måndag 30 november 2009

Livet i en bubbla

Asså, jag har ju inget att komma med. Har varit passed out på soffan de senaste dagarna och intrycken därifrån är inte så intressanta. Om dagarna virvlar familjen förbi framför mig, om nätterna är det bilderna från teven som virvlar förbi. Soffan är förvisso väldigt bekväm men så mycket gillar jag inte att hänga där. Idag har jag i varje fall fått lite miljöombyte i form av tre olika besök på sjukhuset vid tre olika tidpunkter. Vi kan inte klandra sjukvården för att inte vara noggranna den här gången. Dagen har med andra ord varit "maxad" för min del och nu är jag tillbaka i soffläge igen. "En dag i taget" säger läkaren. "Det är något jag redan tillämpar" menade jag. Att föreställa sig alla arton dagar på en gång leder nämligen till psykbryt.

lördag 28 november 2009

Till mig


Slutet på månaden, då ligger pengarna fint på kontot och väntar. Förutom att räkningar dras är det i övrigt noll aktivitet på mitt konto, orkar ju inte göra något längre. Men i eftermiddag ska jag göra ett ryck och åka bil till Söder för att köpa förnödenheter som medicin med röd triangel på och nya mjukisar att leva resten av tiden i. Armbandet ovan vill jag också köpa men det räknas knappast som förnödenhet, det passar snarare som "du är värd en belöning-present" till mig själv lite senare.

fredag 27 november 2009

Vem där bakom posten?

En gång för länge sen jobbade jag extra som brevbärare. Jobbet i sig var ingen större utmaning och gav tankarna möjlighet att vandra iväg. Jag tänkte ofta på vilka alla de människor bakom dörrarna var, vissa gjorde mig mer nyfiken än andra. Bland posten kunde man hitta små ledtrådar. En av de bästa ledtrådarna var förstås branschtidningarna som gav svar på vad personen i fråga jobbade som. Den här hösten har brevbäraren droppat tre olika branschtidningar adresserade till mig varje månad. En om samhällsplanering, en finanstidning från min tid på banken, samt en naturvetenskaplig studenttidning som hör till höstterminens kurs. Så frågan är vem brevbäraren tror att JAG är. Någon med multipel personlighet eller bara nån med väldigt många järn i elden? Inget skulle i så fall stämma.

Önske


Jag är inte säker på vem jag ska rikta denna önskan till. I år har vi nämligen infört en ny grej inför julen. Vi vuxna som firar ihop köper bara en julklapp var, till vem bestäms genom lottning och ska hållas hemligt tills det är dags för julklappsutdelning. Så, till den som berörs - sjalen ovan är ett hett tips. Jag skulle bli hemskt glad! Den finns här.

onsdag 25 november 2009

Another day...

Another provtagning. Nu traskar jag mot MVC för jag vet inte vilken gång i ordningen. De har stenkoll på mig, det känns väldigt tryggt.

tisdag 24 november 2009

Det senaste

Förberedelser och åter förberedelser. Vi har köpt hem pyttesmå blöjor och dotter har övat byte på dockan Dolly.

Den nya vigselringen kunde inte sitta på så länge. I väntan på att vattnet rinner av hänger den på en krok och glänser tillsammans med förlovningsringen.

V.36.

måndag 23 november 2009

Operation "somna själv"

Familjen testar ny läggningsrutin i kväll. Sitter i soffan med spetsade öron, lyssnar efter ljud inifrån dotters rum. Jag hör faktiskt ingenting så det går över förväntan bra. Vi har tänkt genomföra den nya rutinen ett bra tag men skjutit upp starten eftersom den förra funkat så bra. Tidigare har vi läst saga och sedan suttit bredvid tills dotter somnat, vilket tagit max fem minuter. Inget jobbigt alltså, bara mysigt egentligen. Men med bebis på gång tänkte vi att det vore bra om hon kunde somna själv, annars blir det svårt för oss med läggningen och särskilt om ett päron är hemma ensam med två barn. Efter sagan är det nu godnattpuss och omstoppning som gäller, sen går vi ut och lämnar dörren på glänt. Att det blev start i kväll berodde faktiskt på hennes egen handling tidigare idag. Utan att vi testat detta förut bäddade hon ner sin docka i docksängen, pussade och släckte lampan. Innan hon drog igen dörren till sitt rum sa hon "God natt och sov så gott!" Det måste vara klartecken för start!

