torsdag 31 december 2009

Några ord om 09

Jag tänker inte göra en lång summering av året som gått eller resten av 00-talet för den delen heller, det är alldeles för många minnen och stora händelser att gå igenom. Vill bara skriva några ord om 09. Ett jäkla bra år har det varit, allt gick vägen, allt blev precis så bra som jag hoppades på. Jag blev gravid, jag sa upp mig från tråkiga trygghetsjobbet, jag har njutit av långledigt med familjen, vi gifte oss och precis när 09 gick mot sitt slut kom ett till världens finaste barn till oss. Inget ont om 09. Vågar jag ens hoppas på att 10 blir lika bra?

Gott nytt år!

onsdag 30 december 2009

Två barn, lätt som en plätt

Att ha två barn istället för bara ett går lätt som en dans. Ingen avundsjuka, ingenting som är jobbigt alls, vilket vi gärna påpekar. Men det ska vi passa oss för att tala högt om igen. De senaste två tillfällena vi kaxigt pratat om hur bra allt går har läget genast ändrats till det motsatta. Häromkvällen skulle min man gå ut för att träffa några hemvändare. "Är det säkert att det är lugnt att jag går?" frågade min man. "Ja, det är klart. Dotter går ju och lägger sig nu så det blir inga problem", sa jag. Men dotter somnade aldrig utan bestämde sig för att kaosa kring sömnen. Och lilla lillebror som sällan skriker bestämde sig för att ha skrikfest vid samma tillfälle. Min man hann ta en halv öl, sen kom han hem igen.

Eller idag när jag pratade med vår barnmorska från MVC i telefonen. "Vad skönt att höra att allt går bra för er. Hur går det för er dotter, funkar det bra med henne och bebisen?" "Ja absolut! Hon har aldrig visat tecken på avundsjuka, hon vill bara krama och pussa på honom hela tiden, hon är så snäll mot honom!" I samma stund som jag uttalat dessa ord hör jag hur kaoset bryter ut i rummet intill. Dotter storgråter och sekunden senare slits dörren upp in till mig. "Pappa sa till mig!" skriker dotter. "Ameh det var ju för att du slog till lillebror med ormen!" ropar min man. Jag ursäktade mig inför barnmorskan i telefonen. "Skulle ni två kunna lösa det här med varandra, jag försöker prata i telefon", sa jag och stängde dörren om mig igen. "Sådärja, nu är jag tillbaka. Vad var det vi pratade om nu igen?"

Så nej, jag kommer inte säga det högt igen.

Blindstyre

Aj aj my eyes! Vad är det som händer med ögonen när man har fött fram en unge? Jag ser typ inget. Sitter som en panschis framför datorn och teven och får huvudvärk om jag ens försöker läsa utan glasögon. Om jag inte minns fel var jag tvungen att skaffa ny styrka på glasögonen efter att dotter föddes också. Optikern nästa.

tisdag 29 december 2009

Ärrad

De sista resterna av kirurgtejpen på magen är borta. Kvar är bara en mycket tunn rosa linje i höjd med troskanten. Kunde aldrig tro att det skulle se så bra ut bara tre veckor efter ingreppet, hon måste varit väldigt duktig den där läkaren. Tydligen gör de snittet nästan en decimeter längre vid akuta snitt än vid planerade snitt, de måste ha extra marginal om det ska gå fort sa de. Mitt ärr är långt men det gör mig inget, jag tycket det ser coolt ut, det ger karaktär år kroppen. Dessutom kommer det för alltid att påminna oss om natten då han föddes.

måndag 28 december 2009

Comeback

Idag var det dags för oss att göra comeback i offentligheten, numer som kvartett i bästa medelsvensson-konstellation. Som jag har längtat efter att röra mig utanför kvarterets gränser. Vi har legat i startgroparna sen igår (misslyckat försök) och kände oss mer än laddade att ta oss an Södermalm. Väl på stan såg vi till att leva upp till fördomarna om den växande, spretiga småbarnsfamiljen. Vi har idag gått på bredden med vagnarna på trånga trottoarer. Vi har blockerat gångarna på reahysteriska Weekday och ignorerat arga blickar från trendiga småsnärtor. Vi har invaderat fik, köpt en snålkaffe bara för att kunna amma och byta bajsblöja på deras toa samt skapat milslång kö utanför samma toa och hört folks lättade suckar när vi stunden senare drog därifrån. Ja, det var väl allt vi hunnit med idag men det tycker jag ändå var bra jobbat av oss.

söndag 27 december 2009

Ikväll smäller det

Alla hemvändare må ladda upp inför sina utekvällar, men inte jag. Jag laddar som bäst för en ordentlig tv-kväll med chai, godis, Precious Ramotswe och sista delen av Stenhuggaren på SVT play och skulle inte lämna soffan om jag så fick betalt.

Min jultradition


Förutom fortsatt julfirande på olika håll går mellandagarna åt till att röja upp hemma. Det är min egen jultradition, att rensa ut gamla kläder, prylar och annat som inte längre används utan bara ligger och tar plats. Ofta kommer vi hem med ett par prylkassar efter julafton och eftersom vi inte bor särskilt stort är det alltid en utmaning att hitta plats åt allt. I år lyckades vi ganska bra med att undvika prylar. Istället blev det mycket förbrukningsklappar, typ prenumerationer, böcker och annat som kan användas upp, de bästa julklapparna enligt mig som får panik av för mycket prylar. Prylpaniken har två orsaker; dels att vi ständigt kämpar med hålla den här lilla lägenheten så fri och rymlig som möjligt och försöker undvika prylar som inte har någon praktisk funktion för oss. Den andra orsaken är att vi enligt min mening konsumerar så mycket onödigheter utan eftertanke och fullkomligt öser grejer över varandra under julen. En märklig och rätt så osmaklig tradition om man ser det ur ett vidare perspektiv, vi som redan har mer än vi behöver. Det blir ganska uppenbart när jag tittar på klädkassen, leksakskassen och kassen med diverse som står redo att köras till insamlingen och förhoppningsvis nu hamnar hos bättre behövande.

torsdag 24 december 2009

onsdag 23 december 2009

Julstatus



Ligger i soffan med bebis på magen. På golvet runt omkring ligger bajsblöjor, leksaker, smutsiga kläder och dammråttor. En sabla röra helt enkelt. Jag brukar få panik för sånt men nu har jag bestämt att jag skiter i det. Precis som jag i skiter att jag inte har några snygga kläder att ha på mig på julafton, att flera julklappar ännu är oköpta och att julpyntet som vi tänkt fixa för dotters skull ännu inte kommit till. Dotter vet ju inte vad vi hade tänkt. Hon är fullkomligt nöjd med att pussa på sin lillebror och prata om jultomten som ska komma i morgon. Så vi struntar i allt annat och turas istället om att ligga i soffan och njuta med en bebis på magen.

tisdag 22 december 2009

Grinchen

Det har kört ihop sig lite hemma. Det stora barnet kräks och det lilla har fått sin första förkylning. Antal sammanhängande timmars sömn i natt har varit få eftersom vi mest tröstat barn, skurat golv och bytt sängkläder. Idag är dagen så vi måste göra klart allt inför julen men det går ju inte. Att ge sig ut på stan skulle vara rent självutplånande. Jag är inte särskilt förtjust i julen, kan inte känna det alla andra känner. För mig är det bara ett stort stressmoment av saker som ska göras, köpas och personer som desperat försöker synkronisera sina kalendrar och kör land och rike runt för att hinna umgås en liten stressig stund innan det är dags att dra vidare till nästa stopp. Njuter folk verkligen av sånt eller låtsas man bara? Om jag fick bestämma över kalendern skulle jag sudda bort julen i år, det finns andra saker jag vill lägga fokus och energi på just nu. Jag har nog inte kommit ifatt än efter allt som hänt de senaste veckorna och skulle hemskt gärna ha några dagar av ingeting för att bara vara. Och så skulle jag vilja gå lite på stan, inte för att köpa julklappar utan för min egen alldeles egoistiska del. Vill så gärna ha något nytt att ta på min ogravida kropp. Allt jag har ligger nämligen under ett berg av nerkräkta sängkläder som vi inte kommer hinna tvätta innan jul.

