Den som frågade mig hur läget var idag skulle få en hink skit hälld över sig. Humöret är verkligen inte på topp. Jag har egentligen vetat om det ett par dagar men valt att blunda för det faktum som idag blev uppenbart. Skorna jag hade tänkt att ha på mig idag passade inte längre, det var då jag fattade på riktigt. Med dryga månaden av graviditeten har vatten börjat samlas i kroppen, precis som förra graviditeten men som jag hoppats på att slippa den här gången. Sån tur har jag visst inte. Min kropp gillar inte att vara gravid, det är uppenbart. Förra gången började det ungefär vid den här tidpunkten med att jag samlade på mig vatten i massor. Sen kom klådan och sen blodtrycket som sköt i höjden med raketfart och fick mig igångsatt. Och nu är jag rädd att vi är där igen, att det har börjat nu med vattnet och att resten också ska upprepa sig.
Skorna kastade jag så hårt jag kunde rakt ner i golvet framför ögonen på min familj som fattade vikten av att ge mig lite utrymme att agera ut. Efter att ha motat bort ilskan och skräcken valde jag att följa med familjen på stan. Där gick jag tvångsmässigt in i affärer och nöp i smaljeans och snygga skor som jag vill ha men absolut inte skulle passa i just nu och inbillade mig att alla kollade snett på mig som att jag inte insåg själv hur fel ute jag var. Så var det kanske inte men det kändes så. Well, det är 39 dagar kvar nu. Jag kan bara hoppas på att vattnet just bara är vatten och inte början på samma sista helvetesmånad som förra gången.
2 kommentarer:
vi tycker synd om dig, men hoppas det blir bra. Det behöver ju faktiskt inte bli som förra gången. Bara 39 dagar kvar ju :-) kram från pernilla och calle
Hej ni! Det finns både bra och dåliga dagar. Så här i slutet blir det lätt mycket anspänning inför dagen D och allt som ska komma - mycket oro och nojjeri alltså. Än så länge känns allt bra, trots vatten, men det är skönt att höra att ni tänker på oss!
Skicka en kommentar