lördag 30 juli 2011

Det senaste






Man och barn åkte bort. Jag valde att stanna hemma, såg fram emot att vara själv ett dygn eller så. Ägnade mig åt målningsterapi i total tysthet, åt min bästa mat, drack ett glas rött och läste tidningar. Och sov! Snart är de hemma igen och jag längtar lagom tills dess.

tisdag 26 juli 2011

Tack...Eller?

Fick en kommentar av en vän jag inte träffat på ett par år. "Men du har inte blivit tjock, du har ju ändå fått två barn". Eh, ok.

måndag 25 juli 2011

Gör gott

Ser på nyheterna där bilder från Oslo och tysta minuten kablas ut. Känns fint att alla sluter samman. Den goda sidan mobiliserar och visar att den är starkare, inget snack om det. Men det finns också andra som är i behov av mobiliserad godhet, närmare bestämt nio miljoner människor. Med tanke på antalet nödställda, hälften av dem barn, känns mitt bidrag väldigt futtigt men jag tänker att många bäckar små...

Ett trevligt avbrott





Bilresan till Öland klarades av på knappt fem timmar. Vi reste på kvällen och hade två vakna men ändå trötta och stillsamma barn i baksätet. Samma väg, fast åt andra hållet tog elva timmar. Lång bilresa dagtid med pigga barn, hur tänkte vi? Var bara att stanna. Blev istället spontanturism i Norrköping med lyckliga, hoppande barn i landets kanske roligaste lekpark och en kontinental middag i sommarvärmen innan vi avverkade den sista sträckan i tystnad, lugn och ro.

lördag 23 juli 2011

Att förklara ondska

Minns första gången jag konfronterades med verklighetens ondska. Det var lasermannen. Jag var fortfarande liten men tillräckligt stor för att förstå en del. Jag såg fantombilden på löpsedlarna, hörde fragment av rapporteringen och vuxnas prat. I mitt förenklade barnperspektiv såg jag framför mig en man som sköt alla människor med mörkt hår och jag var livrädd att något skulle hända min mörkhåriga mamma. Trots vuxnas försäkran om att det inte skulle hända hade jag ändå svårt att komma över skräcken. Ännu har dotter något år eller så kvar innan hon upptäcker att människan kan vara ond och världen grym. Just nu är hon lyckligt ovetandes om det som hänt i Norge. Ännu kan hon inte läsa några löpsedlar och tv-sändningarna kan vi låta vara av så länge barnen är vakna. Troligtvis snappar hon upp fragment av det inträffade, folk pratar ju, och förr eller senare kommer hon säkert att fråga. Det är inte helt fel att redan nu tänka på förklaringen, gå igenom så att det blir lätt, greppbart, utan att för den skull ljuga eller förneka. Och framförallt, försäkran om att sånt här händer väldigt, väldigt sällan

tisdag 19 juli 2011

Där solen skiner



Körde söderut sent igår kväll för att få vakna upp på somrigt Öland. Det är grejer det.

måndag 18 juli 2011

Bara några random pics från telefonen





Senaste veckan - äntligen över

Senaste veckan, en utmaning. Jag väljer att kalla det så. Att klara av det nödvändigaste med typ ingen eller väldigt lite sömn och delar av veckan utan min andra hälft. Stackars lillebror med feber i nio dagar, munnen full av smärtsamma blåsor och knappt någon sömn, för någon av oss. Men nu är det lugnt. Nästan i samma ögonblick som han, hälften, kom hem från sin utlandstripp igår vände det och vanliga lillebror är tillbaka igen. Idag är min efterlängtade egodag, min dag att vila och trött betrakta glada barn leka med den piggare föräldern, hög på barnasaknad och ny energi. Ägnar mig gärna åt hårinpackning, kaffedrickande, slösurf och pedantisk nagellacksmålning istället.

lördag 9 juli 2011

I samma stad som förr







Vi började plugga samtidigt. Jag i Stockholm och han i Uppsala. Så var det under ett helt år och varje helg åkte en av oss hit eller dit. Bäst gillade jag att åka dit, Uppsala är väldigt romantiskt för ett studentpar. Vi promenerade överallt, delade på en pizza vid ån, gick nationernas klubbar, kollade på film och pratade hela natten och sov bort halva dagen. Under den tiden startade han ett band. De spelas och de spelar då och då, här och var. Just den här gången i staden där det begav sig. Vi åkte dit en dag för att reka. Det är sig likt tycker jag. Bara det att nu, ungefär åtta år senare, är vi två fler än förut som promenerar längs med ån.

fredag 8 juli 2011

I bild





I morse gick vi upp tidigt och hade all tid i världen att göra allt möjligt. Till exempel dricka mycket kaffe, bada dockor, krusa hår och klippa till jeansshorts.

onsdag 6 juli 2011

Imponerad var ordet

Läser boken om dinosaurierna för jag vet inte vilken kväll i rad. Dotter slutar aldrig fascineras. Jag frågade vad som är så speciellt spännande med dem, hon svarade att det är för att det är på riktigt. Ja, VAR på riktigt då. Allt som är verklig historia slukar hon med stort intresse. Min mans prenumeration på en historietidning har blivit lika mycket hennes. För ett par månader sen - jag kom hem från skolan, hann knappt komma in innan dotter berättat för mig om Vasaskeppet, vem som lät bygga det, vad som gick fel, hur de sen bärgade det. Hon lärde mig och jag lyssnade, full av beundran. Är du verkligen bara fyra år tänkte jag då. Ett par veckor senare gick dotter, helt frivilligt, på guidad tur på muséet med den gamla båten som jag själv aldrig fattat storheten med. Det är nog bland det mest storslagna med att vara förälder, stoltheten och en genuin beundran över sin kompetenta och på riktigt coola unge.

måndag 4 juli 2011

Det som alltid finns där men oftast inte syns

Apropå den oförskönade sanningen. Lairama skrev:
"Det är jätteläskigt att komma hem till människor som alltid har det välstädat hemma. 
Kul att du vågar visa upp ett riktigt hem i bloggen också. Bloggbilder är ju oftast väldigt tillrättalagda. Lätt att få komplex då och tro att man är den enda som inte ägnar varje sekund åt att putsa silver eller damma bakom tavlorna."

Och jag håller helt med. Har inga problem att visa upp en röra då och då. Men ändå, även fast röran alltid finns där är det lätt att kameran riktas mot de mer tillrättalagda platserna (eller en mer tillrättalagd själv), av gammal vana. Blir nog lätt så om man har makten att välja vilka sidor som ska exponeras. När jag ser bilder från tillrättalagda blogghem tänker jag att precis bakom där personen står och tar bilden, där ligger röran undansopad, alldeles ur bild. Så brukar i alla fall jag göra och jag tänker tröstande att det nog är fler med mig.

Fläng

Här står det visst still. Det blir så när vi far runt bland lantställen utan nät. Är nyss hemkomna efter en sådan tripp och jag öppnar datorn det första jag gör. Nu kör vi stan ett tag, där sommaren är som allra bäst. Längtar efter caféer i skuggiga gatuhörn, rosé på uteserveringar och så klart favorithänget på gården med små och stora grannar. Och btw, kameraladdaren är återfunnen sen den kom bort någon gång kring flytten och Alex påminner mig om att det förr pågående fotoprojektet som aldrig blev klart. Kanske når jag Ö innan sommaren är över.