torsdag 31 december 2009

Några ord om 09

Jag tänker inte göra en lång summering av året som gått eller resten av 00-talet för den delen heller, det är alldeles för många minnen och stora händelser att gå igenom. Vill bara skriva några ord om 09. Ett jäkla bra år har det varit, allt gick vägen, allt blev precis så bra som jag hoppades på. Jag blev gravid, jag sa upp mig från tråkiga trygghetsjobbet, jag har njutit av långledigt med familjen, vi gifte oss och precis när 09 gick mot sitt slut kom ett till världens finaste barn till oss. Inget ont om 09. Vågar jag ens hoppas på att 10 blir lika bra?

Gott nytt år!

onsdag 30 december 2009

Två barn, lätt som en plätt

Att ha två barn istället för bara ett går lätt som en dans. Ingen avundsjuka, ingenting som är jobbigt alls, vilket vi gärna påpekar. Men det ska vi passa oss för att tala högt om igen. De senaste två tillfällena vi kaxigt pratat om hur bra allt går har läget genast ändrats till det motsatta. Häromkvällen skulle min man gå ut för att träffa några hemvändare. "Är det säkert att det är lugnt att jag går?" frågade min man. "Ja, det är klart. Dotter går ju och lägger sig nu så det blir inga problem", sa jag. Men dotter somnade aldrig utan bestämde sig för att kaosa kring sömnen. Och lilla lillebror som sällan skriker bestämde sig för att ha skrikfest vid samma tillfälle. Min man hann ta en halv öl, sen kom han hem igen.

Eller idag när jag pratade med vår barnmorska från MVC i telefonen. "Vad skönt att höra att allt går bra för er. Hur går det för er dotter, funkar det bra med henne och bebisen?" "Ja absolut! Hon har aldrig visat tecken på avundsjuka, hon vill bara krama och pussa på honom hela tiden, hon är så snäll mot honom!" I samma stund som jag uttalat dessa ord hör jag hur kaoset bryter ut i rummet intill. Dotter storgråter och sekunden senare slits dörren upp in till mig. "Pappa sa till mig!" skriker dotter. "Ameh det var ju för att du slog till lillebror med ormen!" ropar min man. Jag ursäktade mig inför barnmorskan i telefonen. "Skulle ni två kunna lösa det här med varandra, jag försöker prata i telefon", sa jag och stängde dörren om mig igen. "Sådärja, nu är jag tillbaka. Vad var det vi pratade om nu igen?"

Så nej, jag kommer inte säga det högt igen.

Blindstyre

Aj aj my eyes! Vad är det som händer med ögonen när man har fött fram en unge? Jag ser typ inget. Sitter som en panschis framför datorn och teven och får huvudvärk om jag ens försöker läsa utan glasögon. Om jag inte minns fel var jag tvungen att skaffa ny styrka på glasögonen efter att dotter föddes också. Optikern nästa.

tisdag 29 december 2009

Ärrad

De sista resterna av kirurgtejpen på magen är borta. Kvar är bara en mycket tunn rosa linje i höjd med troskanten. Kunde aldrig tro att det skulle se så bra ut bara tre veckor efter ingreppet, hon måste varit väldigt duktig den där läkaren. Tydligen gör de snittet nästan en decimeter längre vid akuta snitt än vid planerade snitt, de måste ha extra marginal om det ska gå fort sa de. Mitt ärr är långt men det gör mig inget, jag tycket det ser coolt ut, det ger karaktär år kroppen. Dessutom kommer det för alltid att påminna oss om natten då han föddes.

måndag 28 december 2009

Comeback

Idag var det dags för oss att göra comeback i offentligheten, numer som kvartett i bästa medelsvensson-konstellation. Som jag har längtat efter att röra mig utanför kvarterets gränser. Vi har legat i startgroparna sen igår (misslyckat försök) och kände oss mer än laddade att ta oss an Södermalm. Väl på stan såg vi till att leva upp till fördomarna om den växande, spretiga småbarnsfamiljen. Vi har idag gått på bredden med vagnarna på trånga trottoarer. Vi har blockerat gångarna på reahysteriska Weekday och ignorerat arga blickar från trendiga småsnärtor. Vi har invaderat fik, köpt en snålkaffe bara för att kunna amma och byta bajsblöja på deras toa samt skapat milslång kö utanför samma toa och hört folks lättade suckar när vi stunden senare drog därifrån. Ja, det var väl allt vi hunnit med idag men det tycker jag ändå var bra jobbat av oss.

söndag 27 december 2009

Ikväll smäller det

Alla hemvändare må ladda upp inför sina utekvällar, men inte jag. Jag laddar som bäst för en ordentlig tv-kväll med chai, godis, Precious Ramotswe och sista delen av Stenhuggaren på SVT play och skulle inte lämna soffan om jag så fick betalt.

