onsdag 25 maj 2011

Kicken

Inte vaknade jag fräsch, trevlig och smart. Låg på soffan nästan hela dagen, lagom trög och självömkande med anatomiboken framför mig och hade väldigt svårt att se mig själv i vårrusets startfält några timmar senare. Pliktkänslan fick mig ändå att gå dit. Sprang loppet och kom i mål. Borta var allt det där negativa jag kände innan. Träningskicken alltså, den ska inte underskattas.

2 kommentarer:

Alexandra sa...

Åååååå. Alla pratar om träning och dieter hela tiden. Får ångest. Att kunna springa/cykla/gå är det enda jag vill just nu. //valrossen

MammaCita sa...

Haha! Jag vill säga: ta det lugnt och njut av gravidmagen och den mysiga bebisbubblan. Fall inte för hetsen att komma i form fort, omedelbar träning osv. Men. Jag vet ju själv hur man bara dör av längtan efter att känna igen sin egen kropp och att ta tillbaka kommandot över den och göra normala saker igen, så det är lättare sagt än gjort!