fredag 30 juli 2010

Mer Öland, sömn, superhjältar och sista milen




Det blev ingen strand. Men det gjorde inget. Istället blev det stuga och sömn. Massor av sömn! Svärisarna ordnade sovmorgon två morgnar i rad, enormt välbehövligt. Lillebror virvlar fortfarande runt i sängen om nätterna och gör sina föräldrar (och syster) smått galna. Måste googla "utvecklingsfas 8 månader". Och nu, med åtta mil kvar till Stockholm, avslutar vi vår road trip. Just det, varje riktig road trip måste ha ett soundtrack. Vi har till 95 procent av bilåkartiden lyssnat och sjungit med till dotters signerade exemplar av Superhjältejul. Inga konstigheter.

Fysiskt förfall

Sommaren har varit lång period av fysisk förslappning. Tänk, jag som kommit igång så bra med springandet. Planen var att anmäla mig till midnattsloppet, en mil, och dubbla min kapacitet under sommaren. Tyvärr fanns inga platser kvar och heller inget att träna inför. Jag har lärt mig ett och annat om mig själv med åren och en sak jag borde känna till är att jag presterar noll, ingenting, absolut inte ett skvatt utan morot och utan mål. Och jag blev precis varse ännu en sanning om mig själv. Precis som ett barn presterar jag allra bäst när jag får en utmaning av typen "jag slår vad om att du inte klarar att...". Då kan jag!



onsdag 28 juli 2010

På väg till nästa ställe


Efter två nätter i skönaste säng, hotellfrukost (ja, god var den, men som vego är en klassisk frukostbuffé inte alls så spektakulär) och två dagar på upptäcktsfärd i för oss ny stad har vi nu lämnat Göteborg. Två dagar var för lite. Jag är inte alls klar med stan, men med två barn i sällskapet hinns allt inte med, inte om man vill att även barnen ska få ha lite kul. Spårvagnar, nya parker, hotellboende och trevliga fikastopp gjorde dotters vistelse - tja, min också. Nu kör vi genom Smålands uppkopplingsfattiga skogar på väg mot nästa stopp och låter semestern skifta karaktär från stadsliv till strandliv.

Gbg





tisdag 27 juli 2010

Om natten

Det har varit lite si och så med sömnen på sistone. Somliga lever rövare om nätterna och det påverkar såklart hela familjen. Men inatt alltså, vilken sömn! Tack vare hotellets megabreda säng och tjocka mörkläggningsgsrdin ville ingen riktigt vakna imorse. Dessutom var jag och min man överens om att det var den skönaste säng vi någonsin sovit i.

lördag 24 juli 2010

Spontan road trip

Vi har lite ledig tid att döda. Därför tänkte vi packa minibilen pyttelilla silverpärlan till bristningsgränsen och ge oss ut på vägarna i riktning sydväst. Hur länge vi blir borta och vilka ställen vi besöker vet vi inte, det får bero på väder och hur länge barnen tycker det är kul. Det enda vi har bestämt är att vi ska tillbringa en eller två nätter på ett riktigt schysst hotell med redig frukostbuffé och inte behöva bry oss ett dugg om städning och mat. DET är semester.

fredag 23 juli 2010

Säg mig hur man svarar på livets stora frågor

Vad händer i en snart fyraårings huvud? Jag märker hur hon funderar. Tänker och funderar. Blir så nyfiken, vill veta hur tankarna går. Samtidigt har integritet blivit viktigare än någonsin. Som en minitonåring vill hon vara själv ibland och inte störas, det måste jag respektera. En fråga som "vad tänker du på skrutt?" följs ofta av ett "gå bort mamma, jag vill tänka ifred!". Efter en stunds tänkande kommer ofta en fråga, inte sällan av existensiell karaktär. Herrejösses, tänker hon redan på sånt, utbrister jag inombords samtidigt som jag förbereder ett svar. Och hur svarar jag bäst på frågor om döden, om att bli gammal, om sjukdomar, hur man älskar och hur man känner när man är kär? Viktiga frågor som kräver riktiga svar. Jag säger som det är och tänker att sanningen oftast är svårast att berätta. Men vem har sagt att det är enkelt att vara förälder?

onsdag 21 juli 2010

En otypisk sommardag

DSC_0803

DSC_0807

DSC_0810

Åkte hem och gick på åttamånaders, även fast lillebroren nyss bara blev sju månader. Efter det gjorde vi allt man kan göra en otypisk sommardag. Vi stannade inne, bakade (inte jag), kollade på film och sov.

tisdag 20 juli 2010

Sommarhjärna

Att jag både är avkopplad och nerkopplad fick jag veta när BVC-tanten ringde idag och talade om att vi hade tid för åttamånaders igår. Vi är ju inte ens i Stockholm!

lördag 17 juli 2010

Vuxendomen går på högvarv

De duggar tätt nu. 30-årsfester, bröllop och bebisar. Det sistnämnda är förstås extra kul. Vi var först och rätt så ensamma med barn när dotter föddes för fyra år sen, men sedan lillebroren kom, vår tvåa, har det fötts och jästs lite här och var. Nu kommer det där gänget som jag och min man förutspådde när dotter var bebis och vi funderade på när vännerna skulle slå till. "De flesta väntar in tretti" sa vi då. Och mycket riktigt!

fredag 16 juli 2010

Kvällen

Balkongen. Vi två. Tända ljus. Rosé. Prat om framtiden. Prat i allmänhet. Så kallad vuxentid. Tänk att vi två fortfarande har det så härligt ihop.

onsdag 14 juli 2010

Såld

Lägenheten är såld. Förfallet har börjat.

