Ur dimman

Vaknade imorse men en nuförtiden ovanlig känsla av att vara utvilad, glad och positiv till livet. Ja, det gick faktiskt så långt att jag tappade bort det där för ett tag. Länge har vi slitit med lillebrors sömnproblem. Har gått runt som zombies mellan sängarna om nätterna och varje morgon har vi konstaterat att nu, nu brister det snart. Till och med dotter som vanligtvis sover som en sten började få rubbad sömn av allt stök. I helgen sov lillebror borta en natt och med de krafter vi fick av sömnen kastade vi ut våningsängen som inte funkat för nån och bytte till två låga. Tänkte att de nya sängarna skulle markera en brytpunkt, att det är tid för nya rutiner kring sömnen. Vet inte om det är för tidigt att ropa hej, men efter inatt, när båda barnen sov skönt och stilla i sina nya sängar känner jag mig hoppfull. Skulle nämligen gärna vilja känna mig som mig själv igen, så som jag vaknade upp idag.