onsdag 31 mars 2010

Brejk

Just när tillvaron börjar kännas som groundhog day - välkommen påsklovet!

tisdag 30 mars 2010

Nytt i vår


Håller på att gå in min nya skinnjacka. Skitsnygg i affären men sen kändes den inte lika rätt längre, puffärmarna blev omöjliga att bära upp. Kom på att det berodde på håret. För mycket nytt blev bara error. Efter lite invänjning känns nu både hår och jacka bra. Och puffärmarna var ju det jag föll för från första början.

måndag 29 mars 2010

Tråkigt måste göra

Måste förnya id så att det blir rätt med nya efternamnet. Var ju bara ett halvår sen vi gifte oss. Är sämst på att ta tag i sånt. Det lockar mig liksom inte att sitta länge i kö för att ta ett mug shot och betala pengar för en ny plastbricka.

söndag 28 mars 2010

Så olika

Manny-Ken frågade: Du, tänkte på en sak. Andra barnet, inte en liten känguruunge som vill bo i bärsjal, eller?

Det här är en intressant fråga, något vi tänkt på mycket sen lillebror kom. Jag tror vi har en sak gemensamt här, Manny och jag, nämligen känguruungar. Minns inte om jag skrivit om det här tidigare men när dotter var bebis var hon just en sådan, känguruunge alltså. Det var en krävande tid kan jag konstatera i efterhand. Vi bar och kånkade dag ut och dag in. Hon var ständigt tätt intill, annars skrek hon. Att somna själv var det aldrig tal om. Hon vyssades i famnen tills ögonen föll ihop och försökte vi lägga ner henne blev hon rasande. Det visade sig nämligen ganska tidigt att dotter hade en sjuhelsikes temperament så vi lät henne få som hon ville, pallade inte med skriken. Babybjörn blev min bästa vän, hennes med för den delen och användes varje dag i nästan ett år. Bärselet blev tillslut så utslitet att det inte ens var idé att spara till framtida syskon.

Och så lillebror då. Inför hans ankomst var både jag och min man överens om att en ny Babybjörn var det viktigaste inköpet näst efter barnvagn så vi slog till i god tid för att vara beredda. Väl ute fattade vi att vi här hade att göra med en helt annan person. Vi testade bärselet i början när han verkade trött och hade svårt att komma till ro men upptäckte att han bara blev mer missnöjd när han satt där. Tillslut testade vi att lägga honom i sin vagga. Det tog inte många sekunder innan han somnade nöjd. Helt själv. Och så har det fortsatt. Den här ungen vill ha sin space, tvärt om mot vad vi är vana vid. För oss känguruföräldrar är detta helt otroligt och vi kan inte sluta förundras över att de är så olika till personlighet och att bebistiden den här gången är mycket... skonsammare för oss föräldrar - än så länge kanske man ska tillägga. Och vad beror det på? Kosmisk rättvisa, andra barnet eller en fråga om personlighet? Tja, jag vet inte. Säkert lite av varje.

lördag 27 mars 2010

torsdag 25 mars 2010

Multitasking


Skyfflar in en alldeles för sen middag och läser bloggar som middagssällskap samtidigt som jag håller barn med allt vad det innebär med andra handen. Det är en förmåga som jag och alla andra som har småbarn har, att hålla barnet med ena handen och ändå lyckas göra flera saker samtidigt med den andra handen. Otroligt!

Efter en lååång vinter

Två saker jag sjukt nog längtar efter:
- Putsa fönster
- Rensa ut vinterkläder

tisdag 23 mars 2010

Så vill jag ha min soffa


Nu så, nu har jag vant mig och börjat gilla nya soffan. Föredrar den nedsuttna, använda looken framför den nypuffade. Efter ett par dagar har kuddarna börjat slutta på ett bekvämt sätt och fjärren hittat sin plats på armstödet. Chokladfläck har den också fått. Maria Montazami skulle dö om hon såg den.

Nya frillan gick inte hem hos alla

Har fått många fina komplimanger för nya frillan. Det finns dock en som inte är lika positiv.
"Nej mamma, det är inte fint, det är fult. Men om du äter mycket så växer det och blir långt igen."

En vanlig eftermiddag




lördag 20 mars 2010

Lugnande effekt


Väntar på soffan och snusar bebishuvud. Alla andra lördagsshoppare verkar stressade, men inte jag. En sovande bebis är som ett lugnande lyckopiller.

fredag 19 mars 2010

Finn ett fel



Vardagsrummet ekar tomt. Den smutsgrå kolossen till soffa som brukade stå här donerades till en hjälporganisation. Sen dess har vi inte hunnit skaffa en ny. Vill man kolla tv eller bara hänga får det bli picknick style, det vill säga filt och kuddar, så länge. I morgon väntar soffköp, en vit. Praktiskt med två barn, eller hur?

