onsdag 30 juni 2010

Fuskig yta

Ok, penslar, färg, rollers - check! Nu sätter fuskrenoveringen igång. Den som flyttar in efter oss bör inte skrapa på ytan... En vecka har vi på oss. Jag börjar måla från och med nu och håller mig sysselsatt fram tills helgen. Då tar jag barnen och åker till landet och min man tar över verktygen för de mer muskelkrävande jobben. Vi vet precis hur vi ska lägga upp det och dela upp det, vi har varit med förr om man säger så. Tre renoveringsobjekt har avverkats i rask takt och snart står vi inför det fjärde. Fast egentligen är radhuset inget renoveringsobjekt, det är bara inte "vår stil". Herregud vilket snobberi, men så ligger det till. Tyvärr.

tisdag 29 juni 2010

I bild






Semester

Vi tog oss en dryg veckas semester på Öland, det somrigaste stället jag vet. Nu är veckan slut och vi är på väg hem. Har nattat trötta ungar under resans första tio mil och snart, snart sover även lillebror som blängt surt på mig från sin bilstol eftersom jag helt fräckt erbjöd nappflaska istället för bröst till kvällsmål. Imorgon besiktigar vi radhus och därefter väntar en veckas ultraeffektiv renovering och piffning av lägenheten som vi hoppas ska vara såld i slutet av juli.

fredag 25 juni 2010

onsdag 23 juni 2010

Idag


Dagens aktivitet.

Kvällens aktivitet.

Och just det, lillebror lärde sig sitta idag.

måndag 21 juni 2010

Inifrån en trång bil


Den här biten med att packa inför resan är så hemsk att jag nästan avstår från att resa. Hela förmiddagen gick åt till att packa och vid lunch fick jag psykbryt. Hade vi haft en kombi hade saken varit biff, men det har vi inte för jag har totalvägrat kombi och därför måste vi noga överväga vilka grejer som ska följa med. Jag minns förra året, vi var på väg hem från Öland och blev omkörda av en mycket fullproppad och tung kombi. Familjen satt med påsar och väskor i sina knän, det hela såg väldigt obekvämt ut. Som kronan på verket hade de tryckt in en stor, fortfarande uppblåst, badkrokodil som låg pressad upp mot bakrutan. Jag minns att vi hade mycket lustigt åt det hela där vi satt i vår smart packade lilla bil med bara ett barn. Jag minns också att jag sa något i stil med "så där ska vi aldrig bli". Ett år och ett barn senare inser jag att det lika gärna kunde ha varit vi idag. Och när dotter ville försäkra sig om att hennes uppblåsbara badhaj kunde komma med fick jag sannerligen ångra mitt råa skratt åt kombifamiljen.

söndag 20 juni 2010

Sittandes vid datorn som så många gånger förr

När lillebror sover och övriga i familjen är ute hamnar jag ofta här, sittandes framför datorn med dålig hållning. I morgon åker vi till Öland och jag borde verkligen passa på att plocka undan och packa medan han sover. Gick en sväng genom lägenheten för att göra en bedömning av läget, sen satte jag mig här eftersom det var för mycket. En jobbig röra och en tvättkorg full av smutstvätt. Dessutom la jag plötsligt märke till lägenhetens alla skavanker och började tänka på hur mycket vi har att göra innan vi ska sälja. Blev alldeles matt och bara tanken på att vika ihop ett par strumpor blev oövervinnerlig. Därför hamnade jag här.

lördag 19 juni 2010

Det där bröllopet

Det här med att kolla in bröllopet, det inte så många i min omgivning som skyltar med det även om jag VET att alla kommer kolla - hur ointresserad och anti monarkin man än påstår sig vara. Nu är det så att jag vaknade med halsont och feberkänningar i morse. Alltså har jag inget annat val än att lägga mig på soffan och slå på teven... Dessutom undrar dotter hur en prinsessa ser ut på riktigt.

fredag 18 juni 2010

Slaget mellan valet och kvalet är avgjort

Nu är det klart. Ett 50-talsradhus i närliggande söderförort, med tillhörande gräsplätt och takterrass är vårt!

onsdag 16 juni 2010

Valet och kvalet

Budgivningens andra dag. Alltså, vilka kval jag lider! Att byta område är inget lätt beslut. Jag hävdar fortfarande att Årsta är den bästa platsen på jorden och skulle allra helst bo kvar. Om det gick. I över ett år har vi letat efter en större lägenhet i Årsta. Så länge, utan att hitta något vi är nöjda med. Vi kanske är överdrivet kräsna men jag köper inget om jag inte får den rätta magkänslan. Av en händelse kollade vi in det här radhuset. Smack sa det, när vi båda träffades av den där härligt pirriga magkänslan. Så nu går vi på den, även fast det inte är Årsta. Och OM vi flyttar kommer vi ändå hänga här två gånger om dagen vid lämning och hämtning. Det är en tröst.

måndag 14 juni 2010

Är jag redo?