I crave


Det är så mycket i skoväg jag skulle vilja ha nu när det inte går. Bland annat ett par sådana här, fast 14 storlekar större.

söndag 22 november 2009

Lyxproblem

Och det här gör mig lika irriterad varje gång: När man satt sig tillrätta med ett tjockt magasin, slår upp det och alla lösa reklamblad ramlar ner i knät och på golvet. Fy satan. Note to self: plocka ut allt löst skit innan du gör dig bekväm i soffan.

Tänkte på en sak

Efter besöket på förlossningen har jag gått och tänkt på en sak. Varför finns det inget akutalternativ till MVC? Förändringar av tillståndet som gravid och oro som man vill ventilera kan ju inträffa efter kontorstid, som för min del då det bara handlade om att åka in och ta nya prover. Nu sa läkaren till mig att det var förlossningen som gällde vid förändring men det var ändå mycket motvilligt jag slog telefonnumret dit. Att ringa förlossningen känns för min del lite som att man inte ska ringa 112 i onödan, bara om det är riktigt allvarligt eller om man är nio centimeter öppen. Med tanke på hur högt tryck det är på förlossningen kanske det vore smart med ett mer mödravårdsinriktat alternativ för dem som inte är på gång att föda just nu men ändå måste undersöka tillståndet. Bara en tanke. Om den sedan är realistisk, ja det är en annan fråga, för det är ju inte vanligt att pumpa in pengar till kvinnorelaterad vård.

lördag 21 november 2009

Gillar inte stället


Vi spenderade fredagskvällen på förlossningen. Det är de där värdena som spökar och känner jag av en förändring efter kontorstid är det förlossningen som ska kolla upp det, men det var ganska lugnt och vi vände hemåt igen efter ett par timmar. Det där stället ger mig the creeps, baserat på min förra upplevelse där. På vägen ut passerade vi tortyrkammaren, rum nummer 6 och jag fick gåshud över hela kroppen. Om jag uttryckt att det vore skönt om bebisen kom tidigare (vilket innebär ytterligare besök på förlossningen och ett akut snitt) tar jag tillbaka det. Den får mer än gärna ligga kvar till det datum då vi skaffat barnvakt, sett till att packa väskan och tankat bilen. Det enda vi behöver göra sen är att ställa klockan så vi kommer i tid till det planerade snittet som sker på en operationsavdelning långt därifrån.

torsdag 19 november 2009

Tjuvlyssnat

Dotter och hennes pappa är i köket, de ska baka. Jag hör följande från min plats i soffan:

- Ska vi baka nu?
- Mmm, jag ska bara städa undan i köket först.
- Får jag städa med dig?
- Det är klart, du får alltid städa med mig!
- Å tack! Tack snälla pappa!

onsdag 18 november 2009

Dagens


Dagens vill ha: Ut bebisen, tack.
Dagens klädsel: Guu så ospännande! Min mans mjukisbrallor, en långärmad t-tröja.
Dagens smink: Absolutely nada.
Dagens frisyr: Ingen alls.
Dagens händelse: Gick upp tiiidigt på fastande mage för att lämna blodprov på sjukhuset. Jag är inte rädd för sprutor och nålar men att behöva fasta ett halvt dygn innan provtagning gjorde mig desto mer nervös.
Dagens låt: Interstellar Love med Paola (Bruna). Ser henne ibland i Årsta och tänker alltid att jag ska lyssna igenom hennes skiva som jag gillade när den släpptes för länge sen. Idag gjorde jag det.
Dagens planer: Att klara av en vanlig dag med allt vad det innebär.
Dagens saknad: Hälsan.
Dagens dummaste: Jo, jag åkte kommunalt till sjukhuset för provtagningen mitt i morgonrusningen och fick stå hela vägen då INGEN erbjöd en plats. De kunde inte veta att jag var helt slut i kroppen utan mat men de kunde ju se att jag är supergravid.
Dagens drog: Vilken näring som helst.
Dagens kram: Den som dotter gav till bebisen i magen när jag kom och hämtade på dagis.
Dagens puss: Betalade pusstull till dotter för att få komma in i köket och äta middag.
Dagens köp: Inget.
Dagens godis: Några restbitar från igår till kaffet.
Dagens humör: Tja, vad ska man säga...

