söndag 31 oktober 2010

Ganska lite

Bara timmar kvar av månaden och jag konstaterar att det aldrig publicerats så få inlägg här som oktober 2010. Min enda förklaring är att jag nu har två riktiga barn. Med det menar jag att lillebror håller på att lämna den bekväma bebisåldern och att jag aldrig har legat i så mycket som nu.


torsdag 28 oktober 2010

I bild




Vi måste nog barnsäkra nu. Springer oss svettiga. Lillebror visar inga tecken på att bromsa in. Och teven är fortfarande av. Men det köptes visst en ny antennsladd igår "bara för att se vilka kanaler vi har". Ipadden däremot, är på. Minns att jag sa att det sköna med att inte koppla in teven är att somliga inte kan gå och trycka på den själv. Ja, då visste jag inte än att det bara tar ett par minuter för en fyraåring att fullständigt behärska den senaste tekniken. 

måndag 25 oktober 2010

Vi tog en dag tillsammans






Hennes önskningar, min lag. Alla åldrar har sin charm. Jovisst. Men är det inte fantastiskt när man en dag kan strosa runt, prata, ta en fika, se en film, äta en bit mat. Och bara ha roligt tillsammans.

söndag 24 oktober 2010

Eftersom jag aldrig fattade vikten av bra betyg

Igår skrev jag högskoleprovet. Det kan ju vara bra att ha. Mina skolbetyg är inte de bästa. Strax under medel skulle jag säga och det är precis vad man får om man varit hälften jättedålig, hälften jättebra. Har tänkt så mycket på min skolgång på senare tid, kanske för att dotter snart ska in i skolans värld. Tänkt på hur jag var, varför jag gjorde som jag gjorde. I efterhand inte så smart kanske men ändå så typiskt mig.

Jag måste varit jobbig som elev. Obstinat. För vissa lärare. De som jag bestämde mig för att inte gilla, där det skar sig lite från första början. Då satte jag mig på tvären, mest för mig själv egentligen och ville inte delta. Inte säga något, inte delta i diskussion, knappt plugga. Satt långt bak och och fäste min arga blick bak i nacken på de där tjejerna som alltid var så tillgjort duktiga, eller på läraren jag ogillade. Minns hur jag ogillade spanskaläraren i gymnasiet. Hur jag en dag fick nog och hoppade av, gick till rektorn och talade om vad jag tyckte om läraren. Att det inte var för att spanskan var tråkig som jag hoppade av. För det var det inte. Jag sa att jag ville åka till Spanien och lära mig spanska efter gymnasiet och sen tenta upp betyget. Det var bara hälften sant. Att jag ville åka till Spanien och lära mig spanska var sant. Det gjorde jag också. Men jag hade aldrig tänkt tenta upp betyget när jag kom hem. Det räckte för mig att veta att jag visst kunde lära mig spanska, om jag ville.

Det tog lång tid för mig att fatta att de duktiga tjejerna var smarta. De kanske inte heller tyckte det var kul, men de tänkte på framtiden och det var därför de var tillgjort duktiga. Jag tänkte aldrig på framtiden. Inte på det sättet. Var ämnet tråkigt eller läraren fel så fick det vara. Sen fanns det roliga. Bild och form, samhällskunskap, svenska och geografi. Där var jag bäst. Aldrig att jag skolkade därifrån. Var alltid där, gjorde det jag skulle och ännu mer därtill. Fick alltid mvg utan att anstränga mig. För att det var kul. Min lärare i samhällskunskap var också min lärare i ett annat ämne, ett för mig ointressant ämne. Hon blev inte klok på mig sa hon. Hur kunde jag vara så bra i ena ämnet men inte alls bra i det andra?

