80-talist

I tidningen mama läser jag om den nya generationen föräldrar, 80-talisterna. En 80-talist kan mycket väl skaffa barn först och tänka på jobb sen, helt omvänd ordning mot vad tidigare generationer gjort. Barn är inget hinder för den som vill göra karriär. Kanske är jag en typisk 80-talist. För fyra år sedan gick jag ute på universitetet och skrotade. I samma veva som jag funderade på vad mitt examensarbete skulle handla om blev jag gravid. En månad innan dotter kom skrev jag sista ordet på uppsatsen. Veckan efter dotter föddes var det opponering. Jag var givetvis inte där utan återvände till universitetet ett halvår senare och fick därmed min examen. Drog barnvagn några månader till utan att tänka nämnvärt på jobb och framtiden. Fick ett erbjudande om ett handläggarjobb på bank. Tjänsten började samma dag som pappan skulle ta över ledigheten. Ett omen tänkte jag och tackade ja. Blev kvar alldeles för länge med ständiga funderingar på att sluta. Blev gravid igen. Tänker ändå att jag ska genomföra mina planer på att sluta, vill helst läsa en kompletterande kurs för att öka mina chanser till planerarjobb. Kommer in på GIS-kursen och går in till chefen och säger upp mig. Börjar skolan igen med gravidmage. Inser att jag inte hinner avsluta kursen innan bebisen kommer men jag kör på så långt jag hinner. Hemtentan får följa med ända till SöS men där tar kursen stopp för min del för lil bro måste komma ut lite tidigare än beräknat. Och där är jag nu. Under denna period har jag skaffat mig en underbar familj med två barn men fortfarande inte det jobb jag från början hade tänkt. 80-talist, javisst!