söndag 20 december 2009

Söndag

Mjölken var slut i morse. Att gå ut i snökaoset bara för att handla mjölk kändes onödigt så vi klädde oss ordentligt alla fyra och kämpade oss iväg med barnvagn och pulka ner till torget och sconesbuffén med avsikt att "söndaga" bort ett par timmar. Stämningen ute var... märklig, helt ljuddämpat av all snö och nästan inga människor ute på gatorna förutom vi.




lördag 19 december 2009

Man kallar det att vara härdad

Ett småsyskon kan tydligen sova sig igenom vilket jäkla oväsen som helst utan att bry sig det minsta. Det är vi tacksamma för.

torsdag 17 december 2009

Musikhjälpen

Vanligtvis är det P1 som står på hemma om dagarna. Den här veckan har det uteslutande varit Musikhjälpen i radion och teven. Jag storgillar hela grejen - syftet, konceptet och radiopratarna. Förra året lyssnade jag lika intensivt men bidrog aldrig till insamlingen. I år vill jag bidra på något sätt, antar att det blir det enklaste alternativet - att betala en summa för att önska en låt. Det vore förstås lite roligt att bjuda på någon av grejerna som auktioneras ut på hemsidan, typ Ebbots kaftan eller Morgonpassets fina mormorsfilt som jag precis såg slutat på drygt 15000 kronor. Visst, det är för den goda sakens skull men femtontusen kronor, nej tyvärr - det blir nog en låt istället.

onsdag 16 december 2009

Det senaste

När man är nyfödd har man väldigt mycket "första gången" att göra. Idag var en stor förstagångs-dag. Första gången på promenad, första gången på bussen, första gången på bvc och första gången han fick följa med och hämta på dagis.

Promenad i snöstorm. Vagnen rullades försiktigt fram över de oplogade trottoarerna, allt för att minska skumpigheten. Vi undrade seriöst om det fanns risk för shaken baby syndrome och konstaterade att det är inte optimalt att födas mitt i vintern.


Idag var också första gången jag började känna igen mig själv igen. Hej!

Plötsligt händer det

Vaknade upp idag och kände ett enormt behov av att fixa till mig. I över en månad har jag inte sett mycket ut för världen men nu jäklar ska jag snyggas till! Det suger i shoppingtarmen också...

tisdag 15 december 2009

Här hemma...

... går han redan under (det kanske inte så smickrande) smeknamnet Dracula. Det har något att göra med hur han ser ut när han ligger ner, raklång med utsträckt hals, lite halvöppen mun och händerna i kors över bröstkorgen. Och tandlös till trots så har han ett "bett" som inte går av för hackor. Aj...

Bloggalias

Precis som Alexandra funderar jag över ett lämpligt bloggalias åt min son. Dotter har ju kommit att bli dotter men det känns inte som att jag kan gå vidare med det, son låter inte lika bra. Jag är allergisk mot benämningarna dottern och sonen så de går också bort. Tillsammans skulle de kunna heta M&M men jag får nog fundera vidare på något som funkar isär också.

Förskräckligkassan

Asså, försäkringskassan är så korkad. De gör det så onödigt svårt för sig och hänger upp sig på detaljer som egentligen inte borde spela någon roll. Inte undra på att de har problem med sin budget. Jag skulle kunna ge många exempel på deras förträffliga dumhet men idag får det räcka med ett, nämligen anmälan om pappadagarna. Vem visste att man ska anmäla sin första pappadag SAMMA dag som barnet föds? Inte visste vi i varje fall. Gör man inte anmälan samma dag måste man ange orsaken till att man gör en senare anmälan. Tja, att man fick barn den dagen och hade tankarna på annat håll är väl en ganska bra orsak? Det var så korkat att vi kände oss tvungna att ringa upp dem och fråga om denna regel. Vi undrade särskilt hur många av anmälningarna som verkligen kommer in samma dag. "Ehh inte så många" svarade de. No shit!

måndag 14 december 2009

Hur det hela gick till

Efter ett besök hos specialistmödravården i tisdags blev jag blev inlagd för övervakning på grund av havandeskapsförgiftningen. Jag hade varit allmänt risig ett par dagar med en massa mysko symptom som de ville kolla upp. Vi bestämde att jag skulle ligga där en natt till att börja med och se vad som hände. Min man åkte hem för att vara med dotter och jag gjorde mig bekväm i sängen med dator och en stor påse godis. Medan jag funderade på om jag skulle använda tiden till att skriva färdigt min hemtenta eller börja beta av Sex and the City-boxen började jag få ont i magen, inte värkar utan annat ont. Klockan var nio på kvällen och mitt i personalens skiftbyte så jag avvaktade med larmknappen eftersom jag förstod att nattpersonalen strax skulle komma in och heja.

När barnmorskan kom in fem minuter senare gjorde det så ont att jag inte visste vad jag skulle göra av mig själv. Hon hade uppdaterat sig på min journal så hon fattade direkt att magontet var ett tecken på att havandeskapsförgiftningen blivit akut. På två sekunder var rummet fullt av folk som tog blodtryck, prover och satte ingångar för dropp och annat. Mitt i allt försökte jag ringa min man vilket inte alls gick eftersom mobilnätet just då av alla tillfällen låg nere. Lyckades dock hitta honom online och sände iväg världens kanske modernaste nödmeddelande. En nödbarnvakt ordnades också och en kvart senare var han hos mig (förstår inte riktigt hur det kunde gå så fort). I samma ögonblick som han kom rullade de ner oss till förlossningen där de skulle fortsätta med proverna för att se hur läget förändrade sig. Läkaren talade om att vi skulle ställa in oss på ett snitt morgonen därpå och att vi skulle försöka vila oss lite om det gick. Under tiden fick jag skönt morfin och skulle precis somna in när läkaren kommer in igen och säger att "Nu är det dags, vi måste snitta nu". "Precis nu?" svarade vi yrvaket "Ja, om högst en timme har ni barn" sa hon.

Sen gick allting väldigt fort. In på operation där en massa gröna och blå människor började presentera sig för oss. Jag svarade med att lägga en spya av nervositet. "Helt normalt" sa dom och jag kände mig äntligen lite lugnare. Bara en kort stund senare hör vi skriket från en nyfödd och plötsligt fanns han bara. Det var helt klart de mest omtumlande timmar jag upplevt, men då menar jag på ett positivt sätt. Även fast det blev ett akut snitt istället för planerat kunde jag den här gången vara närvarande till hundra procent och helt delaktig i allt som hände. För att inte tala om hur snabbt det gick att återhämta sig och få njuta första tiden tillsammans. Helt klart en förlossningsrevansch!

lördag 12 december 2009

Syskonkärlek

Jag är fullkomligt förundrad över att jag nu har två lika perfekta barn!

Tack för alla gratulationer!

Välkommen finaste lilla lillebror!

Det visade sig att vi inte behövde vänta tills den 18e trots allt. Bara ett par timmar efter mitt inlägg från SöS stod det klart att var dags för honom att komma ut. Äntligen, som vi längtat! Full rapport kommer senare.

