Nu är hon äntligen hemma igen. Hon som känns så stor men faktiskt bara är fem år, tog en weekend i Köpenhamn. Hon ville åka själv, inte med oss och det var viktigt. Bara hon, farmor och farfar åkte iväg för att hälsa på kusinerna. Fyra dagar längtade vi, fyra dagar var hon stor, självständig och säkert kämpandes med känslorna. Hon skulle aldrig erkänna men vi fattar ändå. För det första hon vill göra när hon är med oss igen är att "gå sönder" lite, gråta ut i famnen, kramas och byggas upp igen. Fem år - kan verka stort och världsvant men också väldigt, väldigt litet.
2 kommentarer:
Vilken liten tuffing! Jag hade nog inte vågat det när jag var så liten.
Riktigt tuff, hon utmanar sig själv! "Det hade du aldrig vågat ens när du var tio" fick jag veta av mig egen mor.
Skicka en kommentar