Har för länge sen släppt kraven (mina) på det där med städat vid besök. I så fall skulle vi aldrig kunna ta emot gäster och barnen skulle aldrig kunna ha kompisar hemma. Minns tillfället när jag bestämde mig för att ge upp. Dotter var typ två, vi hade spontangrillat utanför vårt hus ihop med dagiskompis och familj. Det började bli kyligt och plötsligt var hela sällskapet på väg upp till oss på en kaffe, till vårt stök och smutstvätt på golvet. Öppnade nervöst dörren och släppte ursäktande in dem i vårt hem. Hinner skämmas typ en minut innan gästerna glatt utbrister "Men vad skönt att se att någon bor här! Måste ju vara nåt skumt med de barnfamiljer där ytan alltid är perfekt". Sen dess har jag aldrig skämts för att det syns att vi lever.
1 kommentar:
Det är jätteläskigt att komma hem till människor som alltid har det välstädat hemma.
Kul att du vågar visa upp ett riktigt hem i bloggen också. Bloggbilder är ju oftast väldigt tillrättalagda. Lätt att få komplex då och tro att man är den enda som inte ägnar varje sekund åt att putsa silver eller damma bakom tavlorna.
Skicka en kommentar