091209

tisdag 8 december 2009

Greetings from SÖS

Inte en lugn stund får jag mellan alla dessa kontroller. Nu tyckte de att jag lika gärna kunde stanna kvar här, ett dygn till att börja med, sen får de ta ställning till om mamman verkligen ska behöva hålla ut till nästa fredag eller om det blir tidigare. Vem vet.

måndag 7 december 2009

Många långa meter

Nästa gång vi storhandlar blir kanske sista gången innan bebisen kommer. I så fall får vi inte glömma toapapper. Jag har nämligen ca 10 kilo i bara vatten att kissa ut när vi kommer hem från bb.

söndag 6 december 2009

Lagen om alltings jävlighet


Det här börjar nästan bli komiskt. Kroppen och jag har inte varit bästa vänner den senaste månaden. Jag har vant mig vid att vara passed out och försöker trots allt att hålla flaggan högt, så gott det går. Då har jag inte tagit i tillräckligt nog, tänkte kroppen och gav mig lagom till helgen en omgång av sånt här vedervärdigt tarmproblem då allting man stoppar i sig får väldigt bråttom igenom... Tydligen kan det vara ett tecken på att förlossningen är på g men låt oss hoppas att det INTE är så, för vem tusan skulle orka föda barn helt utan näring i kroppen.

fredag 4 december 2009

Ett års skillnad, samma datum


Två veckor kvar precis. Undrar så vad vi gör vid den här tidpunkten näst nästa fredag. Har den kommit ut? Ligger vi och väntar på operation eller ligger vi och vilar med nyfödd bebis på bröstet? Jag kan ju inte se in i framtiden (och skulle inte vilja heller), däremot har jag tittat tillbaka. Den här bilden är tagen förra året, samma datum som beräknas bli bebisens ankomstdag. Vi satt och målade i godan ro inne på dotters rum. Tänk om vi visste då vad som skulle komma att ske exakt ett år senare. Jag blir alldeles pirrig!

torsdag 3 december 2009

Min sysselsättning nu...

... är ingen alls. Förra veckan var min sista vecka på kursen. Från och med den här veckan börjar min föräldraledighet. Kalendern är helt tom med flit. En del tid går förstås åt till mina kontroller var och varannan dag men utöver det har jag inga planer förutom att skriva en hemtenta om jag får sova okej. Enligt en gravidtidning jag läste medan jag väntade på barnmorskan igår ska man passa på att vara hemmafru sista tiden. Man kan visst baka, laga middagar, sy, pyssla i största allmänhet, göra manikyr på sig själv och gå med inpackning i håret hela dagarna. Hmm, vi får väl se...

onsdag 2 december 2009

För att fortsätta på temat "fåfänga i hemmet"

Den som tog sig en titt i lägenheten skulle inte kunna se att det är en bebis på gång inom kort. Förutom lite startkläder i en låda har vi bara fixat en ny vagn och en sovkorg som står på vinden i väntan. Mycket av de bebisgrejer som finns är så fruktansvärt fula och många är dessutom helt onödiga. Huruvida ett skötbord hör till onödigheter eller inte är något jag och min man tvistar om. Jag tycker skötbord är det fulaste som finns och opponerar mig vilt när frågan kommer på tal och skulle helst slippa ta in detta stora fula tillbehör i lilla lägenheten. Oftast kan jag skylla mina dont´s på platsbrist men det håller inte den här gången eftersom badrummet är oväntat stort.

Några vänner till oss överraskades av deras dotters tidiga ankomst och hade därmed inte hunnit skaffa "nödvändigheter" som till exempel ett skötbord - och tänk, de fann det helt onödigt och kände aldrig att de behövde något. Inspirerad av dem tänker jag att vi ska vänta med skötbordet för att se om det verkligen finns ett behov. Jag tänker att vi kan låtsas som att vi inte vet någonting om någon bebis, sen bara shit pommes det kom ett barn!! och sen får vi se vad vi egentligen behöver. Skitsmart enligt mig. Här finns både pengar, yta och fulhet att spara in på.

tisdag 1 december 2009

Teknik vs. estetik


"Nu förstår jag inte, vill ni säga upp bredbandet för att anslutningen sitter på fel sida av rummet?" Så lät det när vi för flera månader sen valde att säga upp ett bra fungerande bredband men som tyvärr innebar att vi fick ha alla sladdar och annan teknik framme i en korg mitt i rummet. Av ren fåfänga går vi nu över till konkurrenten med betydligt sämre rykte men som kan leverera bredband till en anslutning på andra sidan rummet där hela tekniken går att dölja. För tillfället kan vi glädja oss åt ett hem helt utan fula blinkande dosor och sladdar kors och tvärs, vi har nämligen glömt att beställa det nya bredbandet och skulle således leva helt utan kontakt med omvärlden om det inte var för grannens uppkoppling som vi "lånar" lite så länge...

En om dagen

"Mamma, får jag öppna luckan nu?" ropade dotter inifrån sitt rum så fort hon slog upp ögonen i morse. I år är intresset för julen och dess traditioner stort. Hon ställer tusen frågor om när och varför - vi försöker förklara. Adventskalendern är extra spännande och jag tror hon har fått en aha-upplevelse angående tidsperspektiv tack vare kalendern som visar dagarna fram till jul på ett överskådligt sätt. Plötsligt verkar hon ha stenkoll på det där med idag, i morgon och vilken dag som kommer efter i morgon. Att det är en lucka om dagen som gäller, det är hon helt med på, annars räcker den inte ända fram till julafton. Under dagen ska hon höra sig för vad hennes dagiskompisar hittade bakom sina luckor och lite senare tänkte hon ringa sin kusin för jämföra innehållet bakom lucka nummer ett.

måndag 30 november 2009

Livet i en bubbla

Asså, jag har ju inget att komma med. Har varit passed out på soffan de senaste dagarna och intrycken därifrån är inte så intressanta. Om dagarna virvlar familjen förbi framför mig, om nätterna är det bilderna från teven som virvlar förbi. Soffan är förvisso väldigt bekväm men så mycket gillar jag inte att hänga där. Idag har jag i varje fall fått lite miljöombyte i form av tre olika besök på sjukhuset vid tre olika tidpunkter. Vi kan inte klandra sjukvården för att inte vara noggranna den här gången. Dagen har med andra ord varit "maxad" för min del och nu är jag tillbaka i soffläge igen. "En dag i taget" säger läkaren. "Det är något jag redan tillämpar" menade jag. Att föreställa sig alla arton dagar på en gång leder nämligen till psykbryt.

lördag 28 november 2009

Till mig


Slutet på månaden, då ligger pengarna fint på kontot och väntar. Förutom att räkningar dras är det i övrigt noll aktivitet på mitt konto, orkar ju inte göra något längre. Men i eftermiddag ska jag göra ett ryck och åka bil till Söder för att köpa förnödenheter som medicin med röd triangel på och nya mjukisar att leva resten av tiden i. Armbandet ovan vill jag också köpa men det räknas knappast som förnödenhet, det passar snarare som "du är värd en belöning-present" till mig själv lite senare.

fredag 27 november 2009

Vem där bakom posten?

En gång för länge sen jobbade jag extra som brevbärare. Jobbet i sig var ingen större utmaning och gav tankarna möjlighet att vandra iväg. Jag tänkte ofta på vilka alla de människor bakom dörrarna var, vissa gjorde mig mer nyfiken än andra. Bland posten kunde man hitta små ledtrådar. En av de bästa ledtrådarna var förstås branschtidningarna som gav svar på vad personen i fråga jobbade som. Den här hösten har brevbäraren droppat tre olika branschtidningar adresserade till mig varje månad. En om samhällsplanering, en finanstidning från min tid på banken, samt en naturvetenskaplig studenttidning som hör till höstterminens kurs. Så frågan är vem brevbäraren tror att JAG är. Någon med multipel personlighet eller bara nån med väldigt många järn i elden? Inget skulle i så fall stämma.