Nytt



Håller på att vänja mig. Går förbi spegeln, stannar upp och tittar. Blir lika förvånad varje gång.

torsdag 18 mars 2010

Jag gjorde't!



Nu har jag fattat poängen

Jag gav mig tillslut, eller snarare gav efter och skaffade en jag med. Efter ett dygn med iphone fattar jag inte varför jag varit så anti. Det är ju en skitbra pryl, allt i ett liksom! Hehe, ja det har ni andra redan fattat för länge sen. Dagen jag ändrade mig var den då min son för första gången smällde av sitt största leende mot mig. Jag ville dokumentera men insåg att både kamera och videokamera var otillgängliga. Var tvungen att köpa loss gamla mobilen för dyra pengar men det var det värt! Löv it!

onsdag 17 mars 2010

Frisyr


I morgon ska jag till frisören. Jag gillar inte att gå och klippa mig men mina torra hårtestar tvingar mig till det. Tänker att jag vill testa något nytt, kanske kort. Tappar galet mycket hår just nu efter graviditeten och blir tokig på alla långa hårstrån som kliar under kläderna. Stort steg att bli korthårig för någon som sparat och sparat hela sitt liv, är verkligen inte säker på om jag törs eller om det ens är min grej. En kort frisyr jag verkligen gillar är den här (blev påmind om den här) men frågan är om den skulle passa mig. Tänker att man måste vara jättesmal och minst 1.80 lång.
För: Man måste våga. Vad vet jag, kanske verkligen är MIN frisyr. Håret är slitet. Att tappa hår blir inte lika märkbart.
Emot: Ånger. Tänk om jag ångrar mig. Tänk om det inte alls är min look? Måste klippa mig oftare, jobbigt med tanke på frisörfobin. Är allmänt feg med sånt här.

måndag 15 mars 2010

Natt på akuten

Hur funkar en akutmottagning om man måste vänta till morgontimmarna för att få träffa en läkare? Kan den verkligen kallas akut? Om man inte håller på att trilla av pinn just i det ögonblicket kan man väl lika gärna sova hemma i sin säng och boka första tiden på vårdcentralen. Vi avbröt akutbesöket då vi efter fem timmars väntan fick veta att det skulle dröja fram till morgonkvisten innan dotter blev undersökt av en läkare. Med oss hem fick vi en broschyr om krupp. Vi väntade alltså fem timmar för en broschyr...

söndag 14 mars 2010

Läget just nu

Sjukt. Bara dotter än så länge. Det är feberrekord. Vi mutar ner medicinen med coca cola, skit i principerna. I övrigt väntar vi bara på rätt läge att få gå och knoppa en stund, det har vi nämligen inte gjort i natt.

torsdag 11 mars 2010

Beskyddare

Under middagen talade vi om för dotter att hennes lillebror ska till bvc i morgon för att få sin första spruta."Det gör ju skitont!" utbrast hon upprört. Jag tror faktiskt att hon skulle ta sprutan i hans ställe om hon bara kunde. Syskonkärleken har vuxit sig stark från hennes sida och som storasyster ger hon honom ofta sitt beskydd när hon tycker att det behövs. Det är fint att se.

Det senaste

Lilla lilla vinterbarn. Samma dag som vi åkte hem från bb kom vintern. Nu, tre månader senare tar den äntligen slut. Jag tänker att det måste vara skönt att få komma upp från den mörka vagnen och möta ljuset och solen. Men jag vet inte, han verkar ganska likgiltig.

Brillorna. Ett billigt nödköp för att klara promenaden, ögonen är ju inte direkt vana vid sol. För mycket flugögon för min del, med de får duga så länge.

onsdag 10 mars 2010

Gubbar

Nu måste jag få rasa. Måttet är mer än rågat vad det gäller mitt tålamod med GUBBAR. Det kan verka generaliserande men ni fattar nog, ordet gubbe i sig förklarar precis vilka jag menar. Knappast en dag har passerat utan att en gubbe muttrat, ropat och klagat på mig när jag är ute med barnvagnen. Det stör dem visst att jag går där, att jag är ute. Vi möter varandra på trottoarerna och de tycker att jag och min vagn är i vägen. Det är märkligt, för vad jag kan se är barnvagnen inte bredare än jag själv. Allt som oftast skiter jag i deras kommentarer och tycker istället att det är ena sorgliga typer som inte har något annat att göra än att störa sig på min närvaro. Men ibland lackar jag ur. Som idag på bussen, då jag parkerat vagnen på platsen där barnvagnar kan stå utan att vara i vägen. På kliver en gubbe och jag kan se på en gång att han är just en sån. "Kan du inte se att du står i vägen med vagnen här" sa gubben. "I vägen? Tur då att du inte var ännu tjockare för nu kom du ju förbi utan problem" sa jag. Han svarade med att se alldeles häpen ut. I gubbens värld ska små flicksnärtor inte tilltala äldre män på det viset. För det är min fullständiga övertygelse, att det inte är den trånga passagen det egentligen handlar om utan snarare det faktum att jag, som kvinna och mamma tar min plats i det offentliga rummet istället för att hålla mig inne och sköta hem och barn. För mig är det skrämmande att det fortfarande lever människor som tycker så här, att det går omkring ödlegubbar där ute helt utan förståelse för hur samhället och kvinnans roll ser ut idag.

