Det är bara jag som är hemma, de andra har åkt till lördagsdansen. Meningen är att jag ska få jättelång sovmorgon och vila upp mig men jag vill inte. Sömn är min värsta fiende just nu. Det går bara inte att sova gott. Det är toabesök, sockerdricka i benen, ensidesliggningar, sparkar från bebisen, sendrag - you name it, som håller mig vaken om nätterna. Alltså, att lägga mig i sängen som jag för tillfället hatar känns inte lockande. Lugn och ro och en lång helgfrukost med mycket kaffe tror jag ger samma energi. Vissa påstår att det är kroppens sätt att ställa in sig på en snar framtid med störd sömn och vakna nätter tillsammans med bebisen. Det vore ju heldumt av kroppen. Det här borde istället vara en period då man sover gott som aldrig förr, allt för att vara utvilad vid ankomsten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar