torsdag 18 februari 2010

80-talist

I tidningen mama läser jag om den nya generationen föräldrar, 80-talisterna. En 80-talist kan mycket väl skaffa barn först och tänka på jobb sen, helt omvänd ordning mot vad tidigare generationer gjort. Barn är inget hinder för den som vill göra karriär. Kanske är jag en typisk 80-talist. För fyra år sedan gick jag ute på universitetet och skrotade. I samma veva som jag funderade på vad mitt examensarbete skulle handla om blev jag gravid. En månad innan dotter kom skrev jag sista ordet på uppsatsen. Veckan efter dotter föddes var det opponering. Jag var givetvis inte där utan återvände till universitetet ett halvår senare och fick därmed min examen. Drog barnvagn några månader till utan att tänka nämnvärt på jobb och framtiden. Fick ett erbjudande om ett handläggarjobb på bank. Tjänsten började samma dag som pappan skulle ta över ledigheten. Ett omen tänkte jag och tackade ja. Blev kvar alldeles för länge med ständiga funderingar på att sluta. Blev gravid igen. Tänker ändå att jag ska genomföra mina planer på att sluta, vill helst läsa en kompletterande kurs för att öka mina chanser till planerarjobb. Kommer in på GIS-kursen och går in till chefen och säger upp mig. Börjar skolan igen med gravidmage. Inser att jag inte hinner avsluta kursen innan bebisen kommer men jag kör på så långt jag hinner. Hemtentan får följa med ända till SöS men där tar kursen stopp för min del för lil bro måste komma ut lite tidigare än beräknat. Och där är jag nu. Under denna period har jag skaffat mig en underbar familj med två barn men fortfarande inte det jobb jag från början hade tänkt. 80-talist, javisst!

5 kommentarer:

Alexandra sa...

Det är så lustigt att du skriver det där för igår pratade jag om just samma grej med en till 80 talist. Vi spekulerade i hur vanligt det verkar vara att man aldrig är nöjd med sin vardagssysselsättning eller sitt yrkesval. Vad man än gör. Var man än bor. Och att det är sjukt jobbigt och sjukt stressande för man hoppas och flänger och far överallt och ska göra tusen saker samtidigt. Det är en livsstil. Man grubblar ständigt på självutvecklande och drömförverkligande men inte så mycket över konsekvenser. Undrar hur våra barns generation kommer bli???

tov sa...

haha typ exakt samma som för mej

MammaCita sa...

Det stämmer nog att det är en livsstil. Vi åttitalister är ju den första generationen som växer upp med tusen intryck från medier och reklam som krävt att vi ska ta beslut om vad vi ska välja i ett hav av valmöjligheter - allt från gymnasieval till mascaraval. Kanske det har bidragit till vår ambivalens? Vi vet vad vi kan få och vi vill ha typ allt, helst samtidigt.

MANNY-KEN sa...

Jag tycker det är bra att ni kör på. Själv är jag 70-talist och ångrar att jag inte skaffade barn tidigare. Jag menar. Vad väntade jag på!? Samtidigt är jag ganska klar över vad jag sysslar med som försörjning. Men det tror jag är mycket tack vare att jag fått barn, och slutat vela så jävligt.

Unknown sa...

Känner igenom mig väldigt på din beskrivning om vägval om ta möjligheter även om jag själv inte ha några barn och är några år yngre själv. Jag ville tips om en ny spaning som gjort om 80 talister om du är intresserad, skicka din mail då? /Annelie(at)annelienaes.com