Härda ut, det går över

Vi är hemma igen och jag njuter av det. Resten är i parken, jag är ensam hemma. Det jag gör just nu skulle jag kunna fortsätta med hela dagen. Alla fönster står öppna och mitt i draget sitter jag och äter långfrukost, dricker kaffe och läser. Ingen radio, ingen teve, bara tyst. Det är så tyst att jag faktiskt kan höra dotter tjoa nere i parken. Jag fick en välbehövlig sovmorgon idag, inkluderad frukost i lugn och ro. Den lilla mästersnuttaren har trappat upp sitt suttande, från att ha varit på väg att sluta till att vilja ha jämt och allra helst jämt om nätterna. Får han inte så skriker han, då vaknar alla och det är inte heller bra. Medan andra bebisar i hans ålder upptäcker tjusningen med riktig mat upplever han the revival of bröstmjölk. Reflekterar knappt över bristen på sömn, det har blivit normaltillstånd. Så länge jag funkar - och det gör jag bara jag tar sovmorgon då och då, så låt gå. Det är säkert bara en fas. Har inte kollat upp vad som händer med en sjumånaders men veteranmorsa som jag är har jag mina teorier. Och av samma skäl vet jag att det kommer gå över och bli bättre, man måste bara härda ut. Härda ut!

söndag 11 juli 2010

Ledighet - en definitionsfråga


Semester, schemester. För det är ju så att när man har barn så försvinner inte vardagen bara för att man är "ledig". Vi är två närvarande, engagerade och aktiva föräldrar på två barn och vi har fullt kan jag säga. Just nu är ett sånt där tillfälle då ena föräldern skulle kunna dra sig tillbaka och vara lite för sig själv. Egentid kallas det visst. Jag hade tänkt läsa färdigt intervjun med Quetzala Blanco i senaste Bon. Ett litet projekt jag har hållit på med i två dagar(!).

fredag 9 juli 2010

Till salu






Nu ligger den ute. Kom och köp. Dyrt!

torsdag 8 juli 2010

Våga visa ben

Jag har aldrig någonsin haft bruna ben. Inte ens efter solsemester i bikini. Armar, fejs, rygg och mage, ja - men aldrig ben. Kombinationen shortsmodet och föräldraledighet (jag var ju kontorsråtta förut och på kontor går man inte barbent, sommarn till trots) har dock brunat till benen ett par nyanser. Vi snackar verkligen inte BRUN brun, men tillräckligt för att känna mig sommarsnygg i bara spiror på stan.

onsdag 7 juli 2010

Det senaste

Nästan allt handlar om lägenheten och flytten. Medan vi springer fram och tillbaka ropar vi glada hej till lillebror som beskådar hela spektaklet från sin blomma mitt på golvet. Sittandes förstås.

Grönt pimp till lägenheten. Och så ett träd som senare ska med till lilla trädgården. Vårt allra första träd, det känns lite speciellt!

Ack, Årsta. Att lämna lägenheten känns inte alls så jobbigt. Vi har verkligen trivts här. Vridit och vänt på varenda pinal för att rymmas så länge vi bara kan. Men nu går det inte längre och det är dags för något större. Desto jobbigare blir det att lämna omgivningarna. De lummiga plättarna mellan husen, stentrappan rakt ner till Vätters. Å Vätters, förlängningen av vårt hem så fort vädret tillåter. Å vemod...

måndag 5 juli 2010

Prosit

Smått astmatisk som jag är har jag fram tills i år haft turen att slippa pollenskiten. Men i år, oj alltså. De senaste veckorna har jag nyst och nyst, ögonen har runnit och astmasprayen har inhalerats som aldrig förr. Gräs kanske? Folk som har koll och läser pollenprognosen säger att det är höga halter av gräspollen i år. Och det är inte bara jag, dotter också. Alla som träffar henne tror att hon är förkyld, men så är inte fallet. Hon undrar själv varför allt rinner och jag har förklarat att hon kanske är överkänslig mot gräspollen. Nu är hon superladdad på att gå till doktorn och göra pricktest. När jag talade om att testet inte stacks ville hon gå direkt, som en kul grej. Det kanske vi borde göra, hon och jag, pricka för lite olika saker. Generna hon har i sig är inte de bästa på allergifronten. Jordnöt för mig är lika med akuten. Och nu kanske även gräspollen. Inget akut förvisso men ack så irriterande.

lördag 3 juli 2010

Ett självvalt slitgöra


Skiftbyte i renoveringskaoset. Har varit vild med penseln de senaste dagarna men nu har vi bytt av och jag och barnen har dragit till päronens hus på landet. Just nu står alla möbler i hela lägenheten ihopknökade i vardagsrummet. Golv ska målas om, lister och väggar ska slipas och målas ännu vitare. Ja, allt ska ses över och fräschas upp. "Men ni har ju redan väldigt ljust här" menade mäklaren när vi talade om vad vi skulle fixa inför visningen. "Jovisst, men det går alltid att få det lite bättre" sa vi. Håhåjaja, vad har vi gett oss in på!? Vårt val, vårt slit. Förhoppningsvis ser vi resultat i form av ett bra pris. Pengar är en bra morot minsann. Och går allt bra lägger vi pengarna på hantverkare till radhusprojektet, det har vi bestämt. Hantisar och två baden baden, så vi kan ligga på takterrassen och njuta medan andra gör jobbet år oss. Vilken njutning!

fredag 2 juli 2010

Man ska aldrig säga aldrig


Jag har för mig att jag sa att jag aldrig skulle falla för cykelbyxan igen, åtminstone var jag tveksam. Men nu har det alltså hänt, cykelbyxan sitter på. Har dock inte slängt ut några pengar på dem, klippte istället av ett par trasiga tights som ändå skulle slängas.