Brejk

Just när tillvaron börjar kännas som groundhog day - välkommen påsklovet!

Nytt i vår

Håller på att gå in min nya skinnjacka. Skitsnygg i affären men sen kändes den inte lika rätt längre, puffärmarna blev omöjliga att bära upp. Kom på att det berodde på håret. För mycket nytt blev bara error. Efter lite invänjning känns nu både hår och jacka bra. Och puffärmarna var ju det jag föll för från första början.

Tråkigt måste göra

Måste förnya id så att det blir rätt med nya efternamnet. Var ju bara ett halvår sen vi gifte oss. Är sämst på att ta tag i sånt. Det lockar mig liksom inte att sitta länge i kö för att ta ett mug shot och betala pengar för en ny plastbricka.

Så olika

Manny-Ken frågade: Du, tänkte på en sak. Andra barnet, inte en liten känguruunge som vill bo i bärsjal, eller?

Det här är en intressant fråga, något vi tänkt på mycket sen lillebror kom. Jag tror vi har en sak gemensamt här, Manny och jag, nämligen känguruungar. Minns inte om jag skrivit om det här tidigare men när dotter var bebis var hon just en sådan, känguruunge alltså. Det var en krävande tid kan jag konstatera i efterhand. Vi bar och kånkade dag ut och dag in. Hon var ständigt tätt intill, annars skrek hon. Att somna själv var det aldrig tal om. Hon vyssades i famnen tills ögonen föll ihop och försökte vi lägga ner henne blev hon rasande. Det visade sig nämligen ganska tidigt att dotter hade en sjuhelsikes temperament så vi lät henne få som hon ville, pallade inte med skriken. Babybjörn blev min bästa vän, hennes med för den delen och användes varje dag i nästan ett år. Bärselet blev tillslut så utslitet att det inte ens var idé att spara till framtida syskon.

Och så lillebror då. Inför hans ankomst var både jag och min man överens om att en ny Babybjörn var det viktigaste inköpet näst efter barnvagn så vi slog till i god tid för att vara beredda. Väl ute fattade vi att vi här hade att göra med en helt annan person. Vi testade bärselet i början när han verkade trött och hade svårt att komma till ro men upptäckte att han bara blev mer missnöjd när han satt där. Tillslut testade vi att lägga honom i sin vagga. Det tog inte många sekunder innan han somnade nöjd. Helt själv. Och så har det fortsatt. Den här ungen vill ha sin space, tvärt om mot vad vi är vana vid. För oss känguruföräldrar är detta helt otroligt och vi kan inte sluta förundras över att de är så olika till personlighet och att bebistiden den här gången är mycket... skonsammare för oss föräldrar - än så länge kanske man ska tillägga. Och vad beror det på? Kosmisk rättvisa, andra barnet eller en fråga om personlighet? Tja, jag vet inte. Säkert lite av varje.

Plötsligt händer det!

Ledtråd: Inte tights.

Multitasking

Skyfflar in en alldeles för sen middag och läser bloggar som middagssällskap samtidigt som jag håller barn med allt vad det innebär med andra handen. Det är en förmåga som jag och alla andra som har småbarn har, att hålla barnet med ena handen och ändå lyckas göra flera saker samtidigt med den andra handen. Otroligt!

Efter en lååång vinter

Två saker jag sjukt nog längtar efter:
- Putsa fönster
- Rensa ut vinterkläder

Så vill jag ha min soffa

Nu så, nu har jag vant mig och börjat gilla nya soffan. Föredrar den nedsuttna, använda looken framför den nypuffade. Efter ett par dagar har kuddarna börjat slutta på ett bekvämt sätt och fjärren hittat sin plats på armstödet. Chokladfläck har den också fått. Maria Montazami skulle dö om hon såg den.

Nya frillan gick inte hem hos alla

Har fått många fina komplimanger för nya frillan. Det finns dock en som inte är lika positiv.

"Nej mamma, det är inte fint, det är fult. Men om du äter mycket så växer det och blir långt igen."

En vanlig eftermiddag

Lugnande effekt

Väntar på soffan och snusar bebishuvud. Alla andra lördagsshoppare verkar stressade, men inte jag. En sovande bebis är som ett lugnande lyckopiller.

Finn ett fel

Vardagsrummet ekar tomt. Den smutsgrå kolossen till soffa som brukade stå här donerades till en hjälporganisation. Sen dess har vi inte hunnit skaffa en ny. Vill man kolla tv eller bara hänga får det bli picknick style, det vill säga filt och kuddar, så länge. I morgon väntar soffköp, en vit. Praktiskt med två barn, eller hur?

Nytt

Håller på att vänja mig. Går förbi spegeln, stannar upp och tittar. Blir lika förvånad varje gång.

Jag gjorde't!