Säg mig hur man svarar på livets stora frågor

Vad händer i en snart fyraårings huvud? Jag märker hur hon funderar. Tänker och funderar. Blir så nyfiken, vill veta hur tankarna går. Samtidigt har integritet blivit viktigare än någonsin. Som en minitonåring vill hon vara själv ibland och inte störas, det måste jag respektera. En fråga som "vad tänker du på skrutt?" följs ofta av ett "gå bort mamma, jag vill tänka ifred!". Efter en stunds tänkande kommer ofta en fråga, inte sällan av existensiell karaktär. Herrejösses, tänker hon redan på sånt, utbrister jag inombords samtidigt som jag förbereder ett svar. Och hur svarar jag bäst på frågor om döden, om att bli gammal, om sjukdomar, hur man älskar och hur man känner när man är kär? Viktiga frågor som kräver riktiga svar. Jag säger som det är och tänker att sanningen oftast är svårast att berätta. Men vem har sagt att det är enkelt att vara förälder?