söndag 28 februari 2010

Den här synen mötte mig i köket


Dotter har växt en hel del på längden. Det har lett till att oväntade situationer uppstått. Note to self: flytta upp allt som innehåller socker ett hyllplan.

Dagens händelse


Det är väldigt typiskt oss att göra ett ostrukturerat besök på IKEA bara för att vi inte har något annat att göra. Aja, lil bro behövde ju något att leka med.

lördag 27 februari 2010

Dagens

Dagens vill ha: Lugn och ro. Räknar ner, snart tystnar det hemma.
Dagens klädsel: Sjukt sköna tights med hög midja, stor mjuk bomullsskjorta modell herr, inte lånad av min man utan köpt av mig till mig. Ute, kappa och gummistövlar. Jag var en av få som var perfekt klädd med tanke på slasket.
Dagens smink: Lite på kinderna och fransarna.
Dagens frisyr: Knut på huvet.
Dagens händelse: Nej.
Dagens låt: Ingen musik alls, har inte blivit tillfälle.
Dagens planer: Att läsa för dotter, stoppa om henne, sen göra te och lägga mig med filt i soffan och se en film.
Dagens saknad: En nöjd, glad och samarbetsvillig treåring.
Dagens dummaste: Att det har varit så mycket trots idag.
Dagens drog: Kanske koffeinet.
Dagens kram: Den som dotter gav mig när vi slöt fred.
Dagens puss: Kan inte låta bli att pussa lil bros tjocka kinder, även fast jag märker att han blir irriterad.
Dagens köp: Regnkläder och stövlar till dotter.
Dagens godis: Ja, till filmen.
Dagens humör: Inte det bästa, är helt slut i huvudet.

onsdag 24 februari 2010

Tjock och glad

Han är en riktig liten bit den där lil bro. Knubbig och rund. Men så ska det ju vara, att bebisen blir större samtidigt som mamman blir mindre. Och att han är en liten tjockis, det gör oss bara glada, för det finns få saker som gör en förälder så orolig som när barnet inte går upp i vikt. Det fick vi känna på en kort period precis när vi kommit hem från bb. Trots att han föddes i vecka 37 hade han hunnit skaffa lite reserver att ta av men de försvann snabbt på bb innan amningen kom igång. Dessutom var han ganska gul. Hem kom vi med en gul och tunn fågelunge som inte riktigt kommit igång att äta än. BVC-tanten var inte helt nöjd med hans netta viktuppgång första veckan hemma, trots att han åt varannan timme. Bara 25 gram på två dagar och det var inte tillräckligt. Med den takten skulle gulsoten kräva behandling. Så vi gick hem och lil bro fortsatte att äta varannan timme. Mer kunde vi ju inte göra. Medan jag ammade malde oron i huvudet. Två dagar senare var vi på återbesök. Vi hurrade när vågen visade en viktökning på 200 gram. "Fortsätter det så här har ni inget att oroa er över" sa BVC-tanten. Så fortsatte det och sen dess har lil bro tjockat på sig i rasande takt. Ju tjockare han blivit desto mer har BVC-tanten hurrat då vi kommit dit på kontroll. Vi kan inte annat än instämma, en knubbig bebis är det bästa en förälder vet.

tisdag 23 februari 2010

Favorit just nu:


Sena kvällar vid läsandes vid köksbordet.

Alldeles som vanligt igen

Något som känns väldigt viktigt nu är att få vara ensam med dotter, att vi hittar på saker bara hon och jag och att jag visar henne att vanliga jag är tillbaka igen efter graviditeten och kejsarsnittet. Det är nog det som har varit svårast för min del sen lil bro kom, att jag inte kunnat vara som jag vill och så mycket jag vill med bara henne. Att jag inte kunnat lyfta upp henne i famnen när hon varit ledsen, att jag inte fått bära, springa och tumla runt efter snittet, det har varit tufft för mig. Och henne. Dessutom var jag så pass dålig sista månaden av graviditeten så perioden då jag inte kunnat vara som jag brukar inför dotter har verkligen känts lång. För en månad sen var jag så pass bra att en liten springtur kändes rätt. Vi var på landet och hade gått iväg på promenad. Plötsligt ville dotter inte gå med längre, hon ville gå tillbaka till huset istället. "Kom, vi springer till huset" sa jag. "Kan du springa nu mamma?" "Ja, nu kan jag det" sa jag. "Kan du verkligen?" "Ja! Kom så springer vi!" Och så sprang vi. Jag har sällan sett henne så glad som när jag sprang. När jag sprang visade jag henne att allt mellan oss började bli som vanligt igen. Sen dess har jag har burit, vyssat, sprungit och gjort allt jag inte kunnat göra under en lång tid för att visa henne att allt är precis som vanligt igen. För det är det nu äntligen.

Eftermiddag i rörelse


Det vi nästan alltid sysslar med efter dagis en kall vinterdag. Med musik i bakgrunden förstås.

måndag 22 februari 2010

Lyssnar in

ur idet

De senaste dagarna måste vara det närmsta jag någonsin kommit att gå i ide. Under dessa fyra dagar hade jag kunnat uträtta en hel del men istället har jag valt att göra ingenting. Vart tiden tog vägen vet jag inte och nu fyra dagar senare vaknade jag upp ur dvalan och ville sätta lite fart på tillvaron. Bromsades direkt in av de kallaste minusgrader och de högsta snövallarna jag hittills upplevt. Jag och barnen fick ofrivilligt stanna hemma ytterligare en dag och ägna oss åt väggklättring. Har varit precis lika rastlös som min treåriga dotter och gnällnivån hög hos alla tre. Jag ser fram emot kvällen då det kommer vuxna gäster. Det säger en hel del om nivån hittills idag...

torsdag 18 februari 2010

80-talist

I tidningen mama läser jag om den nya generationen föräldrar, 80-talisterna. En 80-talist kan mycket väl skaffa barn först och tänka på jobb sen, helt omvänd ordning mot vad tidigare generationer gjort. Barn är inget hinder för den som vill göra karriär. Kanske är jag en typisk 80-talist. För fyra år sedan gick jag ute på universitetet och skrotade. I samma veva som jag funderade på vad mitt examensarbete skulle handla om blev jag gravid. En månad innan dotter kom skrev jag sista ordet på uppsatsen. Veckan efter dotter föddes var det opponering. Jag var givetvis inte där utan återvände till universitetet ett halvår senare och fick därmed min examen. Drog barnvagn några månader till utan att tänka nämnvärt på jobb och framtiden. Fick ett erbjudande om ett handläggarjobb på bank. Tjänsten började samma dag som pappan skulle ta över ledigheten. Ett omen tänkte jag och tackade ja. Blev kvar alldeles för länge med ständiga funderingar på att sluta. Blev gravid igen. Tänker ändå att jag ska genomföra mina planer på att sluta, vill helst läsa en kompletterande kurs för att öka mina chanser till planerarjobb. Kommer in på GIS-kursen och går in till chefen och säger upp mig. Börjar skolan igen med gravidmage. Inser att jag inte hinner avsluta kursen innan bebisen kommer men jag kör på så långt jag hinner. Hemtentan får följa med ända till SöS men där tar kursen stopp för min del för lil bro måste komma ut lite tidigare än beräknat. Och där är jag nu. Under denna period har jag skaffat mig en underbar familj med två barn men fortfarande inte det jobb jag från början hade tänkt. 80-talist, javisst!

Just nu tänker jag:

Sov snälla sov, bara en liten stund till snälla lilla lil bro så jag hinner ta ett varmt bad och mjuka upp mina ömma muskler. Jag har nämligen tränat två gånger den här veckan. Om man går från ingen gång alls på ett år till två gånger samma vecka så känns det vill jag lova.

onsdag 17 februari 2010

Det senaste

Museer och åter museer. Så blir det när man tröttnat på pulkabacken och skridskobanan och jag som inte är mycket för friluftsliv följer gärna med till museet istället.


Vi testade Modernas barnvisning en dag, gillades bara halvmycket. "Visning för barn mellan 2 och 6 år" stod det men det är jag mycket tveksam till i efterhand. Sexåringar och uppåt vore en bättre målgrupp, för säg den tvååring som intresserat lyssnar på en föreläsning om Andy Warhol. Efter visningen var det fritt skapande i barnens alteljé. Betydligt roligare än vuxenprat.

Spårvägsmuseet en annan dag. Där man inte behöver lyssna på en endaste vuxen om man inte vill och dessutom är det meningen att man ska ta i och testa föremålen som ställs ut. En long time favorite om man frågar dotter.

Eviga tights


Jag kan inte sluta köpa tights och butikerna slutar inte sälja dem. Ska de stanna för alltid? Är vi fast i bekvämlighetens spandex? Med tanke på inlägget nedan borde jag bara vara tacksam att det är som det är. Man glömmer lätt att tighsperioden inte är över bara för att ungen kommit ut.

Nuvarande avstånd till smaljeansen

4 cm kvar till smaljeansen. Det kan väl inte vara omöjligt att klara av inom kort?

tisdag 16 februari 2010

Bristvara

Jo, jag tänkte faktiskt skriva nåt men jag ska bara... Shit, sen när tog det så mycket TID att bara leva?!

söndag 14 februari 2010

Hjärtans


Alla hjärtans, egentligen inget jag bryr mig om. Valentin gav mig ändå sovmorgon och tulpaner så visst var det något särskilt med idag, det måste jag erkänna.

lördag 13 februari 2010

Furu - fint eller fult?

