torsdag 30 december 2010

Mikrosemester




Julklappen till varandra. Natt på bättre hotell. Ostörd sömn, ostörd långfrukost. Så mycket mer behövligt än en sak. Var det ett år sen senast jag sov skönt en natt? Förutom sömn blev det välbehövligt barhäng och klädprovande bara så där, helt ego.

tisdag 28 december 2010

God fortsättning




Älskar vakumet mellan jul och nyår. Efter dagar av jul och fester är det lugnt. Äntligen lugnt. Vi skrotar mest hemma. Lillebror har lärt sig gå med gåvagn. Skriker av glädje när han kan. Dotter hänger i ringarna som vanligt. Jag dricker julmust och äter av en libanesisk buffé som aldrig tar slut. Livet är rätt skönt.

torsdag 23 december 2010

Xmas





Det blev sparsamt med pynt i år. Som alla andra år då. Började pynta så smått men kom av mig runt andra advent. Några nyköpta julgranshängen, en gren från trädgården och granen. Dotter är den som bidragit mest. Fina ljuslyktor och smällkarameller. Nästan varje dag har vi fått paket när vi hämtat på dagis. Tack vare det är julen fin i år.

tisdag 21 december 2010

Teven




Igång igen efter en fyra månader lång paus. Men det är inte riktigt som förr. Teve i vardagsrummet är förbi. Det var inte där, när vi satt och pratade, spelade spel eller pysslade till musik som vi saknade teven. Det var när vi var trötta, hade behov av att stänga av, gå undan och vila som vi ville titta. Det gäller dotter också. Under sjukveckan har den varit ovärderlig. Bästa stunderna, när vi inlindade i täcke tittat på julkalendern tillsammans. Tack teven för pausen. Nu vet vi precis hur och var vi vill använda dig.

måndag 20 december 2010

Sänkt

Den sjuka magsjukan gick ett och ett halvt varv. I famljen alltså. Nu har den muterat till en dunderförkylning. Och först ut är jag.

söndag 19 december 2010

Min framförhållning

Vi äter middag, pratar om veckan som kommer. Säger till dotter att hon har tre dagar kvar på dagis innan jullovet. Först när det är sagt inser jag att det är sant. Nästa vecka är det jul. Oundvikligen. Stress. Tänker på alla julrelaterade saker jag skjutit upp. Så klart. Varje år samma sak. Vecka 51, en upptagen vecka.

lördag 18 december 2010

Gråtlåt



Lillebror var bara dagar gammal. Den där första tiden av total bebisbubbla och vakumet, när man slutar lägga märke till tiden. Musikhjälpens dygnet runt-sändningar var mitt sällskap. Och lillebror som alltid sov på bröstet. Jag var så blödig. Nyförlöst såklart, men också rörd över folks vilja att hjälpa, att det fanns så många som ville gott. Så går den här på. Och jag vet inte vad det är, men när Jason avar ungefär fyra minuter senare har jag fyllt en sjö med tårar. Sen dess stiger fukten i ögonen varje gång jag hör den.

onsdag 15 december 2010

Prövningen

Var börjar jag? Hemma med barnen under dagen. En kräks, en bara gråter och måste bäras. Min man kommer hem och jag stänger in mig i sovrummet. På gränsen till att förlora förståndet. Ligger i sängen och knarkar modebloggar. Måste se lite flärd, ge näring åt hoppet. Ser på min egen tröja, fläckig av kräk, snor och tårar. Då kommer lillebror. Han vill kramas. Jag lyfter upp, omfamnar den tunga mysiga kroppen. Då kräks han. På mig, från håret och neråt. Två av fyra alltså. Klarar jag mig nu klarar jag allt. Sen var det det där med tvättstället. Det gick sönder idag, samtidigt som barn nummer två blev magsjukt. Av alla tillfällen sker det nu. När handtvätt är viktigare än någonsin tidigare. Prövningen.

tisdag 14 december 2010

En efter en?