Även fast jag sa att vi inte skulle... Så åkte vi och tittade på ett radhus, ganska så i närheten. Det blir en bit till dagis, vilket vi vägrar byta, men det kan det vara värt. Är jag radhusredo månne? Kanske. Säg den som inte rycks med av baksidegrill och lummiga lagom små uteplatser. Vi sa till mäklaren att vi ville buda. Nu sover vi på saken och ser hur det känns imorn.

söndag 13 juni 2010

Rensa

Skulle ha packat bilen full och åkt på bakluckeloppis idag, men efter ett besök på vinden insåg vi att det var ett rätt stort förjobb bara att få fram det som skulle säljas. Idag är det alltså storrensning av vindsförrådet. Herrejösses vad grejer vi har där! Det är med en lätt illamående känsla vi nu plockar upp låda för låda, sorterar och slänger i olika högar. Kränga, slänga och spara. Tur att vi är olika där jag och min man. Han blir sentimental och vill spara. Jag avskyr alla prylar som inte används och bara tar plats och skulle gärna tända ett bål och bränna upp allt. Riktigt röja spåren efter allt onödigt och överflödigt vi har köpt eller fått under åren. Men så kan man inte göra. Lite måste få bli minnen och det som inte betyder något får gå vidare till någon annan. Det är det som är det sköna med att rensa prylar, man får både rena ytor och hyfsat rent samvete när processen är över. Och så blir man påmind om att tänka till en extra gång innan nästa grej inhandlas.

fredag 11 juni 2010

Ett öra ut mot arbetslivet

Idag lyfte jag på luren här inne i bebisbubblan och ringde ett jobbrelaterat samtal ut till arbetslivet. Superpirrigt och nervöst, men givande, om inte annat för mitt ego som fick sig en skön kick. Sen vet man aldrig vad det leder till.

torsdag 10 juni 2010

Alla var där


Joråsatte, jag var på utförsäljning idag tillsammans med ett hundratal andra träskobärande, bugabookörande morsor. Armbågarna var precis tillräckligt vassa för jag fick exakt det jag ville ha. 400 betalade jag. Alltså 400!

tisdag 8 juni 2010

Jag kommer med tråkiga nyheter


Oh no, cloggsen har gått sönder! Tre år höll de, mina mest omtyckta skor. Utförsäljningen kommer mycket lägligt. Bävar dock för att ge mig dit. Man måste väl i princip vara rustad för strid?

måndag 7 juni 2010

Det senaste




Att göra Grönan med dotter var lika kul som kaotiskt. Vi kan förnöjt konstatera att tivolipremiären nu är avklarad och avbockad från dotters att göra-lista.


På vägen hem hamnade vi mitt i Stockholm Marathon. Mina fem kilometer är en liten fjärt i jämförelse. Gjorde ett överslag i huvudet och kom fram till att det skulle ta mig ca fem timmar att springa motsvarande sträcka. Huuu!

Multifunktion

Den redan multifungerande sjalen har fått ett nytt användningsområde som snutte. Jag som alltid jublar över grejer med multifunktion borde vara nöjd. Det bara så trist att jag aldrig får använda den själv längre...

söndag 6 juni 2010

Söndag

Igår sa jag till dotter att "imorn tar vi sovmorgon". Hon frågade vad sovmorgon är och jag förklarade att det är när man sover länge på morgonen och att det kunde passa sig eftersom vi har hunnit med två kalas och ett Gröna Lund-besök hittills denna helg. "Du är tokig!" sa hon då. Men tji fick hon för vem låg i sängen och snusade skönt ända tills efter nio om inte dotter. Sen bestämde vi att vi skulle ha segmorgon och söndagsfrukost med nybakat och färskpressat. Och även fast klockan redan passerat lunch smuttar jag fortfarande på morgonkaffet vid datorn.

fredag 4 juni 2010

En kväll av det ovanligare slaget




Alltså en utekväll. Vänner, drinkar och bio. Vi såg SATC 2, fullt medvetna om kalkonvarningen. Har man sett serien och första filmen bangar man inte den sista. En dos glammo är ju aldrig fel och så hemsk tycker jag faktiskt inte att den var. Kanske var det drinkarna innan som fixade rätt stämning.

torsdag 3 juni 2010

Mer om att bearbeta

Jag skulle svara Alexandrorna i inlägget om att bearbeta. Texten jag skrev blev bara längre och längre, ville utveckla och förklara. Mycket för min egen skull, för jag bearbetar medan jag skriver. Den som har tröttnat behöver inte läsa det här, det kanske är tjatigt men det här är mitt ältforum så jag skriver ändå.

