Tralala

Nu är våren på väg, det är jag helt säker på. Nog för att slasket ligger kvar på marken och temperaturen bara är ett par grader över noll, men ändå, det är en känsla som säger mig att alldeles snart börjar den bästa tiden på hela året.

Love is in the hair

Nu ska ni få höra en sak som jag inte brukar säga alltför ofta - jag är verkligen nöjd med mitt hår just nu!

Bye bye Mads

Att jag har Mads Mikkelsen på min snygglista är knappast någon hemlighet. Idag på jobbet hade jag Skavlan på lite grann i bakgrunden och blev glatt överraskad när han berättade att Mads skulle gästa programmet. Lite ögongodis en dötrist måndag på jobbet är inte alls fel. Men precis där tog det trevliga slut, för tydligen hade Mads bestämt sig för att prata svenska under programmet och det var banne mig bland det värsta jag hört, det låter inte klokt (jag är en sån som kan falla för hur folk pratar)! Jag kan inte komma över hur snygga Mads plötsligt kunde bli så oattraktiv, bara av att prata lite svenska. Min bild av Mads har för alltid förändrats. Such a shame...

Saturday, wait

Få saker får mig på bättre humör än att vakna upp en lördag till solsken och klarblå himmel. Det gäller förstås inte bara mig, samtliga i lilla familjen är ovanligt nöjda och glada idag. Dotter går omkring och tjoar "det är lördag idag". Lördag är nog allas vår favoritdag även om vi har lite olika skäl. Man kan väl säga att två av oss inte har godis som enda kriterium för en lyckad dag... Hur som helst brukar vi försöka tillgodose allas intressen och does, så länge de går att genomföra tillsammans, för den huvudsakliga lördagssysslan är faktiskt att hänga tillsammans alla tre. Typisk lördag innehåller pannkaksfrukost, parklek, långpromenad, en titt i en och annan butik, fika på stan, smarrig middag och så förstås - dotters efterlängtade små godisbitar. Idag har vi gjort allt detta, dessutom har mormor sett till så att päronen ska få gå på bio ikväll. En dag kan nog inte bli så mycket bättre än så här.

Pics...

... från fjället.

Ps. Ni får vänja er vid att mina bilder visas i polariodformat. Det är nämligen så kul att dra in bilderna i den lilla kameran och sen vänta på att polaroiden sakta dyker upp på skärmen.

Ska man vara fin behöver man inte lida pin

För somliga är plåster inget bruksföremål man använder då man skrapat sig lite, utan snarare något man pryder sig med när man vill vara fin. Samlingen utökas sakta men säkert och snart är målet "ett plåster för varje tillfälle" uppnått.

Skryt

"Det är så kul att hon är tillbaka igen, hennes glada humör och positiva energi smittar av sig på hela barngruppen." Jajamän, det är min glada unge dagisfröken talar om!

Hypersensitive

Jaha, tydligen spelar det ingen roll om jag åker på sol- eller skidsemester, jag flagnar oavsett och då var det inte ens sol i fjällen. Jag förbannar min känsliga hy men uppskattar ändå att få pilla bort de små flagorna.

Uppkopplad på flödet igen

Har precis kommit hem efter tio långa timmar i bilen på väg från Härjedalen. Innanför dörren låg nästan en veckas dagstidningar på hög, så nu när dotter somnat ska jag uppdatera mig på nyheter, bloggar och tv. Tänk att jag varken sett eller läst nyheter på nästan en vecka och inte heller läst några bloggar! Trots det har jag inte missat dagens stora (lite för stora?) nyhet om Victoria och Daniels förlovning.

Utför

Vi är i fjällen och kastar oss utför backarna. Det var tre år sen senast och mina ben känns som överkokt spagetti. På återseende om ett par dagar.

Att fotografera

Om jag någonsin får lite tid över ska jag banne mig gå en fotokurs. Vi uppgraderade kameran för att få bättre kvalitet på fotona, men ärligt talat, vad är poängen med att ha en bra kamera om man inte lär sig använda den? En bra kamera tar inte per automatik bra bilder. Mitt problem är att jag bara håller upp kamera och tar ett random foto utan att tänka på vad jag vill fånga. Har en känsla av att man måste anstänga sig lite mer om man vill att det ska bli bra...

overachiever

Imorgon ska jag ha en genomgång för min chef av ett projekt som jag driver på jobbet. Jag har väldiga problem att lämna ifrån mig arbeten som inte är perfekta, särskillt om min chef ska läsa. Därför har jag suttit och petat i texten hela dagen, rynkat pannan över formuleringar och suckat över ordval. Allt medan klockan tickat och utan att komma någon vart. En halvtimme innan hemgång bestämde jag mig för att skita i duktigheten och rafsade istället ner texten utan att tänka allt för mycket. För vem fan bryr sig. Det är varje fall inte som om jag skulle få något för den där extra mödan jag la ner på texten. Dessutom tror jag att jag gör mig själv en björntjänst som sänker kraven på mig själv, ingen annan kräver lika mycket.

Jämt ska vara jämt

90-90, hur låter det? Jämt eller hur? Och det var precis det som var syftet när jag idag gick upp i tid på jobbet från 80 till 90%, att mamman och pappan skulle dela på de tidiga eftermiddagarna. Fram till idag var det jag som hade lyxen att varje vardag glida hem från jobbet tidigt på eftermiddagarna för att umgås med mitt barn. Jämställdhetsmedvetna som vi är var dock planen att jämna ut deltiden vid tillfälle. Så nu har min glassiga deltidstillvaro halverats och jag måste sitta kvar (varannan)eftermiddag som alla andra. Suck. Ur ett egoistiskt perspektiv är strävan efter jämställdheten inte alls rolig.

Tyst som i graven

De andra är på Spårvägsmuseet medan jag ligger i sängen och stirrar ut i tomma intet. Det är knäpptyst hemma, jag kan höra grannarna runtomkring. Tonårstjejen ovanför lyssnar på musik och msn-chattar och killen till höger tror jag borstar tänderna för jag hör hur han knackar något mot handfatet. Förmår mig inte ens att sätta på teven, vill bara ligga här och inte göra nånting. Hade fixarplaner för helgen. Tänkte målen golven i sovrummen, flytta om tavlor, rensa byrån i hallen och gå ut och köpa ram till Jeff Koons-affischen från Berlin. Det blir väl nån annan gång istället när andan faller på, vilken den inte gör särskillt ofta.