tisdag 17 november 2009

Status

Ja då kör vi det här rejset en gång till då. Dagens barnmorskebesök bekräftade det jag redan visste var på gång. Massor med vatten i kroppen, snabb viktuppgång, klåda och blodtryck över det normala. Precis samma som förra gången men ännu tidigare än sist. "Är jag allergisk mot nionde månaden?" frågade jag. "Hmm" nickade hon lite bekymrat. Nu blir det provtagningar, läkarbesök och täta blodtryckskontroller fram tills... kollaps. Bra nyheter: bebisen mår trots allt bra i magen.

måndag 16 november 2009

Välkomna att tycka till...

En gravidmage väcker en kännare, en klämmare eller en tyckare hos de flesta man möter. Du är stor! Du är ganska liten va? Typisk killmage! Den sitter så lågt så det måste vara en tjej. Alla tar sig rätten att tycka till och kommentera. Vi som vanligtvis är så försiktiga med att uttala oss om andras utseenden, det skulle ju kunna väcka anstöt och man vet ju själv att man oftast inte uppskattar ärliga kommentarer om sitt utseende, åtminstone inte av dem vi inte känner väl. Så är det i vanliga fall, som gravid befinner man sig dock i ett undantagstillstånd. Så verkar det i varje fall.

söndag 15 november 2009

Det senaste


Vissa höstdagar vill päronen helst inte gå ut...


Då löper barnet amok hemma, men det är sånt man får räkna med.


Vi kunde åtminstone enas om att det här var en trevlig aktivitet att samlas kring.

Att rensa till

Det är bara jag som uppskattar sån här musik av oss tre. Därför lyssnar jag högt medan de andra är i trollparken och sätter samtidigt igång med det stora rensningsprojektet i ett försök att hitta lite yta där bebisen kan ha sina grejer. Det gäller att passa på de stunder då energin finns, som idag. Bipolär som sagt.

Bipolära gravidot

Graviditeten har sina bra och dåliga dagar. Ena dagen skulle jag kunna fortsätta många månader till, andra dagar anser jag att det måste ta slut NU. Växlingen mellan dessa extremlägen gör mig för sjutton galen. Det måste vara så här det är att vara bipolär. Vem vaknar jag som idag liksom. Ett som är säkert är att det är extremt åt något av hållen - glad och fylld av energi eller ledsen och håglös. Som att få en överraskning varje morgon. Crazy...

lördag 14 november 2009

Kön?

Precis som när vi väntade dotter frågade vi i samband med ultraljudet i vecka 19 ifall de kunde se om det var en tjej eller en kille. Med dotter var det väldigt säkert men den här gången... inte lika säkert verkar det som. Jag tycker det ser ut som en kille, MEN... Det är ungefär så vi minns det från den där julidagen för länge sen. För hur var det nu egentligen? Vi försöker minnas hur hon sa det, uttryckte hon sig någonsin mer säkert än så i sitt uttalande och sa hon inte typ ...men ni får väl ställa in er på annat också...? Det kan vara vi som konstruerat säkerheten i hennes uttalande i efterhand, för vi ställde verkligen in oss på en kille efter det. Nu känns allt väldigt luddigt och det är nästan som om vi gått tillbaka till att inte veta alls. Spänningen inför dagen D är alltså total. Och nej, jag kan inte alls känna på mig vad det blir.

Hej världen

Att sova 3-4 timmar per natt flera nätter i rad blir man inte människa av. Att försöka låtsas som ingenting och fullfölja sina åtaganden blir heller inte så bra. Men nu, efter ett dygn av påtvingad vila är jag åtminstone en halv människa igen. Tjohej.

onsdag 11 november 2009

Begär allt som jag inte kan få


Förutom smaljeans och snygga skor längtar jag väldigt mycket efter den här situationen igen. Och bara för att det inte går vill jag ha det extra mycket.

Trotset - you gotta get through it


Som förälder känner man sin unge, man vet vad som brukar ställa till problem men man känner också till de små knepen för att ändå ta sig runt och förbi. Vi har frukosten som en sån krångelgrej. Hon är ingen frukostmänniska helt enkelt, förutom till helgen då det finns tid att dra ut på den. För att göra det lite mer inspirerande att sätta sig till bords har vi som knep att presentera maten på den rosa babuschka-brickan. Den lilla detaljen funkar bättre för matlusten än all frukostpropaganda i världen. Men dotter är som bekant tre år nu och vi befinner oss i en period av massiv treårstrots. De små lirkande knepen som alltid funkat så bra biter inte längre och där står vi handfallna föräldrar och stampar. I morse tittade vi på varandra jag och min man och konstaterade att dotter nog inte är den första unge som gått till dagis utan mat i magen och att hon nog skulle klara sig ändå. Det fick helt enkelt bli en praktisk övning i handling och konsekvens. Vi klädde på oss och gick mot dagis med tom mage. Så tio meter utanför porten kom det: "Mamma, har du nåt att äta?" Giv mig styrka...

tisdag 10 november 2009

Das hår


För första gången på många många år känner jag mig nöjd med håret. Luggen har vuxit ut, min hårfärg som mer och mer börjar bli min naturliga är faktiskt riktigt fin. Jag vågar nog hålla upp min högra hand och svära på att aldrig mer klippa lugg, som jag är skitful i - och aldrig mer färga håret i en färg som ligger långt ifrån min naturliga. Jag kan komma att förneka detta utspel i framtiden men just nu känns det rätt.

måndag 9 november 2009

Materiella ting som skulle få mig lite gladare


Om det är lite synd om mig nu, med svullna fötter som bara passar i fula skor, så är det väl ok att tänka sig i ett par såna här framåt vårkanten - som morot och belöning efter mycket möda.

Och allt rullar på

Även med vatten i kroppen måste vardagen fortsätta. Dotter är lämnad på dagis och jag mellanlandar hemma en stund innan jag ska åka till skolan. En skön stund av ensamhet och tystnad - micropauser är det bästa jag vet. Dricker kaffe, äter scones och läser om berlinmuren en stund innan jag måste samla mig, dra på mig stödstrumporna och gå till bussen. Underbara vardag...

söndag 8 november 2009

Om vatten och uselt humör

Den som frågade mig hur läget var idag skulle få en hink skit hälld över sig. Humöret är verkligen inte på topp. Jag har egentligen vetat om det ett par dagar men valt att blunda för det faktum som idag blev uppenbart. Skorna jag hade tänkt att ha på mig idag passade inte längre, det var då jag fattade på riktigt. Med dryga månaden av graviditeten har vatten börjat samlas i kroppen, precis som förra graviditeten men som jag hoppats på att slippa den här gången. Sån tur har jag visst inte. Min kropp gillar inte att vara gravid, det är uppenbart. Förra gången började det ungefär vid den här tidpunkten med att jag samlade på mig vatten i massor. Sen kom klådan och sen blodtrycket som sköt i höjden med raketfart och fick mig igångsatt. Och nu är jag rädd att vi är där igen, att det har börjat nu med vattnet och att resten också ska upprepa sig.