tisdag 9 mars 2010

När jag öppnade skafferiet


Jag sökte efter linfrön men fann en fortune cookie istället. Någon talar gott om mig. Hoppades mer på lite tur vad det gäller en viss lägenhet med fantastisk utsikt över Söder. Men att vara uppskattad är också trevligt.

Vad har hänt med mina solglasögon?

Mycket märkligt, båda mina solglasögon har gått sönder inuti sina fodral sen jag la undan dem efter sommaren. Hur det har gått till vet jag inte men misstankarna riktas åt en särskild person med väldigt pilliga fingrar. Tur nog var det inga dyra glajjor. Flashiga solglasögon är inget jag lagt några större summor på eftersom jag fick barn ungefär samtidigt som jag började tjäna pengar. Bevisligen ett bra beslut.

måndag 8 mars 2010

Bästa grejen


Rep och handtag, det är allt. Tror knappt hon skulle märka om vi plockade bort resten och bara lät de romerska ringarna hänga kvar. Bästa grejen ever!

söndag 7 mars 2010

Väntan på smaljenasen

Det var ett tag sen jag provade mina vanliga jeans senast. Frågan är bara om i kväll är en bra kväll att bli nedslagen...

Illalåtande lek

- Varför kommer inte min trumpet?
- Vadå, väntar du på en trumpet?
- Ja, jag vill ju ha en sån.
- Jaha, det visste inte jag.

Sämsta leksaken är den som låter, så tycker jag och säkert många med mig. Men nu råkar det vara så att instrument är det enda hon vill ha. I övrigt leks det inte så mycket med leksaker och därför känns det som att jag inte kan säga något om hon nu skulle vilja ha en trumpet. Det kan ju faktiskt vara en konstruktiv liten pryl. Vem vet, en dag kanske hon är världens bästa trumpetare, allt tack vare den lilla illalåtande plasttrumpet hon fick av sina föräldrar när hon var liten.

onsdag 3 mars 2010

Det senaste

Lediga dagar är sköna dagar. Då finns det tid till aktiviteter utöver det vanliga, till exempel caféhäng, lära sig laga egen sushi eller catcha up med vännerna över en bit mat.





En blogg för dig som läser

Litteraturbloggar är inte direkt något jag läst tidigare. Dessutom tillhör jag den sorgliga skaran som "inte haft så mycket tid att läsa sen barnen kom", vilket bara är en lam ursäkt när det istället handlar om prioritering. Hur kan jag då känna till en litteraturblogg som Owlit? Nja, det hade jag väl knappast om det inte hade med släktband att göra. Hur som helst är det en riktigt välskriven och snygg blogg som sedan sin start i början av året fått mig att lägga två nya böcker i läshögen.

tisdag 2 mars 2010

Ut

Jajamän, i kväll ska jag ut och äta med kompisarna. Helt bebisfritt för första gången på riktigt. I kväll ska jag prata ostört, äta och njuta av ett glas vin i den takt jag vill utan att ha en ha ena örat riktat mot barnen. Det blir nice. Och det finfina är att det inte ska dröja allt för länge innan det händer igen. Mer av vardagslyxet!

måndag 1 mars 2010

Om kaffets betydelse

Härligt, första dagen på sportlovet, alla hemma tillsammans tänkte jag i morse när jag klev upp för att fixa frukost. Sträcker mig efter kaffeburken och upptäcker att kaffet är slut. Där tog det härliga slut. En morgon utan kaffe är en skitmorgon, funkar inte utan. Vid lunch kommer huvudvärken från helvetet, inte ens två alvedon biter. Åker och storhandlar, måste fylla på samtliga varor hemma men det viktigaste är ändå kaffet. Köper två paket för säkerhets skull. Vill ju inte råka ut för samma missöde igen. Huvudet bultar fortfarande och gäspningarna avlöser varandra. Väl hemma lägger jag mig på sängen medan min man packar upp och fixar kaffe. Somnar av rena utmattningen. Vaknar två timmar senare, darrig och fortfarande med huvudvärk. Går till köket och gör dagens första kaffe. Klockan är 18.30 när jag tar första klunken. Fem minuter senare är huvudvärken borta och jag är människa igen. Om någon undrar: Kaffe ÄR en drog.