Önske


Jag är inte säker på vem jag ska rikta denna önskan till. I år har vi nämligen infört en ny grej inför julen. Vi vuxna som firar ihop köper bara en julklapp var, till vem bestäms genom lottning och ska hållas hemligt tills det är dags för julklappsutdelning. Så, till den som berörs - sjalen ovan är ett hett tips. Jag skulle bli hemskt glad! Den finns här.

onsdag 25 november 2009

Another day...

Another provtagning. Nu traskar jag mot MVC för jag vet inte vilken gång i ordningen. De har stenkoll på mig, det känns väldigt tryggt.

tisdag 24 november 2009

Det senaste

Förberedelser och åter förberedelser. Vi har köpt hem pyttesmå blöjor och dotter har övat byte på dockan Dolly.

Den nya vigselringen kunde inte sitta på så länge. I väntan på att vattnet rinner av hänger den på en krok och glänser tillsammans med förlovningsringen.

V.36.

måndag 23 november 2009

Operation "somna själv"

Familjen testar ny läggningsrutin i kväll. Sitter i soffan med spetsade öron, lyssnar efter ljud inifrån dotters rum. Jag hör faktiskt ingenting så det går över förväntan bra. Vi har tänkt genomföra den nya rutinen ett bra tag men skjutit upp starten eftersom den förra funkat så bra. Tidigare har vi läst saga och sedan suttit bredvid tills dotter somnat, vilket tagit max fem minuter. Inget jobbigt alltså, bara mysigt egentligen. Men med bebis på gång tänkte vi att det vore bra om hon kunde somna själv, annars blir det svårt för oss med läggningen och särskilt om ett päron är hemma ensam med två barn. Efter sagan är det nu godnattpuss och omstoppning som gäller, sen går vi ut och lämnar dörren på glänt. Att det blev start i kväll berodde faktiskt på hennes egen handling tidigare idag. Utan att vi testat detta förut bäddade hon ner sin docka i docksängen, pussade och släckte lampan. Innan hon drog igen dörren till sitt rum sa hon "God natt och sov så gott!" Det måste vara klartecken för start!

I crave


Det är så mycket i skoväg jag skulle vilja ha nu när det inte går. Bland annat ett par sådana här, fast 14 storlekar större.

söndag 22 november 2009

Lyxproblem

Och det här gör mig lika irriterad varje gång: När man satt sig tillrätta med ett tjockt magasin, slår upp det och alla lösa reklamblad ramlar ner i knät och på golvet. Fy satan. Note to self: plocka ut allt löst skit innan du gör dig bekväm i soffan.

Tänkte på en sak

Efter besöket på förlossningen har jag gått och tänkt på en sak. Varför finns det inget akutalternativ till MVC? Förändringar av tillståndet som gravid och oro som man vill ventilera kan ju inträffa efter kontorstid, som för min del då det bara handlade om att åka in och ta nya prover. Nu sa läkaren till mig att det var förlossningen som gällde vid förändring men det var ändå mycket motvilligt jag slog telefonnumret dit. Att ringa förlossningen känns för min del lite som att man inte ska ringa 112 i onödan, bara om det är riktigt allvarligt eller om man är nio centimeter öppen. Med tanke på hur högt tryck det är på förlossningen kanske det vore smart med ett mer mödravårdsinriktat alternativ för dem som inte är på gång att föda just nu men ändå måste undersöka tillståndet. Bara en tanke. Om den sedan är realistisk, ja det är en annan fråga, för det är ju inte vanligt att pumpa in pengar till kvinnorelaterad vård.

lördag 21 november 2009

Gillar inte stället


Vi spenderade fredagskvällen på förlossningen. Det är de där värdena som spökar och känner jag av en förändring efter kontorstid är det förlossningen som ska kolla upp det, men det var ganska lugnt och vi vände hemåt igen efter ett par timmar. Det där stället ger mig the creeps, baserat på min förra upplevelse där. På vägen ut passerade vi tortyrkammaren, rum nummer 6 och jag fick gåshud över hela kroppen. Om jag uttryckt att det vore skönt om bebisen kom tidigare (vilket innebär ytterligare besök på förlossningen och ett akut snitt) tar jag tillbaka det. Den får mer än gärna ligga kvar till det datum då vi skaffat barnvakt, sett till att packa väskan och tankat bilen. Det enda vi behöver göra sen är att ställa klockan så vi kommer i tid till det planerade snittet som sker på en operationsavdelning långt därifrån.

torsdag 19 november 2009

Tjuvlyssnat

Dotter och hennes pappa är i köket, de ska baka. Jag hör följande från min plats i soffan:

- Ska vi baka nu?
- Mmm, jag ska bara städa undan i köket först.
- Får jag städa med dig?
- Det är klart, du får alltid städa med mig!
- Å tack! Tack snälla pappa!

onsdag 18 november 2009

Dagens


Dagens vill ha: Ut bebisen, tack.
Dagens klädsel: Guu så ospännande! Min mans mjukisbrallor, en långärmad t-tröja.
Dagens smink: Absolutely nada.
Dagens frisyr: Ingen alls.
Dagens händelse: Gick upp tiiidigt på fastande mage för att lämna blodprov på sjukhuset. Jag är inte rädd för sprutor och nålar men att behöva fasta ett halvt dygn innan provtagning gjorde mig desto mer nervös.
Dagens låt: Interstellar Love med Paola (Bruna). Ser henne ibland i Årsta och tänker alltid att jag ska lyssna igenom hennes skiva som jag gillade när den släpptes för länge sen. Idag gjorde jag det.
Dagens planer: Att klara av en vanlig dag med allt vad det innebär.
Dagens saknad: Hälsan.
Dagens dummaste: Jo, jag åkte kommunalt till sjukhuset för provtagningen mitt i morgonrusningen och fick stå hela vägen då INGEN erbjöd en plats. De kunde inte veta att jag var helt slut i kroppen utan mat men de kunde ju se att jag är supergravid.
Dagens drog: Vilken näring som helst.
Dagens kram: Den som dotter gav till bebisen i magen när jag kom och hämtade på dagis.
Dagens puss: Betalade pusstull till dotter för att få komma in i köket och äta middag.
Dagens köp: Inget.
Dagens godis: Några restbitar från igår till kaffet.
Dagens humör: Tja, vad ska man säga...

tisdag 17 november 2009

Status

Ja då kör vi det här rejset en gång till då. Dagens barnmorskebesök bekräftade det jag redan visste var på gång. Massor med vatten i kroppen, snabb viktuppgång, klåda och blodtryck över det normala. Precis samma som förra gången men ännu tidigare än sist. "Är jag allergisk mot nionde månaden?" frågade jag. "Hmm" nickade hon lite bekymrat. Nu blir det provtagningar, läkarbesök och täta blodtryckskontroller fram tills... kollaps. Bra nyheter: bebisen mår trots allt bra i magen.

måndag 16 november 2009

Välkomna att tycka till...

En gravidmage väcker en kännare, en klämmare eller en tyckare hos de flesta man möter. Du är stor! Du är ganska liten va? Typisk killmage! Den sitter så lågt så det måste vara en tjej. Alla tar sig rätten att tycka till och kommentera. Vi som vanligtvis är så försiktiga med att uttala oss om andras utseenden, det skulle ju kunna väcka anstöt och man vet ju själv att man oftast inte uppskattar ärliga kommentarer om sitt utseende, åtminstone inte av dem vi inte känner väl. Så är det i vanliga fall, som gravid befinner man sig dock i ett undantagstillstånd. Så verkar det i varje fall.

söndag 15 november 2009

Det senaste


Vissa höstdagar vill päronen helst inte gå ut...


