Dotter har aldrig varit mycket för leksaker. Kunde varit utan det mesta, det vet vi med facit i hand. Aldrig har en sak väckt habegär, aldrig har presenter i form av leksaker väckt någon större glädje. Inte innan Ariel. Vi var i leksaksaffären dagen innan lillebrors födelsedag. Hon skulle få ge en present och gå med och välja den själv. Det blev tillslut jag som valde. Hon hittade istället Ariel. Förstod ganska snabbt att den betydde något speciellt, för någon som dittills gått i hundra leksaksaffärer utan entusiasm. Jag köpte den i smyg. Dotter grät hela vägen hem, rädd för att aldrig mer få se den. På lillebrors födelsedag fick hon Ariel i ett paket. Sen dess är det hennes käraste ägodel. Det där med mängden leksaker har vi förresten pratat om inför flytten. Med tanke på plats och att de ska dela rum. Sa att hon kunde tänka över vad hon använde och verkligen ville ha kvar. Resten kan vi ta bort, eller hur? Det kunde hon absolut tänka sig.
Fotoutmaningen ABC
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar