Det senaste

Ingen har gnällt på snön så mycket som jag och beklagat mig över att jag aldrig kommer ut på långpromenad. Sen bestämde jag att det var slutgnällt. Tidigt en morgon, en av vinterns kallaste och soligaste dagar premiärade jag Årstaviken.

Lördagarna har fått struktur igen. Efter juluppehåll är kidsen tillbaka i danssalen. Utanför sitter alla moms och pops och dricker kaffe och läser tidningen i godan ro. En winn-winn helt enkelt, värt priset.

Dagens låt

Och den går om och om igen.

Vegorapport

Ok, det här går ju bra, vego varje dag. Jag har lyckats utan problem, min man råkade tabba sig när han av gammal vana beställde en hamburgare på McD "men det var den sista och den var inte ens god". Hittills har det mest blivit pasta och grönsaksröror, inga nyheter direkt. Den riktiga utmaningen kommer när vi ger oss på köttsubstituten. Där kan det hända att vi stöter på patrull när den lilla matkritikern ska äta favoriträtten korv stroganoff i ny tappning. Men det fixar sig nog.

Klädd

Dotter har börjat välja sina egna kläder. Alltså inte i affären, dit får hon inte följa med och bestämma, men av det som finns hemma får hon välja bland. Jag var emot det först, trodde det skulle bli en omständig process men hon verkar säker på sina val så ja, varför inte. Och eftersom hon vet att lil bro inte kan själv åtar hon sig även att välja åt honom också. Idag klädd från topp till tå i hennes egna gamla bebiskläder och därmed extra fin menar hon. Ärade lillebror.

Min morgon

Jag minns hur det var förra gången jag var föräldraledig, när dotter var bebis. Vi kunde ligga och dra oss i sängen framåt elva, tolv på förmiddagarna. Den enda tiden vi hade att passa var då vi träffades med föräldragruppen, oftast runt ett-tiden. Att hinna i tid till ett på eftermiddagen var alltså ett problem. Idag inser jag vilken sjukt lyxig tid vi levde i då. Nu ringer väckarklockan tidigt på morgonen för att det stora barnet ska hinna äta frukost och göras i ordning till dagis. Det lilla barnet är än så länge oberäkneligt med mat- och sovtider så där måste det också finnas tidsmarginaler. Ändå hinner jag själv inte äta frukost eller dricka kaffe, det får jag ta när lämningen är överstökad och vi är hemma igen. Duscha är det inte snack om, det måste skötas om på kvällen. När barnen tillslut är mätta, hela, rena och påklädda i hallen och jag dragit vinterjackan över sovtröjan och satt en mössa över det oborstade håret skyndar vi till dagis, alltid lite sena. Så ser morgonen ut med två barn. Så ni som är hemma med första barnet -njut, den tiden kommer aldrig igen.

Det senaste

Detta är på inget vis en matblogg men jag är bara så nöjd med det som hittills kommit ur vårt nya vegoliv.

Nu skippar vi köttet

Tanken på att ta steget och bli vegetarian har länge funnits hos mig utan att det blivit något med det. Jag har helt enkelt inte fått den knuff som behövs för att ta steget. Då och då visar nyheterna klipp som skildrar den vidriga köttindustrin, såna klipp som får en att må dåligt över att djuren lider och att man faktiskt bidrar till det genom att köpa köttet. Som skuldmedveten köttätare har jag länge blundat för detta och fortsatt som vanligt. Tills igår. Igår såg vi ett inslag om grisuppfödning på teve. Hemska bilder. Just då gick dotter förbi teven på väg till sitt rum. Jag vet inte hur mycket hon hann se för jag kastade mig fram likt en fotbollsmålvakt och vände henne bort från teven så hon skulle slippa se det vidriga som just då visades, nämligen hur grisuppfödaren helt barbariskt ryckte av svansarna på griskultingarna. Anledningen var att de annars tuggar sönder svansarna då de blir stressade i miljön de lever i. Sjukt.