När jag tänker på det idag blir jag inte heller klok på tonårsmig. Varför jag inte bara bet ihop som de duktiga tjejerna, även fast det inte var kul. Jag förstår ju nu att de gick därifrån med möjligheten att välja. Välja det roliga. Visst har jag också kunnat välja. Jag är utbildad, och den utbildningen valde jag själv, men hade jag haft större valmöjligheter kanske jag hade valt annorlunda. Jag säger inte att jag tänker välja om, bli något annat. Jag säger bara att jag har äntligen förstått vikten av att fixa sig valmöjligheter i livet. Kanske att jag efter gårdagen har lite större chans att påverka livet i den riktning jag verkligen vill åt. Jag hoppas det.

lördag 23 oktober 2010

Poff




Min hjärna är tom nu, finns inget mer att hämta idag. Mer om det imorn, kanske, om återhämntningen går bra.

torsdag 21 oktober 2010

Vem är det som går och går?


Vi går och går, ofta tre timmar om dagen, även om det regnar. Han sover bra och jag tänker bra. Nya rundan är Enskede runt. Från radhuset till kaffestället på Sockenplan, genom trädtunneln, Skogskyrkogården och sen lite hit och dit för att tillslut komma fram till det så bekanta Årsta torg.  

tisdag 19 oktober 2010

Utan tv försmäktar vi i detta hus


Nej, det gör vi inte alls. Är det dryga månaden vi har bott här nu? Under lika lång tid har vi inte sett på tv. Den står uppställd på bänken men sladden är inte ikopplad än. Vet inte ens om vi ska. Den bara står där för att vi inte vet vad vi ska göra med den. Ingen saknar den, vi gör annat och dotter har inte tjatat. Den som vill se nåt kan kolla på play eller film. "Ska vi koppla in den eller" har hon frågat. Kanske, kanske inte. Jag tror på inte.

måndag 18 oktober 2010

Mer Årstatips


Hade inte hon flyttat därifrån? Jo, och i samband med det upptäckte jag några nya trevligheter i mina gamla hemtrakter. Som Årsta Retro. Säkert dyrt, jag ser det på grejerna som finns därinne. Skrivbordslampan i skylten är en dröm. Well, titta kan man alltid. Årstavägen 31 är adressen.

söndag 17 oktober 2010

Helgen som gick







I helgen åkte vi till trolska Bergslagen, hälsade på i ett kråkslott och bjöds på god mat. Barnen var väldigt upptagna. Tror de lekte kurragömma i ett dygn. Jag hittade också något som fick mig väldigt upptagen. En prylbod med tusentals fina ting. Dryga timmen, minst, letade jag innan jag tillslut hittade guld. Vet inte vad jag ska ha den till, men det spelar ingen roll, vissa saker har man bara. 

torsdag 14 oktober 2010

Mitt liv, mitt val

Läser AMOs inlägg Mödravårdens trånga mall och kan inte instämma mer. Tänk att idag, i modern tid, får kvinnan inte välja själv hur hon vill föda. Tänk att inför det kanske största och viktigaste ögonblicket i ditt liv kliver någon annan in och tar över ditt öde och berövar dig rätten att bestämma över dig själv. Den som väljer kejsarsnitt har sina skäl, det kan jag lova. Ofta ligger ett trauma bakom beslutet. Att du i det läget ifrågasätts i ditt val är oförståeligt. Att du i en redan orolig situation skräms upp inför ingreppet med felaktig skrämselpropaganda är ännu värre. För precis ett år sen befann jag mig i den situationen. Även jag fick ta del av skrämselpropagandan inför mitt planerade kejsarsnitt. I samma stund som beskedet kom att jag var beviljad snitt följde en gedigen föreläsning om snittandets nackdelar och komplikationsrisker. För mig som tidigare genomgått en vaginal skräckförlossning, från början till slut kantad av komplikationer kom den här informationen som ett hån. Vad som än kunde inträffa under ett snitt skulle inte komma i närheten av riskerna jag utsattes för under min vaginala förlossning. Men mödravården talar aldrig om riskerna inför en vaginal förlossning. Märkligt tycker jag, för om jag bara tar mina vänner och bekantas förlossningar så är det inte under kejsarsnitten som komplikationer tillstött, utan under de så kallade "normala" förlossningarna.

