Härda ut, det går över

Vi är hemma igen och jag njuter av det. Resten är i parken, jag är ensam hemma. Det jag gör just nu skulle jag kunna fortsätta med hela dagen. Alla fönster står öppna och mitt i draget sitter jag och äter långfrukost, dricker kaffe och läser. Ingen radio, ingen teve, bara tyst. Det är så tyst att jag faktiskt kan höra dotter tjoa nere i parken. Jag fick en välbehövlig sovmorgon idag, inkluderad frukost i lugn och ro. Den lilla mästersnuttaren har trappat upp sitt suttande, från att ha varit på väg att sluta till att vilja ha jämt och allra helst jämt om nätterna. Får han inte så skriker han, då vaknar alla och det är inte heller bra. Medan andra bebisar i hans ålder upptäcker tjusningen med riktig mat upplever han the revival of bröstmjölk. Reflekterar knappt över bristen på sömn, det har blivit normaltillstånd. Så länge jag funkar - och det gör jag bara jag tar sovmorgon då och då, så låt gå. Det är säkert bara en fas. Har inte kollat upp vad som händer med en sjumånaders men veteranmorsa som jag är har jag mina teorier. Och av samma skäl vet jag att det kommer gå över och bli bättre, man måste bara härda ut. Härda ut!