Då löper barnet amok hemma, men det är sånt man får räkna med.


Vi kunde åtminstone enas om att det här var en trevlig aktivitet att samlas kring.

Att rensa till

Det är bara jag som uppskattar sån här musik av oss tre. Därför lyssnar jag högt medan de andra är i trollparken och sätter samtidigt igång med det stora rensningsprojektet i ett försök att hitta lite yta där bebisen kan ha sina grejer. Det gäller att passa på de stunder då energin finns, som idag. Bipolär som sagt.

Bipolära gravidot

Graviditeten har sina bra och dåliga dagar. Ena dagen skulle jag kunna fortsätta många månader till, andra dagar anser jag att det måste ta slut NU. Växlingen mellan dessa extremlägen gör mig för sjutton galen. Det måste vara så här det är att vara bipolär. Vem vaknar jag som idag liksom. Ett som är säkert är att det är extremt åt något av hållen - glad och fylld av energi eller ledsen och håglös. Som att få en överraskning varje morgon. Crazy...

lördag 14 november 2009

Kön?

Precis som när vi väntade dotter frågade vi i samband med ultraljudet i vecka 19 ifall de kunde se om det var en tjej eller en kille. Med dotter var det väldigt säkert men den här gången... inte lika säkert verkar det som. Jag tycker det ser ut som en kille, MEN... Det är ungefär så vi minns det från den där julidagen för länge sen. För hur var det nu egentligen? Vi försöker minnas hur hon sa det, uttryckte hon sig någonsin mer säkert än så i sitt uttalande och sa hon inte typ ...men ni får väl ställa in er på annat också...? Det kan vara vi som konstruerat säkerheten i hennes uttalande i efterhand, för vi ställde verkligen in oss på en kille efter det. Nu känns allt väldigt luddigt och det är nästan som om vi gått tillbaka till att inte veta alls. Spänningen inför dagen D är alltså total. Och nej, jag kan inte alls känna på mig vad det blir.

Hej världen

Att sova 3-4 timmar per natt flera nätter i rad blir man inte människa av. Att försöka låtsas som ingenting och fullfölja sina åtaganden blir heller inte så bra. Men nu, efter ett dygn av påtvingad vila är jag åtminstone en halv människa igen. Tjohej.

onsdag 11 november 2009

Begär allt som jag inte kan få


Förutom smaljeans och snygga skor längtar jag väldigt mycket efter den här situationen igen. Och bara för att det inte går vill jag ha det extra mycket.

Trotset - you gotta get through it


Som förälder känner man sin unge, man vet vad som brukar ställa till problem men man känner också till de små knepen för att ändå ta sig runt och förbi. Vi har frukosten som en sån krångelgrej. Hon är ingen frukostmänniska helt enkelt, förutom till helgen då det finns tid att dra ut på den. För att göra det lite mer inspirerande att sätta sig till bords har vi som knep att presentera maten på den rosa babuschka-brickan. Den lilla detaljen funkar bättre för matlusten än all frukostpropaganda i världen. Men dotter är som bekant tre år nu och vi befinner oss i en period av massiv treårstrots. De små lirkande knepen som alltid funkat så bra biter inte längre och där står vi handfallna föräldrar och stampar. I morse tittade vi på varandra jag och min man och konstaterade att dotter nog inte är den första unge som gått till dagis utan mat i magen och att hon nog skulle klara sig ändå. Det fick helt enkelt bli en praktisk övning i handling och konsekvens. Vi klädde på oss och gick mot dagis med tom mage. Så tio meter utanför porten kom det: "Mamma, har du nåt att äta?" Giv mig styrka...

tisdag 10 november 2009

Das hår


För första gången på många många år känner jag mig nöjd med håret. Luggen har vuxit ut, min hårfärg som mer och mer börjar bli min naturliga är faktiskt riktigt fin. Jag vågar nog hålla upp min högra hand och svära på att aldrig mer klippa lugg, som jag är skitful i - och aldrig mer färga håret i en färg som ligger långt ifrån min naturliga. Jag kan komma att förneka detta utspel i framtiden men just nu känns det rätt.

måndag 9 november 2009

Materiella ting som skulle få mig lite gladare


Om det är lite synd om mig nu, med svullna fötter som bara passar i fula skor, så är det väl ok att tänka sig i ett par såna här framåt vårkanten - som morot och belöning efter mycket möda.

Och allt rullar på

Även med vatten i kroppen måste vardagen fortsätta. Dotter är lämnad på dagis och jag mellanlandar hemma en stund innan jag ska åka till skolan. En skön stund av ensamhet och tystnad - micropauser är det bästa jag vet. Dricker kaffe, äter scones och läser om berlinmuren en stund innan jag måste samla mig, dra på mig stödstrumporna och gå till bussen. Underbara vardag...

söndag 8 november 2009

Om vatten och uselt humör

Den som frågade mig hur läget var idag skulle få en hink skit hälld över sig. Humöret är verkligen inte på topp. Jag har egentligen vetat om det ett par dagar men valt att blunda för det faktum som idag blev uppenbart. Skorna jag hade tänkt att ha på mig idag passade inte längre, det var då jag fattade på riktigt. Med dryga månaden av graviditeten har vatten börjat samlas i kroppen, precis som förra graviditeten men som jag hoppats på att slippa den här gången. Sån tur har jag visst inte. Min kropp gillar inte att vara gravid, det är uppenbart. Förra gången började det ungefär vid den här tidpunkten med att jag samlade på mig vatten i massor. Sen kom klådan och sen blodtrycket som sköt i höjden med raketfart och fick mig igångsatt. Och nu är jag rädd att vi är där igen, att det har börjat nu med vattnet och att resten också ska upprepa sig.

Skorna kastade jag så hårt jag kunde rakt ner i golvet framför ögonen på min familj som fattade vikten av att ge mig lite utrymme att agera ut. Efter att ha motat bort ilskan och skräcken valde jag att följa med familjen på stan. Där gick jag tvångsmässigt in i affärer och nöp i smaljeans och snygga skor som jag vill ha men absolut inte skulle passa i just nu och inbillade mig att alla kollade snett på mig som att jag inte insåg själv hur fel ute jag var. Så var det kanske inte men det kändes så. Well, det är 39 dagar kvar nu. Jag kan bara hoppas på att vattnet just bara är vatten och inte början på samma sista helvetesmånad som förra gången.

fredag 6 november 2009

Det här är bra


De flesta tycker nog att det här är en hemsk bild, men inte jag. Sen vi fick veta att vi skulle bli en till i familjen har jag längtat efter att våren och sommaren snabbt ska passera, att kylan ska komma och att löven ska gulna och till sist falla av. Det snöslaskiga regnet har jag heller inget emot, det betyder bara att vi äntligen närmar oss december och den stora dagen D.

torsdag 5 november 2009

Familjen lika - olika

Vi försöker spela ballongspelet jag och dotter. Det går inte så bra. Hon är en fuskare och gillar att manipulera spelet, sån är jag också. Jag har med tiden märkt att det finns vissa saker som dotter med fördel borde göra med sin pappa som besitter världens största tålamod. Spela spel är en sån sak. Vi ryker bara ihop. Vi låter båda temperamentet styra. Hon blir trotsig när hon inte får fuska och drar sin arm över spelplanen så allt åker i golvet. Jag tappar bort min föräldraroll och börjar tjura och säger saker som "ska du hålla på så så skiter vi i det här". Som om hon bryr sig. Det är ju inte för min skull vi spelar. Vi är helt enkelt för lika jag och hon. I vissa situationer blir vi som två likadana magnetpoler som absolut inte kan mötas. Det är så lustigt hur det har blivit. Till utseendet är hon en miniklon av sin pappa men sättet, sitt temprament, sitt sätt att tänka och agera, det har hon efter mig. Jag brukar ofta betrakta henne och veta exakt hur hon tänker och vad hon kommer göra, jag förstår precis hur hon resonerat med sig själv och vilken baktanke hon har. På så sätt är hon min miniklon.