Skorna kastade jag så hårt jag kunde rakt ner i golvet framför ögonen på min familj som fattade vikten av att ge mig lite utrymme att agera ut. Efter att ha motat bort ilskan och skräcken valde jag att följa med familjen på stan. Där gick jag tvångsmässigt in i affärer och nöp i smaljeans och snygga skor som jag vill ha men absolut inte skulle passa i just nu och inbillade mig att alla kollade snett på mig som att jag inte insåg själv hur fel ute jag var. Så var det kanske inte men det kändes så. Well, det är 39 dagar kvar nu. Jag kan bara hoppas på att vattnet just bara är vatten och inte början på samma sista helvetesmånad som förra gången.

fredag 6 november 2009

Det här är bra


De flesta tycker nog att det här är en hemsk bild, men inte jag. Sen vi fick veta att vi skulle bli en till i familjen har jag längtat efter att våren och sommaren snabbt ska passera, att kylan ska komma och att löven ska gulna och till sist falla av. Det snöslaskiga regnet har jag heller inget emot, det betyder bara att vi äntligen närmar oss december och den stora dagen D.

torsdag 5 november 2009

Familjen lika - olika

Vi försöker spela ballongspelet jag och dotter. Det går inte så bra. Hon är en fuskare och gillar att manipulera spelet, sån är jag också. Jag har med tiden märkt att det finns vissa saker som dotter med fördel borde göra med sin pappa som besitter världens största tålamod. Spela spel är en sån sak. Vi ryker bara ihop. Vi låter båda temperamentet styra. Hon blir trotsig när hon inte får fuska och drar sin arm över spelplanen så allt åker i golvet. Jag tappar bort min föräldraroll och börjar tjura och säger saker som "ska du hålla på så så skiter vi i det här". Som om hon bryr sig. Det är ju inte för min skull vi spelar. Vi är helt enkelt för lika jag och hon. I vissa situationer blir vi som två likadana magnetpoler som absolut inte kan mötas. Det är så lustigt hur det har blivit. Till utseendet är hon en miniklon av sin pappa men sättet, sitt temprament, sitt sätt att tänka och agera, det har hon efter mig. Jag brukar ofta betrakta henne och veta exakt hur hon tänker och vad hon kommer göra, jag förstår precis hur hon resonerat med sig själv och vilken baktanke hon har. På så sätt är hon min miniklon.

tisdag 3 november 2009

After dagis


När hösten börjar bli ruggig och parken känns som den sista plats jag vill besöka, ja då är det tur att biblioteket ligger tio meter från dagis. Och ännu mer tur är att fiket bara ligger tjugo meter från biblioteket och att det är helt ok för både dem och bibblan att man tar med sin kaffekopp in bland böckerna och tidningarna.

måndag 2 november 2009

Full moon

Det är fullmåne ute. Jag sover alltid uselt när det är fullmåne. Det plus alla gravidfaktorer som jag inte ids påpeka igen får mig att undra om jag ens ska försöka sova i natt. Vore jag ensam hemma skulle jag tända ljus, lyssna på musik och ta tag i hyll-projektet, men nu är jag ju inte det och det vore bra om jag kunde hålla samma dygnsrytm som resten av familjen. Jag går och lägger mig i sängen och stirrar upp i taket i väntan på sömnen.

Liten blir stor


Tog fram de allra minsta storlek 50-kläderna från när dotter var nyfödd. Jag har längtat efter att ta fram och titta på dem, väcka minnen och se hur små de är. Den lilla röda är den första tröjan vi köpte till dotter, den var gigantisk då hon fick ha den på sig sin andra dag i livet. Tröjan bredvid, en annan randig drygt tre år senare. Måste de växa så fort?

söndag 1 november 2009

En sån där typ av dag då tålamodet tryter

Ahhh! Vissa dagar vill man bara vara själv, ego, ta sin tid och få chans att jobba undan saker som man tänkt sig utan att stanna upp för lunchlagning, sagoläsning, sovstund och fix av mellanmål. Bara en dag liksom. Om det är för mycket begärt skulle jag uppskatta om lunchlagandet, eftermiddagsluren och de andra måstena just en dag som den här kunde löpa lite smidigare utan någon som skriker sin högsta ton rakt i öronen, säger att man är dum när man säger ifrån och tvångsmässigt gör allt som man absolut inte får.