Min jultradition


Förutom fortsatt julfirande på olika håll går mellandagarna åt till att röja upp hemma. Det är min egen jultradition, att rensa ut gamla kläder, prylar och annat som inte längre används utan bara ligger och tar plats. Ofta kommer vi hem med ett par prylkassar efter julafton och eftersom vi inte bor särskilt stort är det alltid en utmaning att hitta plats åt allt. I år lyckades vi ganska bra med att undvika prylar. Istället blev det mycket förbrukningsklappar, typ prenumerationer, böcker och annat som kan användas upp, de bästa julklapparna enligt mig som får panik av för mycket prylar. Prylpaniken har två orsaker; dels att vi ständigt kämpar med hålla den här lilla lägenheten så fri och rymlig som möjligt och försöker undvika prylar som inte har någon praktisk funktion för oss. Den andra orsaken är att vi enligt min mening konsumerar så mycket onödigheter utan eftertanke och fullkomligt öser grejer över varandra under julen. En märklig och rätt så osmaklig tradition om man ser det ur ett vidare perspektiv, vi som redan har mer än vi behöver. Det blir ganska uppenbart när jag tittar på klädkassen, leksakskassen och kassen med diverse som står redo att köras till insamlingen och förhoppningsvis nu hamnar hos bättre behövande.

torsdag 24 december 2009

onsdag 23 december 2009

Julstatus



Ligger i soffan med bebis på magen. På golvet runt omkring ligger bajsblöjor, leksaker, smutsiga kläder och dammråttor. En sabla röra helt enkelt. Jag brukar få panik för sånt men nu har jag bestämt att jag skiter i det. Precis som jag i skiter att jag inte har några snygga kläder att ha på mig på julafton, att flera julklappar ännu är oköpta och att julpyntet som vi tänkt fixa för dotters skull ännu inte kommit till. Dotter vet ju inte vad vi hade tänkt. Hon är fullkomligt nöjd med att pussa på sin lillebror och prata om jultomten som ska komma i morgon. Så vi struntar i allt annat och turas istället om att ligga i soffan och njuta med en bebis på magen.

tisdag 22 december 2009

Grinchen

Det har kört ihop sig lite hemma. Det stora barnet kräks och det lilla har fått sin första förkylning. Antal sammanhängande timmars sömn i natt har varit få eftersom vi mest tröstat barn, skurat golv och bytt sängkläder. Idag är dagen så vi måste göra klart allt inför julen men det går ju inte. Att ge sig ut på stan skulle vara rent självutplånande. Jag är inte särskilt förtjust i julen, kan inte känna det alla andra känner. För mig är det bara ett stort stressmoment av saker som ska göras, köpas och personer som desperat försöker synkronisera sina kalendrar och kör land och rike runt för att hinna umgås en liten stressig stund innan det är dags att dra vidare till nästa stopp. Njuter folk verkligen av sånt eller låtsas man bara? Om jag fick bestämma över kalendern skulle jag sudda bort julen i år, det finns andra saker jag vill lägga fokus och energi på just nu. Jag har nog inte kommit ifatt än efter allt som hänt de senaste veckorna och skulle hemskt gärna ha några dagar av ingeting för att bara vara. Och så skulle jag vilja gå lite på stan, inte för att köpa julklappar utan för min egen alldeles egoistiska del. Vill så gärna ha något nytt att ta på min ogravida kropp. Allt jag har ligger nämligen under ett berg av nerkräkta sängkläder som vi inte kommer hinna tvätta innan jul.