Hört att furu är upcoming i inredningsvärlden. Själv har jag ägnat hela lördagen åt att vitmåla en furusäng åt dotter. Spelar ingen roll hur hett furu blir, in hit kommer det aldrig. Jag tror inte jag är ensam om tveksamheten till furu. Fråga valfri slutet av 70-, början på 80-talist som växt upp i ett hem med furubonanza och jag tror många känner likadant.

fredag 12 februari 2010

Fort går det

Han har fått centimeterlånga mellanblonda hårstrån över hela huvudet, väger sex kilo, ler, jollrar och igår köpte vi storlek nummer tre på blöjorna. Varför måste det gå så fort? Vi kanske aldrig mer får en bebis. Vill bara stanna tiden NU.

onsdag 10 februari 2010

Långsamt långsamt


Ett litet framsteg om dagen är ungefär det som hinns med. Idag måste vi skaffa byrå till kläderna på golvet.

måndag 8 februari 2010

Kaos

Att byta rum och ta hand om två barn samtidigt visade sig vara ett lika stort projekt som att flytta ett helt bohag. I båda sovrummen är golven täckta av lika delar kläder och leksaker och i natt sov allihop kors och tvärs i lilla rummet. Ingen sov särskilt bra. Håller vi den här takten blir vi klara om...

söndag 7 februari 2010

Ursäkta röran



Vi byter sovrum med dotter. Tänkte som så att varför ska vi ligga och glassa i det stora rummet, vi som bara sover i sovrummet. Nej, hon behöver det bättre nu när leken är mer fysisk. Lilla rummet blir för oss mest en stor säng och så förvaring förstås. För att vinna lite golvyta tänkte vi hänga upp lil bro i taket. Kommer bli bra.

lördag 6 februari 2010

Barn skräder inte orden

- Men mamma vad du ser trött ut, du ser ut som ett monster!
- Tycker du? Men jag är ju din vanliga mamma.
- Ja, jag vet att du inte ÄR ett monster, du bara ser ut som ett.
- Jaha...

fredag 5 februari 2010

Snöläget

Jag är sååå nära att ringa och gubbgnälla på gatu- och trafikkontoret för alla oplogade trottoarer som gör det snudd på omöjligt att ta en promenad med vagnen. Tänker också på de gamla och andra som hindras från att gå ut då inte trottoarerna hålls snöfria. Enligt lokaltidningen är snöläget värst här söder om söder, de har ingenstans att dumpa snön från vägarna. Därför blir den liggande som en vall längs trottoarerna som då inte längre går att gå på. Då måste trottoarerna plogas men eftersom snön inte kan dumpas plogar de ner den på vägen igen. Men då hindrar den bilarna från att köra på vägen så då plogar de upp snön på trottoaren igen... och så håller de på. Läste ett inlägg i samhällsplanerarbloggen Betongelit som upplyste om läget i Halmstad när man låtit bli att röja bilvägarna men hållit trottoarerna snöfria åt fotgängarna. Effekten blev minskad biltrafik inne i stan. Kunde kanske vara en modell för Stockholm som vill minska trafiken i stan och dessutom fått mycket skit den här vintern för att fotgängarna bortprioriterats till förmån för bilisterna när det gäller snöröjningen.

torsdag 4 februari 2010

Varnande exempel


Här ser ni en trött men lättad morsa efter morgonens drama. Vi har varit på akuten med dotter. Allt är väl. Dotters kropp måste vara gjord av stål eller nåt, det och att hon hade tur. Alla ni med kids, var noga med att skruva fast alla skåp och dylikt i väggen. Det har vi gjort med alla utom ett och det välte.

onsdag 3 februari 2010

Riden


Vagnen köptes bättre begagnad av en finare mamma på Östermalm som hävdade att hon aldrig gick på barnvagnspromenad om det var det minsta dåligt väder. Jag tror henne, vagnen var som sprillans när vi tog över den. Sen dess har det gått utför. Vi har en annan policy när det gäller barnvagnar. Från söndagsåk på Östermalms trottoarer till livsnödvändigt hjälpmedel i vardagen hos aktiv tvåbarnsfamilj. Vi använder den dagligen i alla väder, kör hårt skulle man kunna säga. Lägg till lite kladdiga bananfingrar och annat jox så har vi kört den i botten inom kort. Och varför det blev just en sån här, jo det var den enda vagn vi trodde skulle få plats i vår mikroskopiska bil. Med facit i hand vet vi att det är knappt.

tisdag 2 februari 2010

Att längta efter


Något av det skönaste som finns är att ta av sig skorna den där första vårdagen och känna på marken med nakna känsliga vinterfötter.

måndag 1 februari 2010

Och sen

Sedan vi kom hem igen har jag lagt ner otroligt mycket energi på att få barnen att sova middag samtidigt - och till min stora lättnad lyckats. Nu tar jag dagens första kaffe, må huvudvärken försvinna.

Jobbigt är det...

... när man hasar sig upp ur sängen trött som bara den för att göra i ordning två barn, få det stora barnet att äta frukost, få det lilla barnet att vänta lite med sin frukost, fajtas om allt från tandborstning till overallpåtagning, släpa ut vagn och ungar i snömodden, stressa mot dagis i sur och samlad trupp och slutligen komma fram och upptäcker att dagis är stängt för planering.