Tankar jobbiga att tänka

Ensam hemma i kväll. Barnen sover, mitt sötsug är ofantligt stort och skafferiet ekar tomt. Genom fönstret ser jag ICA-skylten lysa, ungefär hundra meter bort. Men aldrig i livet, under vilka omständigheter som helst, att jag skulle lämna barnen ensamma hemma, om ens för fem minuter. Suger till av obehag i magen vid blotta tanken. Det är min allra vanligaste mardröm, att jag lämnar dem och att de vaknar och inte hittar mig, eller att det händer mig något och att jag inte kan komma tillbaka. Då vaknar jag med bultande hjärta och inser att det bara var en dröm. Får mig att tänka på en gång när dotter var bebis. Var i affären, samma ICA, och handlade med dotter i vagnen. En äldre dam stör sig oerhört på vagnen som tar plats i de redan trånga gångarna. Säger högt till sin väninna att hon inte förstår varför dagens mammor inte lämnar bebisarna hemma när de går ut för att handla, för så gjorde hon. Och säkert inte bara hon. Tänk hur mycket synen på barn och föräldraskap har förändrats sen dess. Tack och lov för det.