Jo, det där med att bearbeta. Det är säkert väldigt individuellt hur man gör. För min del tar det lång tid och mycket ältande innan allt sjunker in. Förra gången, med dotter, var det en traumatisk förlossning jag behövde bearbeta. Precis som nu tog det sex månader innan jag fattade eller ens orkade tänka på det som hänt. Inför lillebrors ankomst fick vi planerat snitt och även om det blev akut istället så var det en positiv upplevelse. Däremot var själva graviditeten svår mot slutet. Det kändes skitjobbigt då men det är inte förrän nu jag har greppat allvaret i det. Kommentarer från sjukvården som "du hade tur som redan var på sjukhuset", "blir du gravid någon mer gång är risken stor att det drabbar dig igen" och "det kanske är så att ni inte ska skaffa fler barn" har långsamt sjunkit in i mitt medvetande. Sa dom verkligen så och gällde det verkligen mig?

Att jag hade drabbats av havandeskapsförgiftning visste jag. Men det hände andra skumma saker med kroppen. När jag slutligen blev inlagd var jag riktigt sjuk, det har jag förstått nu. Diagnosen fastställdes till Hellp. Förklaringen som läkarna gav oss på bb var kortfattad och knapp. En form av organsvikt sa de. "Frågor på det?" Men det hade vi inte just då och läkarna skyndade sig att lämna rummet. Vi kom hem, det gick ett tag. Så en dag skulle jag på provtagning och kolla mina värden efter allt som varit. Jag tog fram remissen som läkaren gett mig när vi lämnade bb. Just det, Hellp ja, vad var det nu igen? Medan jag läste på om Hellp kom funderingarna, frågorna och oron. Va fan, någon kunde väl talat om för oss att det var farligt, och att jag och lillebror uppenbarligen hade en jävla tur?! Men nej, tydligen får man inte berätta sånt för en gravid kvinna, inte oroa, även om det är befogat. Jag kan inte svara på om det bästa för mig hade varit att veta. Barnmorskan visste, det har hon talat om i efterhand och det var hon som såg till att jag kom till sjukhuset. Det kanske räckte så.

Kort därefter var det återbesök på mvc, hos samma barnmorska. Man brukar tala om förlossningen, men den gick ju bra och avhandlades rätt snabbt. Resten av samtalet kom att handla om komplikationerna mot slutet av graviditeten och vad som egentligen hände. Vi hade tusen frågor, hon hade bara hundra svar. Vad kunde ha hänt med mig? Vad kunde ha hänt med lillebror? Kan vi få fler barn om vi vill? Vi har inte fått definitiva svar på det än. Och det är väl därför jag tänker på det fortfarande. Vi har så många frågor som är obesvarade. Barnmorskan var klok, hon har träffat mig förr i samma situation. När vi kom på återbesök med dotter påstod jag att allt var under kontroll, allt var så bra. Tre år senare kommer jag tillbaka och måste bearbeta den svåra förlossningen hos en kurator. Hon sa, "Låt det sjunka in, det kanske kommer lite senare som förra gången. Ta då kontakt med specialistmödravården igen". Hon hade rätt. Så det är väl det vi ska göra nu. Reda ut alla frågetecken och gå vidare.

onsdag 2 juni 2010

Loppet

Fasiken vad bra det gick och vad kul det var! Jag sprang och sprang, ända in i mål och där fick jag en medalj i handen. Rätt gulligt att de tillverkar medaljer till alla deltagare, menar, vi var alla vuxna deltagare och det är inte direkt så att någon vann. Funderar på om nästa utmaning blir midnattsloppet. Det är en mil, men jag har ju hela sommaren på mig.

Run!


Dags för start!

tisdag 1 juni 2010

Får en kick av att jag kan

Jag är så glad och stolt över att jag har lärt mig jogga. I många år har jag bestämt hävdat att jag inte kan och aldrig kommer kunna lära mig att jogga. Har gjort några tappra försök men samtliga har slutat med håll och besvikelse. Sen fick jag två barn och tidsbrist och insåg att jogging är den enda form av motion jag rimligtvis skulle kunna klämma in i livet, om jag bara fixade att springa. Kan man inte får man öva och det har jag gjort. Min första löprunda blev skrattretande kort men ändå en utgångspunkt i min kommande träning. Jag bestämde att jag måste öka prestationen med en halv kilometer varje gång jag sprang, annat vore personligt nederlag och lika med att ge upp. Och ta mig tusan, jag har fixat det! Nu har jag nått mitt första delmål och i morgon ska jag springa mitt första lopp. Är sjukt nöjd med mig själv och min prestation hittills. Saker och ting går ju, bara man bestämmer sig!