måndag 31 januari 2011

Kvällens

Har precis checkat kaffestatus i kvarnen inför kvällen. Måste skriva en inlämningsuppgift och läsa omvårdnadsteori. Läste innan om forskningen förr. Om det var 40 eller 50-tal minns jag inte. Man kom i alla fall fram till att eftersom barn som vårdades på sjukhus grät när föräldrarna gick, var det bäst att föräldrarna inte kom alls. Sen undrade man varför barnen blev deprimerade. Flera år och ännu mer forskning senare och man kom fram till att barnen behövde föräldrarna hos sig för att må bra. Att de inte visste bättre förr är svårt att förstå. Och tänk föräldrarna som lämnade. Blir galen av bara tanken. Nu, åter till böckerna.

lördag 29 januari 2011

Lördag





Långfrukost sen simhallen, bara jag och dotter. Hon hade några nya trick att visa. Orkar aldrig ta med varken hygienartiklar eller smink när jag går och simmar. Tänker att jag gör det när jag kommer hem. Tog bara på mig läppstift som jag hittade i jackfickan, sen gick vi. Gillar det verkligen, osminkat med bara läppstift. Sen, laga middag med all tid i värden och snacks. Den lilla franska kocken hjälpte till. Och fredagstulpanerna är alltid snyggast på lördagen.

Att hitta hem, 1

Årsta ja. Vi har alltså sålt radhuset. Och köpt en lägenhet i Årsta. Längtan tillbaka, till där hemma är på riktigt, blev för stark. Tror det var innan jul någongång, då alla höll med varandra att vi inte riktigt trivdes här. Av flera anledningar, inte bara saknaden. För den tror jag man kan komma över om man vill något annat mer. Och det är väl det som är problemet. Jag har verkligen försökt analysera varför jag känner så här. Varför jag frivilligt vill lämna något som många andra strävar efter. En del handlar om identitet. Har haft så svårt att känna igen mig själv i det här boendet. Vissa känner sig nog mer fria av stora ytor och trädgård. Själv känner jag mig låst av allt som kommer med boendet. Mer ansvar, mindre fritid, mindre glad faktiskt. Har en annan bild av mig själv, som jag, vi, var och som jag också insett vill fortsätta vara.

Vi var så unga, skaffade barn, studerade, förverkligade oss själva, levde ett liv med många möjligheter. Vi hade ingen villa eller radhus men väldigt mycket annat. Så en dag kunde vi plötsligt skaffa det också och var glada för det, att vi nått ända dit. Och ingen kan ju veta i förväg hur det blir. Nu vet jag att varken jag eller vi, är klara med det livet, bevisligen och där spelar valet av bostad, hur och var vi vill bo roll. Sen finns det mer praktiska anledningar som betyder mycket, inte bara för mig men för oss som familj. Vi har fortfarande vårt liv i Årsta. Våra vänner, dotters vänner, hennes dagis och lillebrors kommande. Som vi inte heller är beredda att byta. Det har blivit för slitigt att resa. Ingen tycker det är värt besväret, allra minst dotter som många gånger gråtit på väg bort från Årsta, också hennes riktiga hemma. Därför.

onsdag 26 januari 2011

Det senaste i kort

Det är fortfarande så där intensivt. Men här kommer en mycket kort uppdatering om det senaste och även orsakerna till att det är just - mycket nu.

Om två år och fyrtionio veckor är jag färdigutbildad sjuksköterska.
Senast den 9e maj bor vi i Årsta igen.

Livet kunde inte kännas bättre!

torsdag 20 januari 2011

Det snurrar i min skalle

Det är mycket på en gång. Snurrigt minst sagt men också väldigt roligt. Det som händer just nu alltså. Min pyttelilla fritid, kanske en timme per kväll, måste jag lägga på att göra ingenting för att orka med. Inte ens fundera på att skriva här. Det skulle bara ge mig dåligt samvete. Resten av januari blir det kanske lite tyst här. En lagom paus. Sen ska jag börja med att skriva två inlägg som jag redan satt rubriker på. Att hitta hem 1 och 2, heter de. Hörs!

torsdag 13 januari 2011

Sista dagen - för alltid?

