Min morgon

Jag minns hur det var förra gången jag var föräldraledig, när dotter var bebis. Vi kunde ligga och dra oss i sängen framåt elva, tolv på förmiddagarna. Den enda tiden vi hade att passa var då vi träffades med föräldragruppen, oftast runt ett-tiden. Att hinna i tid till ett på eftermiddagen var alltså ett problem. Idag inser jag vilken sjukt lyxig tid vi levde i då. Nu ringer väckarklockan tidigt på morgonen för att det stora barnet ska hinna äta frukost och göras i ordning till dagis. Det lilla barnet är än så länge oberäkneligt med mat- och sovtider så där måste det också finnas tidsmarginaler. Ändå hinner jag själv inte äta frukost eller dricka kaffe, det får jag ta när lämningen är överstökad och vi är hemma igen. Duscha är det inte snack om, det måste skötas om på kvällen. När barnen tillslut är mätta, hela, rena och påklädda i hallen och jag dragit vinterjackan över sovtröjan och satt en mössa över det oborstade håret skyndar vi till dagis, alltid lite sena. Så ser morgonen ut med två barn. Så ni som är hemma med första barnet -njut, den tiden kommer aldrig igen.