Senaste veckan, en utmaning. Jag väljer att kalla det så. Att klara av det nödvändigaste med typ ingen eller väldigt lite sömn och delar av veckan utan min andra hälft. Stackars lillebror med feber i nio dagar, munnen full av smärtsamma blåsor och knappt någon sömn, för någon av oss. Men nu är det lugnt. Nästan i samma ögonblick som han, hälften, kom hem från sin utlandstripp igår vände det och vanliga lillebror är tillbaka igen. Idag är min efterlängtade egodag, min dag att vila och trött betrakta glada barn leka med den piggare föräldern, hög på barnasaknad och ny energi. Ägnar mig gärna åt hårinpackning, kaffedrickande, slösurf och pedantisk nagellacksmålning istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar