Vid Skanstull rullade den bra. På Vasagatan, tio minuter senare, fick jag kliva av eländet. Det är min cykel vi talar om. Tre gånger har jag haft den ute i sommar, lika många gånger har den gått sönder. Jag orkar inte mer, så jag dumpade cykeln i stan, tog min cykelkorg och bestämde mig för att promenera hem - utan cykel. Skulle någon vara intresserad så står det en olåst, svart damcykel av okänt billigt märke utanför Sabbatsbergs sjukhus. Varsågod!

Hemvägen gick via nedre Kungsholmen, förbi den adress som sedan tjugofyra år tillbaka och fram tills förra månaden var mitt (ena) barndomshem.

Men även fast jag är född och uppvuxen i Stockholms innerstad har jag svårt att tro att vi blir stadsbor i framtiden. Söder om söder har vunnit mitt hjärta, så är det. Gångerna jag tar mig norr om Slussen är få, det har bara blivit så.

Jisses, jag är i sjunde skohimlen

Kärlek. Kärlek är det viktigaste förstås, men att få ett par skor av sin älskade, bara så där, är verkligen inte fy skam det heller!

På önskelistan

Finkammar butikerna i jakten på dotters önskade födeledagspresent, en sonny angel med jordgubbshuvud . Just det där med jordgubbshuvud var väldigt viktigt så jag letar på. Medan jag letar kan jag inte låta bli att titta på saker till radhuset. Som ett sånt här lysrör, vilket jag bara måste ha, det känner jag nu. Det blir näst intill dubbelt så mycket yta att lysa upp så visst är ett lampköp alldeles motiverat!

Harem got me

Först cykelbyxan, nu harem. Säg vilken omtvistad byxmodell som helst och jag tar den på mig förr eller senare (efter att först ha sagt aldrig, såklart).

Pinsamma morsan

Det är jag det, tydligen. Trodde faktiskt att jag hade några år på mig tills allt blir så piiinsamt...

Ända sedan gårdagens avsnitt av Supersnällasilversara har jag haft en melodi på hjärnan och idag, på vägen till affären sjöng jag följande rader från den catchiga låten:

Vi mår illa av att sitta stilla
Upp och jumpa skaka på din rumpa

- varpå jag skakade lite på rumpan.

"Meh, åh! Gör inte sååå! Åååh äckligt!"

Sängfan gav mig nackspärr

Morgonen bjöd på en otrevlig överraskning i form att nackspärr. Jag skyller på sängen, det måste bero på den. Har egentligen aldrig varit nöjd med sängen som vi köpte för ungefär fyra år sen. Vi provade ut den när jag var höggravid med dotter. Oerhört ogenomtänkt, för säg den som kan ligga skönt ens på femton madrasser de sista månaderna av graviditeten. Efter sommarens övernattningar lite här och var, där till och med en natt på skumgummimadrass framstår som skön, har jag tillräckligt med sängreferenser på fötterna för att leta upp marknadens skönaste madrass. Under de få timmarna jag får sova om nätterna ska jag banne mig ligga skönt.

Det nya livet närmar sig

Insåg nyss att det bara är dagar kvar tills vi blir radhusägare. Jösses, vad har vi gett oss in på?! Jag måste erkänna att det pirrar bra ordentligt nu. Det här blir något helt nytt för oss. Stora ytor, fler rum, två våningar, en liten trädgård... Trädgård ja, hur ska det gå? Jag vet ingenting om trädgårdsskötsel. "Du som är så dålig med växter" har min egen mor sagt till mig en gång. För mig som alltid har bott i lägenhet blir det här som att öppna dörren till en ny värld. Det längtar jag efter. Jag längtar efter den där stunden då flyttlasset gått, då vi står där i ett virrvarr av flyttkartonger i ett främmande hus som vi ska göra till vårt.

Right now

Lyssnar till grannarnas musik och håller på med datorn intill vidöppen balkongdörr. Det känns skönt att få frysa lite. Längtar efter hösten faktiskt. Och alldeles nyss drog jag en hårsnodd runt mitt korta hår, det gick men ser lite lustigt ut. Längtar efter att kunna ha tofs också.

Mer Öland, sömn, superhjältar och sista milen

Det blev ingen strand. Men det gjorde inget. Istället blev det stuga och sömn. Massor av sömn! Svärisarna ordnade sovmorgon två morgnar i rad, enormt välbehövligt. Lillebror virvlar fortfarande runt i sängen om nätterna och gör sina föräldrar (och syster) smått galna. Måste googla "utvecklingsfas 8 månader". Och nu, med åtta mil kvar till Stockholm, avslutar vi vår road trip. Just det, varje riktig road trip måste ha ett soundtrack. Vi har till 95 procent av bilåkartiden lyssnat och sjungit med till dotters signerade exemplar av Superhjältejul. Inga konstigheter.

Fysiskt förfall

Sommaren har varit lång period av fysisk förslappning. Tänk, jag som kommit igång så bra med springandet. Planen var att anmäla mig till midnattsloppet, en mil, och dubbla min kapacitet under sommaren. Tyvärr fanns inga platser kvar och heller inget att träna inför. Jag har lärt mig ett och annat om mig själv med åren och en sak jag borde känna till är att jag presterar noll, ingenting, absolut inte ett skvatt utan morot och utan mål. Och jag blev precis varse ännu en sanning om mig själv. Precis som ett barn presterar jag allra bäst när jag får en utmaning av typen "jag slår vad om att du inte klarar att...". Då kan jag!

På väg till nästa ställe

Efter två nätter i skönaste säng, hotellfrukost (ja, god var den, men som vego är en klassisk frukostbuffé inte alls så spektakulär) och två dagar på upptäcktsfärd i för oss ny stad har vi nu lämnat Göteborg. Två dagar var för lite. Jag är inte alls klar med stan, men med två barn i sällskapet hinns allt inte med, inte om man vill att även barnen ska få ha lite kul. Spårvagnar, nya parker, hotellboende och trevliga fikastopp gjorde dotters vistelse - tja, min också. Nu kör vi genom Smålands uppkopplingsfattiga skogar på väg mot nästa stopp och låter semestern skifta karaktär från stadsliv till strandliv.

Gbg

Om natten

Det har varit lite si och så med sömnen på sistone. Somliga lever rövare om nätterna och det påverkar såklart hela familjen. Men inatt alltså, vilken sömn! Tack vare hotellets megabreda säng och tjocka mörkläggningsgsrdin ville ingen riktigt vakna imorse. Dessutom var jag och min man överens om att det var den skönaste säng vi någonsin sovit i.

Spontan road trip

Vi har lite ledig tid att döda. Därför tänkte vi packa minibilen pyttelilla silverpärlan till bristningsgränsen och ge oss ut på vägarna i riktning sydväst. Hur länge vi blir borta och vilka ställen vi besöker vet vi inte, det får bero på väder och hur länge barnen tycker det är kul. Det enda vi har bestämt är att vi ska tillbringa en eller två nätter på ett riktigt schysst hotell med redig frukostbuffé och inte behöva bry oss ett dugg om städning och mat. DET är semester.