tisdag 3 november 2009

After dagis


När hösten börjar bli ruggig och parken känns som den sista plats jag vill besöka, ja då är det tur att biblioteket ligger tio meter från dagis. Och ännu mer tur är att fiket bara ligger tjugo meter från biblioteket och att det är helt ok för både dem och bibblan att man tar med sin kaffekopp in bland böckerna och tidningarna.

måndag 2 november 2009

Full moon

Det är fullmåne ute. Jag sover alltid uselt när det är fullmåne. Det plus alla gravidfaktorer som jag inte ids påpeka igen får mig att undra om jag ens ska försöka sova i natt. Vore jag ensam hemma skulle jag tända ljus, lyssna på musik och ta tag i hyll-projektet, men nu är jag ju inte det och det vore bra om jag kunde hålla samma dygnsrytm som resten av familjen. Jag går och lägger mig i sängen och stirrar upp i taket i väntan på sömnen.

Liten blir stor


Tog fram de allra minsta storlek 50-kläderna från när dotter var nyfödd. Jag har längtat efter att ta fram och titta på dem, väcka minnen och se hur små de är. Den lilla röda är den första tröjan vi köpte till dotter, den var gigantisk då hon fick ha den på sig sin andra dag i livet. Tröjan bredvid, en annan randig drygt tre år senare. Måste de växa så fort?

söndag 1 november 2009

En sån där typ av dag då tålamodet tryter

Ahhh! Vissa dagar vill man bara vara själv, ego, ta sin tid och få chans att jobba undan saker som man tänkt sig utan att stanna upp för lunchlagning, sagoläsning, sovstund och fix av mellanmål. Bara en dag liksom. Om det är för mycket begärt skulle jag uppskatta om lunchlagandet, eftermiddagsluren och de andra måstena just en dag som den här kunde löpa lite smidigare utan någon som skriker sin högsta ton rakt i öronen, säger att man är dum när man säger ifrån och tvångsmässigt gör allt som man absolut inte får.

lördag 31 oktober 2009

Dagens

DAGENS VILL HA: Är ganska nöjd faktiskt, möjligtvis lite längre hår.
DAGENS KLÄDSEL: Tights i märkligt mönster, grå stickad tröja.
DAGENS SMINK: Lite grann.
DAGENS FRISYR: Oborstat i knut, dock lite längre ner på huvudet än vanligt.
DAGENS HÄNDELSE: Vi vaknade till den fantastiska nyheten att våra kära vänner blivit föräldrar natten till idag. Jag studsade rakt upp ur sängen trots bara fem timmars sömn.
DAGENS LÅT: Eh... det är nog mest dotter som lyssnat på sin musik idag.
DAGENS PLANER: Äta långfrukost, byta däck på bilen (jag tittade på), gå promenad, köpa välkommen ut-present till ovanstående bebis, laga lasagne.
DAGENS SAKNAD: En hylla med mer plats för grejer. Vi blir snart en till vilket onekligen innebär fler grejer att hitta plats åt.
DAGENS DUMMASTE: En kissblåsa som rymmer lika lite som en tesked.
DAGENS DROG: Att röra på mig.
DAGENS KRAM: En hel natts lång kram från dotter som sov i stora sängen i natt.
DAGENS PUSS: Från familjen, andra brukar inte pussa på mig så ofta.
DAGENS KÖP: En present, middag, en bamse-tidning
DAGENS GODIS: Alkoholfri öl.
DAGENS HUMÖR: Glatt och lite otåligt.

torsdag 29 oktober 2009

Avställningsyta




Lite skor, lite gravidsvammel

Igår slängde jag med sorg 99 kronors-skorna i soporna. Under den korta tid jag använde skorna hann jag laga dem inte mindre än tre gånger. Känns väldigt tråkigt men vad hade jag egentligen väntat mig av ett par skor för knappt en hundring.

Alltså, jag kan verkligen inte sluta älta att skorna är trasiga. Jag förstår plötsligt den stereotypa gravida kvinnan, så som hon ofta framställs i film när hon bryter ihop till en gråtande pöl för att mannen kom hem med kolaglass istället för chokladglass. Jag säger inte att jag är sån men jag kan definitivt känna igen vissa drag. Problem som vanligtvis inte skulle bekomma mig särskilt mycket kan nå enorma proportioner, typ nu att jag är uppriktigt ledsen för att de enda skorna som fortfarande satt skönt och var fina på mina fötter har gått sönder. När jag tagit mig i kragen ska jag titta efter nya, jag nämligen fått tips.

onsdag 28 oktober 2009

En visit i frilansvärlden


Vi delar arbetsplats idag nere på fiket vid torget. Sitter med varsin dator och jobbar, jag med mitt och han (my man) med sitt. Lunch ska ändå ätas, fika ska ändå fikas och dotter går på dagis i samma byggnad, praktiskt med andra ord. Caféjobb/plugg är the shit ju! Jag som alltid avundats alla fria människor som kan ta med sin dator och sätta sig var som helst och jobba, i synnerhet när jag satt instängd i kontorslandskapet, strikt hänvisad till mitt skrivbord och min stationära dator. Den här hösten har jag fått testa på friheten jag med. Vad synd att min vidareutbildning kommer föra mig åter till kontorslandskap och bestämda platser.

måndag 26 oktober 2009

Chockerande


Till och med jag kan känna för att bära ett kulört plagg en sån här grå dag men att jag ens har den i min ägo förvånar mig mycket. En osmickrande turkos gigantisk kofta som får mig att se tio gånger mer gravid ut än jag är. Det färgsprakande armbandet däremot är en annan femma. Det sträcktes högtidligt fram till mig i morse med en undran om jag ville ha det på mig idag. Självklart tackar man ja till ett sånt erbjudande. Dotters egengjorda armband har fått mig att le flera gånger idag.

Fördriver tid

Det går segt som tusan idag. Dagens andra balja kaffe sänks samtidigt som jag skummar igenom valda delar av kurslitteraturen inför tentan. Inte mycket fastnar. Försöker anteckna lite i ett dokument för att behålla läsfokus. Funkar inte heller. Det är väldigt lätt att glida över till internet när man ändå sitter vid datorn. Jag kollar bloggar, bevakar trafikinformationen från flygplatsen eftersom jag inte gillar att ha min man uppe i luften, läser nyheter och på stan men inte kurslitteraturen. Så här blir det när jag har gott om tid på mig. Kniven mot strupen och att snubbla in över mållinjen, det är mer min melodi.

söndag 25 oktober 2009

när yang åker bort

Pappan är på en jobbgrej nere vid medelhavet, i det där landet där de äter världens godaste pasta och dricker rödvin. Själv har jag ätit en tallrik fulpasta med färdigsås och tagit ett glas mellanmjölk. Dotter sover äntligen och jag har langat upp fötterna på bordet och slökollar på söndasfilm, trött som tusan. Vi är ett väldigt bra team jag och min man, lite som yin och yang. Allting löper på ganska smidigt. Men om till exempel yang åker iväg ett tag så märks det på dotter, i synnerhet nu när jag är gravid och inte har lika mycket superkrafter som vanligt. Det ska testas extra mycket, det ska trotsas och göras precis tvärt om. Sånt blir man trött av. Imorgon är teamet komplett igen, tills dess ska jag lägga mig i stora sängen där jag nattat dotter och krama om henne hela natten. Hur dagen än har varit är hon ändå världens sötaste när hon sover. Och förresten, när hon är vaken också.

lördag 24 oktober 2009

Om ynnesten att få bära byxor

Just det, jag har köpt ett par helt amazing byxor. Jag har inte haft byxor på mig på många månader och sååå förtjust är jag faktiskt inte i tights, men som alla nuvarande och f.d. preggos vet är det svårt att få till det där med byxorna om man vill undvika att köpa gravidbyxorna bara för några månader. Hur som helst, jag browsade lite bland galgarna inne på Monki och där hittade jag dem. Ursnygga typ kostymbyxor med hög midja och mudd, enligt DN ett par av höstens must have kalasbyxor. Darrig på handen drog jag på mig byxorna i provhytten, rädd att gå på en nit men tänk, dom passade! De sitter sjukt bra nu och kommer bli ännu snyggare sen när magen är borta (nåja). Just nu är jag mest tacksam över att få känna mig lite tuff i byxor och ha ett alternativ till de eviga tightsen.