söndag 20 december 2009

Söndag

Mjölken var slut i morse. Att gå ut i snökaoset bara för att handla mjölk kändes onödigt så vi klädde oss ordentligt alla fyra och kämpade oss iväg med barnvagn och pulka ner till torget och sconesbuffén med avsikt att "söndaga" bort ett par timmar. Stämningen ute var... märklig, helt ljuddämpat av all snö och nästan inga människor ute på gatorna förutom vi.




lördag 19 december 2009

Man kallar det att vara härdad

Ett småsyskon kan tydligen sova sig igenom vilket jäkla oväsen som helst utan att bry sig det minsta. Det är vi tacksamma för.

torsdag 17 december 2009

Musikhjälpen

Vanligtvis är det P1 som står på hemma om dagarna. Den här veckan har det uteslutande varit Musikhjälpen i radion och teven. Jag storgillar hela grejen - syftet, konceptet och radiopratarna. Förra året lyssnade jag lika intensivt men bidrog aldrig till insamlingen. I år vill jag bidra på något sätt, antar att det blir det enklaste alternativet - att betala en summa för att önska en låt. Det vore förstås lite roligt att bjuda på någon av grejerna som auktioneras ut på hemsidan, typ Ebbots kaftan eller Morgonpassets fina mormorsfilt som jag precis såg slutat på drygt 15000 kronor. Visst, det är för den goda sakens skull men femtontusen kronor, nej tyvärr - det blir nog en låt istället.

onsdag 16 december 2009

Det senaste

När man är nyfödd har man väldigt mycket "första gången" att göra. Idag var en stor förstagångs-dag. Första gången på promenad, första gången på bussen, första gången på bvc och första gången han fick följa med och hämta på dagis.

Promenad i snöstorm. Vagnen rullades försiktigt fram över de oplogade trottoarerna, allt för att minska skumpigheten. Vi undrade seriöst om det fanns risk för shaken baby syndrome och konstaterade att det är inte optimalt att födas mitt i vintern.


Idag var också första gången jag började känna igen mig själv igen. Hej!

Plötsligt händer det

Vaknade upp idag och kände ett enormt behov av att fixa till mig. I över en månad har jag inte sett mycket ut för världen men nu jäklar ska jag snyggas till! Det suger i shoppingtarmen också...

tisdag 15 december 2009

Här hemma...

... går han redan under (det kanske inte så smickrande) smeknamnet Dracula. Det har något att göra med hur han ser ut när han ligger ner, raklång med utsträckt hals, lite halvöppen mun och händerna i kors över bröstkorgen. Och tandlös till trots så har han ett "bett" som inte går av för hackor. Aj...

Bloggalias

Precis som Alexandra funderar jag över ett lämpligt bloggalias åt min son. Dotter har ju kommit att bli dotter men det känns inte som att jag kan gå vidare med det, son låter inte lika bra. Jag är allergisk mot benämningarna dottern och sonen så de går också bort. Tillsammans skulle de kunna heta M&M men jag får nog fundera vidare på något som funkar isär också.

Förskräckligkassan

Asså, försäkringskassan är så korkad. De gör det så onödigt svårt för sig och hänger upp sig på detaljer som egentligen inte borde spela någon roll. Inte undra på att de har problem med sin budget. Jag skulle kunna ge många exempel på deras förträffliga dumhet men idag får det räcka med ett, nämligen anmälan om pappadagarna. Vem visste att man ska anmäla sin första pappadag SAMMA dag som barnet föds? Inte visste vi i varje fall. Gör man inte anmälan samma dag måste man ange orsaken till att man gör en senare anmälan. Tja, att man fick barn den dagen och hade tankarna på annat håll är väl en ganska bra orsak? Det var så korkat att vi kände oss tvungna att ringa upp dem och fråga om denna regel. Vi undrade särskilt hur många av anmälningarna som verkligen kommer in samma dag. "Ehh inte så många" svarade de. No shit!

måndag 14 december 2009

Hur det hela gick till

Efter ett besök hos specialistmödravården i tisdags blev jag blev inlagd för övervakning på grund av havandeskapsförgiftningen. Jag hade varit allmänt risig ett par dagar med en massa mysko symptom som de ville kolla upp. Vi bestämde att jag skulle ligga där en natt till att börja med och se vad som hände. Min man åkte hem för att vara med dotter och jag gjorde mig bekväm i sängen med dator och en stor påse godis. Medan jag funderade på om jag skulle använda tiden till att skriva färdigt min hemtenta eller börja beta av Sex and the City-boxen började jag få ont i magen, inte värkar utan annat ont. Klockan var nio på kvällen och mitt i personalens skiftbyte så jag avvaktade med larmknappen eftersom jag förstod att nattpersonalen strax skulle komma in och heja.

