fredag 25 november 2011

Dekis

Läser uppgiften från skolan, ett hälsofrämjande självförändringsprojekt. Tänker att det verkligen kan behövas. Jag som brukar känna mig hälsosam och stark hittar mig själv nånstans nere på orkeslös och helt likgiltig. Det har förstås sitt ursprung i den rätt så skitdåliga sömnen som varit. Orken har räckt till barnen och skolan, sen inget mer. Ingen träning och absolut inga genomtänkta, välbalanserade måltider. Energibristen har allt för många räddats av det snabbverkande sockret. Det har räckt för att kortsiktigt orka till nästa grej. Sömnbristens yrsel och huvudvärk har fixats med att knapra värktabletter i värsta Nurse Jackie-stil. Och när man redan är där nere i ohälsan med ett nästan obefintligt immunförsvar, biter sig all världens infektioner fast och allt känns bara hopplöst jobbigt. Det är där jag befinner mig nu. På total hälso-dekis. Idag tog jag mig själv i kragen och gick och läkaren. Lämnade prov och gick därifrån med antibiotika och ett beslut, om att nästa vecka efter kuren, då börjar självförändringsprojektet för min del. För som det är nu, det är verkligen inte kul.

torsdag 24 november 2011

I bild



En liten sjuk och en vab-dag. Inte mig emot att stanna hemma idag och ta ett varv runt viken. Skolan bjuder aldrig på semesterdagar. Samtidigt, det fina med att vara student är att jag är ledig lite som det passar. Mig alltså.

Framtidsval

Ska precis iväg till den lokala grundskolan på informationskväll. Fattar att det är nära nu men ändå är det lika svårgreppat att vår lilla unge ska springa runt på en skolgård nästa höst. Hon bryr sig inte nämnvärt men i mig pirrar det, som om det vore min egen skolstart. En ny era som känns lite skrämmande, även om jag vet att det kommer gå bra. Önskar att barnen alltid kunde gå runt med förskolans trygga, fluffiga, skyddade armar om sig.

onsdag 16 november 2011

Bättre

Alltså, två nätter nu och jag tror att det funkar. Och alla som kämpat med icke-sovande barn förstår precis hur skönt det här känns. Lättnad. Är helt enkelt lite mer levande.

tisdag 15 november 2011

I bild

Inget särskilt, lite grejer hemma bara. Och en välbehövlig kram. Brukar ofta syssla med något ytligt hemmaprojekt när annat, typ krävande praktik och sömnbrist känns tungt. Fantastiskt vad det hjälper till att skingra tankarna, eller snarare förflytta dem till något annat. Till exempel att det vore snyggt att tejpa fast bilder på hallväggen, eller göra en väggdekoration av några träkulor och ett läderband.

Ur dimman

Vaknade imorse men en nuförtiden ovanlig känsla av att vara utvilad, glad och positiv till livet. Ja, det gick faktiskt så långt att jag tappade bort det där för ett tag. Länge har vi slitit med lillebrors sömnproblem. Har gått runt som zombies mellan sängarna om nätterna och varje morgon har vi konstaterat att nu, nu brister det snart. Till och med dotter som vanligtvis sover som en sten började få rubbad sömn av allt stök. I helgen sov lillebror borta en natt och med de krafter vi fick av sömnen kastade vi ut våningsängen som inte funkat för nån och bytte till två låga. Tänkte att de nya sängarna skulle markera en brytpunkt, att det är tid för nya rutiner kring sömnen. Vet inte om det är för tidigt att ropa hej, men efter inatt, när båda barnen sov skönt och stilla i sina nya sängar känner jag mig hoppfull. Skulle nämligen gärna vilja känna mig som mig själv igen, så som jag vaknade upp idag.

torsdag 3 november 2011

Push it

Ibland undrar jag var kraften kommer ifrån. Lillebrors sömnstrul fortsätter och någon sammanhängande sömn finns inte för tillfället. Har gjort en arbetsdag på praktiken som vanligt. Stor dag idag, premiärstuckit i riktig människa. Var för trött för att bli nervös och det kanske var lika bra. Hur som gick det fint och kändes tydligen "ingenting" enligt drabbad. Och nu, sen kväll, sitter jag med en hög trave böcker och skriver inlämningsuppgift med rödsprängda ögon. Fattar inte hur jag orkar.