Funderade lite nu i efterhand och insåg hur mycket som har hänt det senaste året, hur mycket vi har hunnit med. Det är först nu när det lättat som jag förstår, i retroperspektiv. Annars är man bara mitt uppe i det. Hösten efter förra sommaren kändes tung. Så mycket ovisshet som låg och bubblade. En föräldraledighet som närmade sig slutet, men sen då? Jag visste faktiskt inte hur det skulle bli, bara vad jag skulle vilja göra. Och så boendet. Ett hus vi borde trivas i men inte alls gjorde. Jag ska säga en sak jag verkligen uppskattar hos mig själv. Min förmåga att ta tag i det som är fel - och göra något åt det, inte låta det bero. Är inte feg och vågar alltid erkänna fel både inför mig själv och andra. Gör om gör rätt liksom. Att jag jobbade på att förverkliga drömjobbet och lyckades komma in på utbildningen är jag stolt över, liksom att vi vågade vara ärliga mot oss själva, släppa huset och flytta tillbaka. Och nu, efter ett ganska turbulent år är tillvaron mer skön än någonsin. Bara något jag tänkt på idag...
2 kommentarer:
Så himla bra gjort. Vi gjorde samma sak i höstas och det är fortfarande det dagliga samtalsämnet. Hur glada vi är att vi tog steget och lämnade det där HUSET. Och att det är väldigt modigt också. Att våga bryta upp.
HEJA!
/Sarah
Och heja er också då! Det är ju inget lätt beslut direkt och stor apparat med flytt på det. Vi säger också det till varandra, himla bra att vi vågade och sket i ifall folk höjde på ögonbrynen. För det var nog lite bakvänt i mångas ögon. Då krävs det nog en dos mod.
Skicka en kommentar