Lyssnar på

Det första jag hörde när jag slog på radion i morse var Julian Casablancas nya singel. Som gammal Strokes-diggare gillar jag vad jag hör och är förstås extra förtjust över synthljuden. Förresten, han har ju världens coolaste namn. Julian Casablancas... Med ett namn som det är det omöjligt att misslyckas i livet. Såna saker måste vi också väga in när vi snart ska bestämma oss för vad bebisen ska heta.

fredag 23 oktober 2009

Att utmana sig själv med färg


Ha! En vit mössa. Vit är inte svart. Vit är en färg som lyser upp. Nej, det var ett lamt försök - inte alls godkänt. Men jag köpte ett blått nagellack.

torsdag 22 oktober 2009

Att följa

The Wire är slut sedan länge. Hösten blir allt ruggigare och kvällarna mörkare. Måste verkligen hitta en ny serie att sjunka in i. Har sett två avsnitt av Mad Men utan att riktigt fastna. Men den kanske tar sig? Den sägs ju vara seriernas serie...

onsdag 21 oktober 2009

Är det sant?

Det kan inte vara möjligt. Jo, det är det, det är på riktigt! Tonårstjejen som bor ovanpå oss i detta lyhörda hus, hon som har högljudda fester så fort mamman inte är hemma, hon som spelar singstar för sig själv om nätterna, hon som kan lyssna på samma låt tio gånger i rad - hon flyttar nu. Faktum är att hela familjen flyttar. Vilken dröm! Men vi kom på att vi inte ska ropa "hej" innan vi vet vem eller vilka som flyttar in. Till exempel, våra vänner bytte tyst gammal tant mot unga hårdrockare. Synd att man inte kan välja sina grannar.

Jag-snart även i lite färg

Jag hade en plan för hur jag skulle klä mig under graviditeten. Jag skulle ha mycket svart och lägga till små färgklickar i form av läppstift, nagellack, en färgglad halsduk eller mössa. "Jaha, som vanligt med andra ord." sa min kära vän när jag berättade om klädplanen. Om jag nu ser tillbaka på mina inköp under hösten så kan jag konstatera att allt är svart, inga undantag. Även det mest använda nagellacket är svart, liksom halsduken. Grejen är att svart är bäst. Svart slimmar, svart drar inte blickarna till sig. I svart är jag fortfarande bekväm och slipper känna mig som en svullen clown. Men nu ska jag utmana mig själv. Jag ska gå på stan och jag får inte komma hem igen förrän jag köpt en mössa eller en halsduk (både och skulle bli för crazy) i stark färg och denna mössa eller halsduk ska jag öva på att bära ända tills jag lärt mig acceptera den. Det blir en tuff övning.

tisdag 20 oktober 2009

Genius mom

Kanske beror det på att min nattsömn har snittat på fyra-fem timmar de senaste nätterna eller på svinsprutan som jag tog igår, kanske både och för idag hade tröttheten inga gränser. Och typisk nog sammanföll den med pappans sena dag på jobbet så jag var tvungen att dra eftermiddagslasset själv. Snurrig i huvudet gick jag mot dagis för att hämta upp dotter och försökte samtidigt tänka ut hur jag skulle klara eftermiddagen. Jag kunde ju inte gärna säga "jo förstår du, idag ska vi gå hem och sova". Så kom jag på det, genidraget. Det där med bio blev ju en väldig succé häromdagen så varför inte leka bio hemma. Sagt och gjort, vi köpte popcorn i affären, gick hem, ställde upp dotters stolar framför teven, bjöd mjukdjuren att sitta ner och körde igång en film. Mamman bakom genidraget intog horisontell position i soffan bakom och slumrade gott till Björn Gustafsons (den äldre) sköna berättarröst.

måndag 19 oktober 2009

Det senaste


Nästan varenda treåring i Årsta var där. Någon gång i månaden visar de matiné för de allra minsta nere på den lokala biografen. Det gör mig väldigt glad att så många sluter upp till de lokala aktiviteterna så att gamla ställen som folkets hus kan fortsätta leva. Årsta genomgår en generationsväxling och allt eftersom unga barnfamiljer flyttar hit lever den lilla 50-talsförorten upp igen, lite liknande som det var en gång för länge sen då det begav sig tror jag.


För att förhindra sockerdricka i benen ska man tydligen promenera skiten ur dem. Så bra att mjölken var slut. "Jag kan gå till affären!" hojtade jag och gick förbi både den närmsta och den näst närmsta affären för att öka effekten. Sov jag bättre efter det? Nej.


Min nuvarande vardag är inte så dum. Jag gör lite som jag vill. Och tänk att kunna ta en tupplur efter lunch. Bara en sån sak.


V.31.

lördag 17 oktober 2009

5an

För tredje gången ligger den nu ute på hemnet, 5an i två etage på dryga 100 kvm nere i Årstas höghusområde. Vi är inte intresserade av en lägenhet just där men ändå pockar den hårt på vår uppmärksamhet. Vad vill den oss? Vi vill inte på våning elva och tolv i ett höghus, hur många kvadrat det än handlar om. Men den skulle kunna bli assnygg, vi som inte brukar banga en renovering. Det finns massor av yta att springa på, plats för en studio, en trappa att åka madrass nerför. Det finns rum som vi inte ens vet vad vi skulle ha dem till. Och det där med området, det ser så o-charmigt ut men jag kan också falla för sånt, det där fulsnygga där det ändå finns potential. Ett förvirrande resonemang, jag vet, men det kommer inte bli något med det här. Kommer den ut en fjärde gång däremot kanske vi överväger att gå dit och titta.

Sömn


Det är bara jag som är hemma, de andra har åkt till lördagsdansen. Meningen är att jag ska få jättelång sovmorgon och vila upp mig men jag vill inte. Sömn är min värsta fiende just nu. Det går bara inte att sova gott. Det är toabesök, sockerdricka i benen, ensidesliggningar, sparkar från bebisen, sendrag - you name it, som håller mig vaken om nätterna. Alltså, att lägga mig i sängen som jag för tillfället hatar känns inte lockande. Lugn och ro och en lång helgfrukost med mycket kaffe tror jag ger samma energi. Vissa påstår att det är kroppens sätt att ställa in sig på en snar framtid med störd sömn och vakna nätter tillsammans med bebisen. Det vore ju heldumt av kroppen. Det här borde istället vara en period då man sover gott som aldrig förr, allt för att vara utvilad vid ankomsten.

torsdag 15 oktober 2009

En mognare student

Jag tentapluggar. Det är lite drygt två veckor kvar till tentan men jag har inget bättre för mig och kan lika gärna börja redan nu. Hur kan jag ha klagat över det här tidigare. Var det på något vis jobbigt att sitta still i soffan med en bok och en kopp kaffe? Den här gången längtar jag till och med till själva tentan. Det är tydligt att jag värderar andra saker nu, tack och lov.

onsdag 14 oktober 2009

Och nu när vi vet kan nedräkningen börja! Ticka på nu lilla rutan nere till höger!