Det blev knuffen för min del. Jag kan omöjligt köpa griskött efter att ha sett detta. Och eftersom jag knappast tror att kor och kycklingar behandlas bättre vill jag inte köpa det heller. Idag har vi tagit ett snack, jag och familjen och bestämt oss för att slopa köttet, åtminstone det som kommer från den vidriga köttindustrin. Vill vi ha kött får vi köpa vilt eller nåt men i stort ska vi äta vego. Det känns som rätt beslut. Nu väntar nya tider med nya maträtter, goda köttfria sådana. Största utmaningen blir nog att hitta sånt som dotter också gillar, hon som så många barn gillar korv och köttbullar allra bäst. Tips på substitut mottages gärna, vi är gröna på det här.

Jag sätter ord på veckan

Fullt ös, medvetslös.

Kåpa

Mitt nya favvoplagg är kåpan/halsduken. Funkar som allt, som halsduk, mössa och jättebra att skyla sig med vid offentlig amning. Igår såg jag en annan, dock mer extrem kåpanvändare på P3 Guld-galan - Fever Ray, som vann kategorin årets dans och höll världens kanske märkligaste tacktal.

Nåldynan

Fingrar och tår räcker inte till för att räkna alla prover jag lämnat de senaste månaderna. Idag lämnade jag vad som förhoppningsvis var det sista innan jag blir friskförklarad efter graviditeten. Nu får det vara bra med graviditeter tror jag, jag är verkligen inte skapt för såna även om resultaten blir fantastiskt bra.

På den tiden den var platt

Det fanns en tid för länge sen då jag gjorde hundra situps om dagen, jag tror det var samtidigt som Britney sjöng hit me baby one more time i magkort tröja. Jag ska banne mig börja med det igen, det skulle göra mig gott.

Superduperhjältar

Fram tills nyligen var vi tillsynes helt vanliga människor men den senaste tiden har vi fått nya alter egon à la superhjältestyle. Det är förstås en lek, inspirerad av årets julkalender. Rollekar har dotter lekt länge nu men den här gången är inlevelsen total. Det sjungs, det dansas, det dras repliker och det flygs omkring med hemmasydd mantel. Ibland lyssnar hon inte ens till sitt eget namn utan bara då hon tilltalas Nova efter sin favoritkaraktär. Vi andra i familjen har också tilldelats superhjälteroller, till och med bebis. Jag och min man pratade om hur det var man själv var liten och blev inspirerad av olika karaktärer, hur man ville se ut och göra likadant men alltid blev så besviken i slutändan eftersom det aldrig blev som man tänkt sig. Menar, man kan lätt fixa tillbehören som en schysst outfit men att leka flygande superhjälte faller lite då man inser att man faktiskt inte kan flyga på riktigt.

Dagens light

Dagens sjukaste: Att jag är sjuk.

Dagens roligaste: Att svullnaden i händer och fingrar är väck och ringarna på igen. Förra gången tog det flera månader vill jag minnas.

Dagens oväntade: Att jag börjat sy, "syr mina egna" liksom. Hittills har det blivit en skötbädd och några figurer att hänga upp i en mobil.

Det senaste

Barnvagnspromenad och träd i vinterskrud

Ännu ett café, ännu en snål-amningskaffe.

Måste göra nåt annat än dator och teve. Har kört igång ett syprojekt istället. Fixar till dotters gamla skötbädd som är gjord av ett kallt syntettyg som måste vara hemskt att vila en naken rumpa på.

Amningshjärna

Å just det, har flera grejer jag vill skriva om, sånt jag har funderat över, men varje gång jag försöker formulera något halvvettigt stakar sig tankarna i huvudet. Får ta det vid senare tillfälle, typ när lilleman inte längre ammar varannan timme. Hinner ju inte repa mig mellan varven.

