Om att matutmana sig

Apropå matutmaning som AMO skrev om tidigare idag. Vi storhandlade häromdagen. Första gången på tre veckor, för så länge räckte storhandlingen dessförinnan som egentligen bara var tänkt att räcka en vecka. Veckan gick och vi tänkte att, det var värst vad maten räcker länge. Därmed var utmaningen att försöka klara oss så länge vi kan utan att handla antagen. Att komponera rätter av det hemmet erbjöd blev en sport. Dagarna gick och vi förundrades över hur god mat vi fortfarande kunde laga. Kanske var maten inte så himla rolig mot slutet av vecka tre, när allt mest smakade potatis, morötter och linser, men det var i sig en nyttig läxa för oss. Vi som alltid ger efter för suget och handlar det vi för stunden är sugna på, trots att kylen bjuder på annat. Några liter mjölk, färsk frukt och grönsaker fick vi förstås komplettera med, men annars klarade vi oss. En veckas mat blev alltså mat för hela tre veckor. Ganska fantastiskt tycker jag. Och jag ska aldrig mer säga att vi inte har något hemma bara för att det jag helst vill ha inte finns hemma. Jag vet nämligen nu hur "ingenting hemma" ser ut i kylen. På riktigt.