När barnmorskan kom in fem minuter senare gjorde det så ont att jag inte visste vad jag skulle göra av mig själv. Hon hade uppdaterat sig på min journal så hon fattade direkt att magontet var ett tecken på att havandeskapsförgiftningen blivit akut. På två sekunder var rummet fullt av folk som tog blodtryck, prover och satte ingångar för dropp och annat. Mitt i allt försökte jag ringa min man vilket inte alls gick eftersom mobilnätet just då av alla tillfällen låg nere. Lyckades dock hitta honom online och sände iväg världens kanske modernaste nödmeddelande. En nödbarnvakt ordnades också och en kvart senare var han hos mig (förstår inte riktigt hur det kunde gå så fort). I samma ögonblick som han kom rullade de ner oss till förlossningen där de skulle fortsätta med proverna för att se hur läget förändrade sig. Läkaren talade om att vi skulle ställa in oss på ett snitt morgonen därpå och att vi skulle försöka vila oss lite om det gick. Under tiden fick jag skönt morfin och skulle precis somna in när läkaren kommer in igen och säger att "Nu är det dags, vi måste snitta nu". "Precis nu?" svarade vi yrvaket "Ja, om högst en timme har ni barn" sa hon.

Sen gick allting väldigt fort. In på operation där en massa gröna och blå människor började presentera sig för oss. Jag svarade med att lägga en spya av nervositet. "Helt normalt" sa dom och jag kände mig äntligen lite lugnare. Bara en kort stund senare hör vi skriket från en nyfödd och plötsligt fanns han bara. Det var helt klart de mest omtumlande timmar jag upplevt, men då menar jag på ett positivt sätt. Även fast det blev ett akut snitt istället för planerat kunde jag den här gången vara närvarande till hundra procent och helt delaktig i allt som hände. För att inte tala om hur snabbt det gick att återhämta sig och få njuta första tiden tillsammans. Helt klart en förlossningsrevansch!

lördag 12 december 2009

Syskonkärlek

Jag är fullkomligt förundrad över att jag nu har två lika perfekta barn!

Tack för alla gratulationer!

Välkommen finaste lilla lillebror!

Det visade sig att vi inte behövde vänta tills den 18e trots allt. Bara ett par timmar efter mitt inlägg från SöS stod det klart att var dags för honom att komma ut. Äntligen, som vi längtat! Full rapport kommer senare.

091209

tisdag 8 december 2009

Greetings from SÖS

Inte en lugn stund får jag mellan alla dessa kontroller. Nu tyckte de att jag lika gärna kunde stanna kvar här, ett dygn till att börja med, sen får de ta ställning till om mamman verkligen ska behöva hålla ut till nästa fredag eller om det blir tidigare. Vem vet.

måndag 7 december 2009

Många långa meter

Nästa gång vi storhandlar blir kanske sista gången innan bebisen kommer. I så fall får vi inte glömma toapapper. Jag har nämligen ca 10 kilo i bara vatten att kissa ut när vi kommer hem från bb.

söndag 6 december 2009

Lagen om alltings jävlighet


Det här börjar nästan bli komiskt. Kroppen och jag har inte varit bästa vänner den senaste månaden. Jag har vant mig vid att vara passed out och försöker trots allt att hålla flaggan högt, så gott det går. Då har jag inte tagit i tillräckligt nog, tänkte kroppen och gav mig lagom till helgen en omgång av sånt här vedervärdigt tarmproblem då allting man stoppar i sig får väldigt bråttom igenom... Tydligen kan det vara ett tecken på att förlossningen är på g men låt oss hoppas att det INTE är så, för vem tusan skulle orka föda barn helt utan näring i kroppen.

fredag 4 december 2009

Ett års skillnad, samma datum


Två veckor kvar precis. Undrar så vad vi gör vid den här tidpunkten näst nästa fredag. Har den kommit ut? Ligger vi och väntar på operation eller ligger vi och vilar med nyfödd bebis på bröstet? Jag kan ju inte se in i framtiden (och skulle inte vilja heller), däremot har jag tittat tillbaka. Den här bilden är tagen förra året, samma datum som beräknas bli bebisens ankomstdag. Vi satt och målade i godan ro inne på dotters rum. Tänk om vi visste då vad som skulle komma att ske exakt ett år senare. Jag blir alldeles pirrig!

torsdag 3 december 2009

Min sysselsättning nu...