Tröttma

Det är inte det att vi inte får sova, för det får vi, det är det där med att få sin tid att räcka till till två små barn och sen försöka vaska fram lite tid åt sig själv. Sakta har jag börjat inse att det under dagarna finns noll tid att sitta ner på rumpan och rulla tummarna.

Helgen

Kylan har fått oss att stanna inne alldeles för länge men i helgen tog vi oss äntligen ute på lite grejer. Det kändes så högtidligt att jag piffade till mig med läppstift och ett sprut V&R. Så vad gjorde vi då i helgen som krävde både läppstift och parfym? Ehmm... jo, vi besökte en affär där de säljer barnprylar, fruktparken, skridskobanan på sjön Trekanten och så det festligaste av allt, systembolaget där jag gjorde comeback efter graviditeten. Jag blev som vanligt glad att de frågade om leg, trots barn i släptåg. Smickrande. Barn nummer två har alltså inte fått mig att se äldre ut.

En ny typ av vanlig dag

Smekmånaden är slut. För resten av familjen har dagis och jobb dragit igång efter en månads ledighet och för min del är det första dagen som mammaledig på riktigt. Skönt. Vyssar trött bebis i vaggan, dricker kaffe och chattar med gamla jobbet där en hemlig kärleksrelation utspelar sig mellan två av mina gamla kollegor. Jag hänger mig kvar trots att jag både slutat och är föräldraledig.

Don att bära i

Att knyta bärsjal är jävligt invecklat. Men nu så, nu sitter han på plats och verkar nöjd. Då måste det vara rätt knutet. Eller? Så svårt.

Inte ut tack

En av dessa iskalla dagar tog jag en sväng på Söder i hopp om att hitta något snyggt på rean. Fy satan, jag fick avbryta sökandet. När jag småsprang hem på de knöliga, snorhala gatorna bestämde jag mig för att aldrig mer gå ut i temperatur under minus tio. Brukar inte köpa kläder till mig själv på nätet men just då när jag kom hem från stan kändes det helt rätt. Klick klick bara, så blev det en pälsväst och en snygg packe servetter.

Viktiga beslut tar tid

- Du, jag tror jag är redo att hänga upp tavlan på den gula damen nu.

- Oj, jaha, ok.

- Men jag är inte helt säker. Vi kan ju börja med att hålla upp den och se hur det skulle se ut.

- Ja ja, säg bara till när du är redo.

Jo just det, tavlan har stått på golvet lutad mot väggen sen september medan jag sakta vant mig vid tanken på att eventuellt hänga upp den. Min man tycker som de flesta att tavlor ska hänga på väggen. Enligt mig passar tavlor bäst ståendes mot en vägg, men hey, det är bara jag.

Poppar

De andra är ute i iskylan. Den lilla får lugna sig lite med det så vi är hemma och poppar på stereon istället. Han gillar när det låter mycket och jag är inte den som bangar hög volym. Just nu kör vi lite Krunegård. Jag tror han gillar det, han ser så förnöjd ut där han sitter i bärselet.

Växer ur

Surfar i blindo efter en större lägenhet. Finns så mycket men det är antingen för dyrt eller fel läge. Hur länge har vi inte ältat boendefrågan här hemma, lite har ventilerats i bloggen också. För nästan ett år sen var vi på väg att köpa radhus. Vi budade men föll tillslut. Nu i efterhand är jag glad att det inte blev någon flytt vid det tillfället, det hade nämligen inneburit en flytt bort från Årsta och det vill vi egentligen inte. Efter det misslyckade radhusköpet har vi bestämt oss på den punkten, det är Årsta som gäller och inget annat. Det är här vi rotat oss, har dagis, umgänge och stormtrivs så det blir här vi letar helt enkelt. Det är svårt att hitta större lägenheter här, de finns men de är inte så himla upphetsande och om de vore upphetsande så är de snordyra. Men men, ett beslut är ett beslut och nu får nu vi hålla tillgodo med vad Årsta erbjuder. Mentalt gör vi oss redo för flytt.

Det senaste - nyår i bild