Tid för barnafödande

Det var en väldigt konstig känsla som infann sig när jag sprättade upp brevet från SÖS som meddelade att vi är välkomna dit för att plocka ut vårt ofödda barn fredagen den 18e december. Så sjukt att läsa om det så. Samtidigt är det precis vad jag behöver, den där extremt sakliga informationen som beskriver på pricken vad som kommer ske och när.

måndag 12 oktober 2009

Då var då, nu är nu

Igår firade vi två veckor som gifta genom att ta oss an målning av köket och nya dörrfoder till dotters rum. Dessutom lät vi oss njuta av snabbmat både till lunch och middag eftersom köket var ur bruk. Det hade varit roligare att backa tillbaka två veckor i tiden. Ja ja, bilderna finns ju alltid...


Inte ens på bröllopsdagen svek jag min oftast svarta klädkod. Men om blåsan var diskret i färgen var skorna desto roligare!


Jag måste gå på fest snart så jag kan ha den igen. Så länge får den sitta runt en lampskärm.




Det var ett visst tema på maten. Efter mycket klur på hur man förser hela sällskapet med mat utan att behöva stå vid spisen och tänka på att hålla maten varm kom vi på det. Sushi, så smart!


söndag 11 oktober 2009

Drömmar

"Mamma, jag ska ha rosa hår sen, när jag blir stor. Och när jag blir stor ska jag bli dansfröken åt mina barn."

Tänk att hon redan har drömmar och föreställningar om framtiden! Jag blir alldeles rörd. Älskade unge, om det är vad du vill, om dans och rosa hår kommer göra dig lycklig så ska jag peppa och uppmuntra dig till det. Jag kan till och med hjälpa dig köpa hårfärg om du vill.

fredag 9 oktober 2009

Seniorsnack

Ska man åka från Årsta till SÖS som jag gjorde idag tar man lättast buss 164, som även går under namnet pensionärsexpressen och kör likt en skyttel Årstas åldrande ursprungsbefolkning mellan hemmet och sjukan. Jag damp ner i sätet bakom två damer fångades av deras samtal om en jämnårig herre.

- Jo förstår du, han brukar baka till föreningsmötena.
- Å kära nån!
- Ja visst sörrö!
- Ja men att karlar ska kunna klara av det där har man ju hört.

Jag undrar verkligen vad de tycker om dagens unga familjer, till exempel vår familj där frun i huset inte fattat en kavel sen hemkunskapen, ändå äter vi nybakat bröd ganska så ofta!

En lättnadens suck

Sitter i väntrummet på specialistmödravården och väntar när läkaren ropar upp mig med mitt nya efternamn. Det är första gången det händer. Först kopplar jag inte, sen börjar jag fnissa. Jag fnissar visst åt allt som har med äktenskap att göra. Men nu är det alltså officiellt, de har ändrat i systemet.

Anledningen till att vi hängde på specialistmödravården var att vi skulle få tid för kejsarsnitt. Det gick inte fantastiskt förra gången jag födde barn. Än idag är det inte bearbetat och klart. Idag fick vi gå igenom hela förloppet tillsammans med en läkare. Det var bra, men varje gång det ska rotas i det där är jag helt slut efteråt och darrar som ett asplöv. Läkaren var bra. Hon förstod oss, hon fixade tiden till snittet som är livsviktigt för mig, för att bebisen ska kunna komma ut och insisterade på att vi ska gå vidare med bearbetningen hos en kurator. Jag kan inte tänka mig något jobbigare men tvingade mig själv att tacka ja. Men det blir lite senare, först ska vi fira och känna lättnad över att snittet är planerat och klart.

torsdag 8 oktober 2009

Och ett par högblanka måste jag också ha


Senaste tillskottet. Går som "fintights" i tightsindex.

Om att inte nå fram

Min man till mig:

- Vad snygg du är!
- Ameh lägg av.
- Vadå lägg av, jag tycker ju det!
- Men skärp dig nu.
- Men varför kan du inte ta åt dig?
- Det är för att du har läst i nån gravidbok att det är extra viktigt att ge sin gravida partner uppmuntran och komplimanger, fast egentligen tycker du inte det.
- Jo, jag tycker det på riktigt.
- Ja ja, jag hör dig.
- Suck...

onsdag 7 oktober 2009

Lite siffror på det

Om vi antar att bebisen kommer ut den 16e december får vi följande siffror:

- 75% av graviditeten är avklarad.
- Det är 69 dagar kvar till förlossningen.

Tjoho!

Gravidoblabla

Jag känner mig rätt färdig med att vara gravid och jag längtar något oerhört efter min normala kropp, att kunna röra mig obehindrat, orka med allt, att få hoppa i ett par jeans och ha på mig en t-shirt som sitter sladdrigt. Efter snart två graviditeter kan jag konstatera att jag inte är en sån som ÄLSKAR att befinna mig i det välsignade tillståndet. Det är helt krasst ett nödvändigt ont för att nå fram till det fantastiska resultatet. Så upplevde jag det under förra graviditeten också. Jag minns att jag undrade om jag verkligen ville gå igenom det här en gång till om det skulle bli aktuellt med fler barn. Precis i slutet var jag bitter och tänkte aldrig mer. Sen kom dotter och i samma sekund kände jag att det vore förfärligt att inte få uppleva det här med att få en bebis en gång till. Tänk att det kan svänga så och att man kan glömma så fort.

tisdag 6 oktober 2009

Så vad gör vi nu då?

Det har varit mycket de senaste månaderna. Allt som stod skrivet i kalendern hände i augusti/september. Det har varit bröllop, vår egen vigsel, resan, inskolning, födelsedagar och en massa annat. Nu är det blankt. Jahapp, vad ska vi hitta på nu då undrade vi och tittade frågande på varandra. Förmodligen just ingenting förutom att vänta på bebisen och rulla tummarna så länge, det och MVC var och varannan vecka. Jag har en känsla av att oktober, november och halva december kommer sååå långsamt.

måndag 5 oktober 2009

I sthlm

Hemma igen trist nog. Vilken tråkig dag. Tröttheten efter senkvällens/nattens resa gjorde förstås sitt. Jag och dotter som skulle vara hemma och vila idag vaknade båda som tjuriga tonåringar och har nött på varandra hela dagen. Släng på en smutstvätthög som heter duga och ett besök på stormarknaden så fattar ni vilken typ av dag det har varit. Hemma är inte bäst just nu.

lördag 3 oktober 2009

Hittills i Berra



Vi har det bra. Lite otur med vädret bara. Har aldrig upplevt sol i Berlin faktiskt.


Är man jättegravid och semestrar i storstan med barn hänger man inte på barer hela nätterna. Att hyra en schysst lägenhet där man kan hänga efter långa dagar på stan var en bra idé. Och tjoho för trådlöst internet. Det första nätärendet blev att googla "playgrounds berlin"...


... Vilket inte hade behövts. De finns överallt och dotter menar att parkerna i Berlin är mycket roligare än hemma. Stadsdelen vi bor i är Europas barntätaste.


Berlinarna har fattat att man göra fika till en trevlig stund för hela familjen. Det behövs bara bord och stolar i barnstorlek och några gatukritor, sen är samtliga nöjda, oavsett ålder.



Både gatukonst och konst med gatan som motiv är poppis här.


Ytterligare en paus, ytterligare en kaffe.


Att kolla efter nya kläder känns poänglöst just nu. Ett par nya brillor däremot, går bra.