... är ingen alls. Förra veckan var min sista vecka på kursen. Från och med den här veckan börjar min föräldraledighet. Kalendern är helt tom med flit. En del tid går förstås åt till mina kontroller var och varannan dag men utöver det har jag inga planer förutom att skriva en hemtenta om jag får sova okej. Enligt en gravidtidning jag läste medan jag väntade på barnmorskan igår ska man passa på att vara hemmafru sista tiden. Man kan visst baka, laga middagar, sy, pyssla i största allmänhet, göra manikyr på sig själv och gå med inpackning i håret hela dagarna. Hmm, vi får väl se...

onsdag 2 december 2009

För att fortsätta på temat "fåfänga i hemmet"

Den som tog sig en titt i lägenheten skulle inte kunna se att det är en bebis på gång inom kort. Förutom lite startkläder i en låda har vi bara fixat en ny vagn och en sovkorg som står på vinden i väntan. Mycket av de bebisgrejer som finns är så fruktansvärt fula och många är dessutom helt onödiga. Huruvida ett skötbord hör till onödigheter eller inte är något jag och min man tvistar om. Jag tycker skötbord är det fulaste som finns och opponerar mig vilt när frågan kommer på tal och skulle helst slippa ta in detta stora fula tillbehör i lilla lägenheten. Oftast kan jag skylla mina dont´s på platsbrist men det håller inte den här gången eftersom badrummet är oväntat stort.

Några vänner till oss överraskades av deras dotters tidiga ankomst och hade därmed inte hunnit skaffa "nödvändigheter" som till exempel ett skötbord - och tänk, de fann det helt onödigt och kände aldrig att de behövde något. Inspirerad av dem tänker jag att vi ska vänta med skötbordet för att se om det verkligen finns ett behov. Jag tänker att vi kan låtsas som att vi inte vet någonting om någon bebis, sen bara shit pommes det kom ett barn!! och sen får vi se vad vi egentligen behöver. Skitsmart enligt mig. Här finns både pengar, yta och fulhet att spara in på.

tisdag 1 december 2009

Teknik vs. estetik


"Nu förstår jag inte, vill ni säga upp bredbandet för att anslutningen sitter på fel sida av rummet?" Så lät det när vi för flera månader sen valde att säga upp ett bra fungerande bredband men som tyvärr innebar att vi fick ha alla sladdar och annan teknik framme i en korg mitt i rummet. Av ren fåfänga går vi nu över till konkurrenten med betydligt sämre rykte men som kan leverera bredband till en anslutning på andra sidan rummet där hela tekniken går att dölja. För tillfället kan vi glädja oss åt ett hem helt utan fula blinkande dosor och sladdar kors och tvärs, vi har nämligen glömt att beställa det nya bredbandet och skulle således leva helt utan kontakt med omvärlden om det inte var för grannens uppkoppling som vi "lånar" lite så länge...

En om dagen

"Mamma, får jag öppna luckan nu?" ropade dotter inifrån sitt rum så fort hon slog upp ögonen i morse. I år är intresset för julen och dess traditioner stort. Hon ställer tusen frågor om när och varför - vi försöker förklara. Adventskalendern är extra spännande och jag tror hon har fått en aha-upplevelse angående tidsperspektiv tack vare kalendern som visar dagarna fram till jul på ett överskådligt sätt. Plötsligt verkar hon ha stenkoll på det där med idag, i morgon och vilken dag som kommer efter i morgon. Att det är en lucka om dagen som gäller, det är hon helt med på, annars räcker den inte ända fram till julafton. Under dagen ska hon höra sig för vad hennes dagiskompisar hittade bakom sina luckor och lite senare tänkte hon ringa sin kusin för jämföra innehållet bakom lucka nummer ett.