Läser AMOs inlägg
Mödravårdens trånga mall och kan inte instämma mer. Tänk att idag, i modern tid, får kvinnan inte välja själv hur hon vill föda. Tänk att inför det kanske största och viktigaste ögonblicket i ditt liv kliver någon annan in och tar över ditt öde och berövar dig rätten att bestämma över dig själv. Den som väljer kejsarsnitt har sina skäl, det kan jag lova. Ofta ligger ett trauma bakom beslutet. Att du i det läget ifrågasätts i ditt val är oförståeligt. Att du i en redan orolig situation skräms upp inför ingreppet med felaktig skrämselpropaganda är ännu värre. För precis ett år sen befann jag mig i den situationen. Även jag fick ta del av skrämselpropagandan inför mitt planerade kejsarsnitt. I samma stund som beskedet kom att jag var beviljad snitt följde en gedigen föreläsning om snittandets nackdelar och komplikationsrisker. För mig som tidigare genomgått en vaginal skräckförlossning, från början till slut kantad av komplikationer kom den här informationen som ett hån. Vad som än kunde inträffa under ett snitt skulle inte komma i närheten av riskerna jag utsattes för under min vaginala förlossning. Men mödravården talar aldrig om riskerna inför en vaginal förlossning. Märkligt tycker jag, för om jag bara tar mina vänner och bekantas förlossningar så är det inte under kejsarsnitten som komplikationer tillstött, utan under de så kallade "normala" förlossningarna.
Så här skrev jag 9:e oktober, 2009
Anledningen till att vi hängde på specialistmödravården var att vi skulle få tid för kejsarsnitt. Det gick inte fantastiskt förra gången jag födde barn. Än idag är det inte bearbetat och klart. Idag fick vi gå igenom hela förloppet tillsammans med en läkare. Det var bra, men varje gång det ska rotas i det där är jag helt slut efteråt och darrar som ett asplöv. Läkaren var bra. Hon förstod oss, hon fixade tiden till snittet som är livsviktigt för mig, för att bebisen ska kunna komma ut och insisterade på att vi ska gå vidare med bearbetningen hos en kurator. Jag kan inte tänka mig något jobbigare men tvingade mig själv att tacka ja. Men det blir lite senare, först ska vi fira och känna lättnad över att snittet är planerat och klart.
Mitt ärr, som betyder "mitt liv, mitt val". "Det blir ju ett stort ärr som aldrig går bort" sa de. Som om det skulle fått mig att tänka om. Mitt psykiska ärr från den "normala" förlossningen, det går heller aldrig bort och det tycker jag är värre.
4 kommentarer:
Bra skrivet Cecilia!
Mitt psykiska ärr bleknade efter kejsarsnittet, men varje gång jag tänker på att jag kanske blir gravid igen i framtiden så förvandlas det till ett rött och kliande ärr. Så hade det inte känts om jag var säker på att mödravården skulle lyssna på mig, ta min rädsla på allvar. Det känns sorgligt att säga men mödravårdens trånga mall kan vara en orsak till att det inte blir några till barn.
Alltså, om de bara fattade vilka konsekvenser deras agerande kan få! Precis som du känner jag oro inför en eventuell framtida graviditet och det är ju otroligt ledsamt att det har blivit så. Men jag har bestämt att det inte ska få vara avgörande om ett till barn i framtiden skulle kännas rätt. Och jag har faktiskt tänkt på hur jag i så fall skulle gå tillväga. Då tågar vi iväg till mödravården, jag och min man och säger "Hej, vi vill skaffa barn igen. Här är villkoren. Är ni med oss eller inte?" Tja, typ alltså. Poängen är att förvissa oss om att ha deras stöd om och innan vi ger oss ut på den resan igen.
Jag tycker det är bra att man inte kan välja rakt av. Det finns ett väldigt naturligt sätt att föda barn på och ett som innebär både försämrade villkor för bebisen och en risk för modern som måste sövas eller bedövas och som får ett ärr i djup. Jag tycker det är helt rimligt att det är svårt att få till stånd ett kejsarsnitt. Det kan förstås också gå över i absurdum. Men det _är dyrare för vården och resurserna måste användas där de gör skillnad. En obehaglig upplevelse ger oftast betydligt mindre konsekvenser än en obehandlad cancer eller en depression som inte får plats i vårdrummet. Det finns ju inte hur många pengar som helst, någonstans måste man välja mellan nyttor.
Däremot vet jag att det finns fall där det är rimligt att bevilja kejsarsnitt men jag håller inte alls med om att det ska vara ett fritt val att välja mellan en kostnadseffektiv och ofta för kroppen enkel läkning eller en dyr och mer komplicerad operation.
Caroline - Det hela handlar, från min sida, om att den som som har skäl att välja kejsarsnitt på grund av tidigare svår förlossning eller annat bakomliggande trauma ska få göra det utan ifrågasättande. En kvinna som har sina skäl ska inte nekas även fast hon medicinskt sett räknas som frisk. Det finns andra aspekter av hälsa. Det är där problemet finns. Synen på kvinnan som vill ha snitt. Jag tror inte att den som väljer snitt framför vaginal förlossning gör det för att det verkar lite jobbigt att föda barn, de allra flesta väljer nog en normal förlossning trots allt. Frågan om kejsarsnittets valbarhet gäller ju dem som av en eller annan orsak finner en normal förlossning traumatisk. Visst förstår jag att det handlar om pengar och att man måste prioritera resurserna, men handlar det inte också om vilken slags vård som traditionellt sett brukar prioriteras bort?
Skicka en kommentar