Det börjar med att en kräks. Sen följer ett dygn på helspänn. Är någonstans i mitten av det dygnet nu. Mår inte helt hundra...

måndag 13 december 2010

lördag 11 december 2010

torsdag 9 december 2010

Ettan



Ett år sen nu. Hurra lillebror, ett år idag!

måndag 6 december 2010

För ett år sen var vi bara tre

Att vi i snart har en ettåring hemma är något jag inte kan ta till mig. Hur gick det till? Lillebror som fortfarande låg i magen för ett år sen. Lillebror som envist fortsätter att krypa, väger tolv kilo, som mest av allt gillar att kramas, som ler från munnen ända ut till öronen. Ett år alltså. Blir sentimental och går igenom händelserna tiden innan förlossningen och tiden på bb. Minns så väl hur det var, de sista dagarna innan han föddes. Hur jag mådde. Kroppen som var upp och ner och skenande. Alla provtagningar och bekymrade barnmorskan som tillslut inte sa något mer utan skickade oss till sjukhuset där han plockades ut bara några timmar senare. Så fanns plötsligt lillebror, välmående och fin. Vi andades ut. Och minnet av när dotter fick träffa sin bror för allra första gången. Sitter fastetsat i huvudet, hennes ansiksuttryck, vad hon sa, allt. På torsdag firar vi lillebrors ettårsdag. Fram tills dess har jag lite att smälta. Försöka förstå hur ett år kan gå så fort men samtidigt kännas som en evighet.

söndag 5 december 2010

Vad jag gör för julen








Aldrig har jag väl gjort så många julrelaterade aktiviteter inför den kommande högtiden. Ju mer jag släpper på min vanliga inställning till julen, desto mer glad i den blir jag. Idag, julmarknad på Skansen.

lördag 4 december 2010

Om att matutmana sig

Apropå matutmaning som AMO skrev om tidigare idag. Vi storhandlade häromdagen. Första gången på tre veckor, för så länge räckte storhandlingen dessförinnan som egentligen bara var tänkt att räcka en vecka. Veckan gick och vi tänkte att, det var värst vad maten räcker länge. Därmed var utmaningen att försöka klara oss så länge vi kan utan att handla antagen. Att komponera rätter av det hemmet erbjöd blev en sport. Dagarna gick och vi förundrades över hur god mat vi fortfarande kunde laga. Kanske var maten inte så himla rolig mot slutet av vecka tre, när allt mest smakade potatis, morötter och linser, men det var i sig en nyttig läxa för oss. Vi som alltid ger efter för suget och handlar det vi för stunden är sugna på, trots att kylen bjuder på annat. Några liter mjölk, färsk frukt och grönsaker fick vi förstås komplettera med, men annars klarade vi oss. En veckas mat blev alltså mat för hela tre veckor. Ganska fantastiskt tycker jag. Och jag ska aldrig mer säga att vi inte har något hemma bara för att det jag helst vill ha inte finns hemma. Jag vet nämligen nu hur "ingenting hemma" ser ut i kylen. På riktigt.

Lördagsnöje


Nöje på riktigt alltså. Och terapi för själen.

fredag 3 december 2010

En lunch







Lillebror får sojakorv och makaroner och mmm:ar nöjt när han stoppar maten i munnen. Jag sitter bredvid, dricker kaffe och har lite dåligt samvete över den färglösa maten jag nyss serverat. Får nästan ettåringar ens äta sojakorv tänker jag nu och kan riktigt höra BVC-sköterskan predika om barn som får vegetarisk kost. Eller så tycker hon inte alls så. Har faktiskt aldrig berättat att lillebror nästan är helt vego, med undantag för när han är bortbjuden och det serveras kött. Aldrig orkat med ifrågasättandet jag tror ska komma från deras håll. Kanske dumt att förutsätta det. Men jag har aldrig varit orolig. Lillebror är en alldeles fin och frisk unge och jag tänker att vi som är hans föräldrar måste lita på oss själva och vara experterna när det gäller våra barn. Får påminna mig själv om att veta bäst. Det är annars så lätt att vika sig för de där andra experterna, som sköterskorna på BVC till exempel. Men jag måste också kunna stå på mig för det jag tror på och det har jag inte gjort när jag har valt att inte berätta. Det känns lite dumt nu. Vi ska snart på ettårskoll. Tror det är dags att berätta då.