Så här skrev jag 9:e oktober, 2009
Anledningen till att vi hängde på specialistmödravården var att vi skulle få tid för kejsarsnitt. Det gick inte fantastiskt förra gången jag födde barn. Än idag är det inte bearbetat och klart. Idag fick vi gå igenom hela förloppet tillsammans med en läkare. Det var bra, men varje gång det ska rotas i det där är jag helt slut efteråt och darrar som ett asplöv. Läkaren var bra. Hon förstod oss, hon fixade tiden till snittet som är livsviktigt för mig, för att bebisen ska kunna komma ut och insisterade på att vi ska gå vidare med bearbetningen hos en kurator. Jag kan inte tänka mig något jobbigare men tvingade mig själv att tacka ja. Men det blir lite senare, först ska vi fira och känna lättnad över att snittet är planerat och klart.


Mitt ärr, som betyder "mitt liv, mitt val". "Det blir ju ett stort ärr som aldrig går bort" sa de. Som om det skulle fått mig att tänka om.  Mitt psykiska ärr från den "normala" förlossningen, det går heller aldrig bort och det tycker jag är värre. 

tisdag 12 oktober 2010

Det ska visst bli kallare

Hysteriskt ju. Jag har gått och letat bland bottenskrapet, det lilla som fanns kvar av overaller och vantclips. Idag var bara en lagom kall dag i början av oktober. När köptes alla vinterkläder upp? Augusti?

Orientalism


Letar efter en matta, av det orientaliska slaget. Den här skulle ligga fint på golvet. Och radhuset skulle bli gladare.

måndag 11 oktober 2010

En måndag




Det är en sån dag idag. Har lovat dotter obegränsat med film, bara hon är still och vilar sig. Jag valde askblond istället för den vanliga, ljus askblond. Resultatet skulle jag kalla brunt men det är fint så med. Är det andra eller tredje glaset jag håller på att svepa? Det är trots allt måndag morgon.

lördag 9 oktober 2010

Vårt sovrum



När det ser nyinflyttat ut, den kala och lite kalla karaktären när man precis har ställt in sina saker i ett rum som alldeles nyss lämnades av någon annan, det kanske låter konstigt men jag gillar det. Så ser det ut i vårt sovrum nu. Deras tapetskav och skruvhål finns fortfarande kvar. Vi ska måla om när tid finns. Jag tänker inte skynda, jag trivs faktiskt så här.

fredag 8 oktober 2010

Det finns dom som inte myser

Som jag själv. Istället tar jag tag i "måsten", i sista sekund förstås, så att det bli riktigt tråkigt och stressigt. Samtidigt som jag och dotter har en ovanligt bråkig kväll. Men det hänger väl ihop antar jag, mina måsten och hennes trots. Jo, sen är jag hes som en kråka och har tandvärk. Men imorn myser jag gärna.

torsdag 7 oktober 2010

En nygammal talang

Omväxling förnöjer. Åtminstone om man som jag tillhör den ombytliga typen. Kanske blir det namnbyte också. Tills dess, C, så länge. Och så måste jag fotografera mer, på riktigt. Blev så glad att ni tyckte det var fint. Bild och form är viktiga grejer, har varit mitt intresse så länge jag kan minnas, men någonstans på vägen tappade jag bort det och därmed en viktig bit av mig själv. Så mitt i flyttröran fann jag det plötsligt igen. Måste se till att aldrig tappa det mer.

onsdag 6 oktober 2010

I bild




Jag hittade kameran. Den bra kameran. IPhone bilderna känns sådär. Jag ger er härmed min dag i bild och visst även i rosa. Golvmålning, flyttblommor och säsongens frukt. Om granatäpple nu klassas som frukt, vet inte.

tisdag 5 oktober 2010

Det här var nytt




Jag gillar att promenera. Jag gillar att gå i klack. Jag har vanligtvis inga problem alls att gå på långpromenad i klack men sen vi flyttat utåt och sträckorna blivit längre har fötterna sagt ifrån. Lösningen blev ett par hederliga jympaskor. Är det förnuft eller förfall? Jag vet inte, att gå i foträta skor är helt nytt för mig och jag har aldrig förr valt bekvämlighet framför snygghet.

måndag 4 oktober 2010