En dag kvar av föräldraledighet. Tänk om det är sista nånsin. Så tänkte jag idag. Därför gjorde vi allt han gillar tillsammans. Tog på vattnet som rinner ur kranen i en evighet, som jag inte annars orkar med så länge. Sjöng i ett hus vid skogens slut många gånger att han lärt sig rörelserna nu. Smyglekte i storasysters rum och tittade på fina saker även om jag mest tittade på honom. Njöt och insöp bebis som börjar bli stor. Jag vet att han är samma bebis när jag kommer hem måndag eftermiddag. Det är inte han som förändras, det är min tillvaro som byts ut och det har jag verkligen sett fram emot. Kan bara inte låta bli att känna mig vemodig över att den här perioden i livet tar slut för mig just då.

onsdag 12 januari 2011

Om fjällresan och den enda semesterbilden


Fjällen ja. Förutom åkning, mat och umgänge fick vi uppleva tiden innan mobilen och internet igen. Flera dagar av total avskärmning. Rotade i minnet, hur löser man egentligen situationerna utan dessa hjälpmedel? Bestämde möten så som man gjorde förr. "Vi ses klockan tre vid sittliften". Några foton blev det inte heller. Tog med kameran för att ta bilder men glömde ladda batteriet. Bara vid ett tillfälle orkade jag hala fram den avstängda iphonen och ta en bild. Mitt semesterfoto - häst i vardagsrum.

Du har inte bloggat så mycket...

...har jag fått höra av läsande vänner och familj. Det stämmer. Lustigt tycker jag, att de finner sig ouppdaterade av bloggen när jag sitter och uppdaterar irl. Sociala kvällar har det varit gott om senaste tiden. Så pass att bloggtänket tagit stryk. I alla fall upplever jag det så, att jag med tiden fått ett speciellt bloggtänk. Ett sånt som snappar upp det som är blog worthy i livet. Tappar jag det känns allt plötsligt så ointressant att skildra.

måndag 10 januari 2011

En vanlig måndag i januari




Sista måndagen av det gamla slaget. Nästa måndag har vi bytt av. Föräldraledigheten alltså. Jag maxar sista veckan. Idag (vår)promenad med barnvagn. Parklek med dotter. Bio och drinkar med vänner. En god natts sömn på det?

torsdag 6 januari 2011

Mot toppen




Det är totalt vitt, snön yr runt bilen. Inuti sitter vi på väg till fjällen. Långtråkigt värre. Dotter får titta på mutfilm och lillebrors mutrussin är redan slut. Jag har köpt nya lyxmjukisar, tidningar och godis. Sköna dagar väntar. Ovanpå en annan bil åker våra snowboards. De var nya för vintern samma år jag blev gravid första gången och är nog fortfarande i samma skick. Förra gången jag åkte märkte jag att det inte var så tufft med snowboard längre. Man ska visst åka skidor nu. Jag kan bara åka snowboard. Jag är en kvarleva.

lördag 1 januari 2011

Gott nytt 11


Ligger bredvid och väntar på att lillebror ska sova djupt. Vaken till halv fyra natten till idag och det berodde inte på festen. Den tog slut så som fester ofta gör när familjer med små barn firar med varandra. Efter nyårsskålen vill alla mest sova. Jag sammanfattar inget år, inget 2010 i punktform. Det har egentligen inte hänt så mycket.  Barnen växer, vi bor i radhus. Min egen tillvaro har varit ganska enahanda och mest på rutin. Jag har haft tid att fundera. Tänkt mer än någonsin över framtiden, sysselsättningen och vart det ska bära av under året som gått. Samtidigt som jag trampat runt i bebistillvarons vana spår har jag börjat bygga ut min väg. Vägen till meningsfull sysselsättning. Det har blivit bra. Därför har jag knappt kunnat bärga mig i väntan på 2011, året då jag bränner iväg på ny väg mot ny riktning. 11 blir ett bra år. Och det där med löften är egentligen inte min grej. Det skulle i så fall vara satsa på dig själv och det är faktiskt redan uppfyllt.