina kunder, idag.

Hos frisören

Jag var och klippte mig idag för första gången på över ett halvår. Håret var rätt slitet, minst sagt. Anledningen till att det dröjer mellan gångerna är att jag är allergisk mot frisörkallprat. "Och vad gör du då?.. Jaha, kul... När klippte du dig senast?.. Oj det märks, var sjätte vecka är det bästa." Efter det obligatoriska förhöret dör liksom samtalet ut och man dyker ner i en skvallerblaska och sitter där med dåligt samvete för att man inte är intresserad av att samtala mer. Sen säger man pliktskyldigt att det ser fint ut, betalar och tänker att det kommer dröja länge till nästa gång igen.

Bye mikro

För ett par veckor sedan kastade vi ut våran mikro. Det kanske var lite otippat från mitt håll, drottning av hushållsgenvägar som jag är. Min fåfänga vad det gäller hemmets utseende var dock större än latheten. Mikron var stor, ful, lät mycket och tog stor plats. Hur stort var egentligen mikrobehovet hemma hos oss? Vi bestämde oss för att kasta den i vilket fall och testa att leva utan en period för att mäta behovet. Skulle det bli olidligt kunde vi köpa en ny, bättre. Nu har vi varit utan i kanske två veckor och jag har aldrig saknat den ett dugg. Vill man värma matrester tar man bara fram en kastrull, precis som tiden innan mikron (eller hela min uppväxt). Det finns egentligen bara ett tillfälle då vi sannolikt kommer svära över avsaknaden av mikro, nämligen när vi mitt i natten måste stå vid spisen och slamra med kastrullerna för att värma på bebismjölk eller välling under tidspress. Men det blir sen det.