Vill inte granska

Någon sorts spam var det, fick mängder med obegripliga kommentarer i form av kinesiska tecken. Det var därför jag började med kommentarsgranskning, som jag egentligen inte vill ha. Men det var länge sen de kom nu. Tror aldrig jag gav en förklaring till varför jag började med granskning. Nu vet ni varför. Och ni ska också veta att jag aldrig någonsin avvisat en kommentar från er, skulle aldrig göra. Så, nu avaktiverar jag.

Lördag utan ord

Kommit för att stanna?

Tre dagar i sträck har vi ramlat, skrapat, hackat och rivit oss. Oturen har drabbat oss och ingen slipper undan, inte ens de mest oskyldiga. 

Detaljer som är fina

Radhuset byggdes 58. Sen dess har de flesta hunnit renovera både en och två gånger. Så pass att inget av 58 finns kvar. Synd, för om de tittat noga kanske de hade sett något fint. Fint nog att bevara. Huset vi köpte har renoverats under åren. Men tack och lov har 58 inte helt ersatts av 70 eller 90. Om så varit fallet hade vi nog inte bott här idag.

Musikalisk

P3 skvalade som vanligt i bakgrunden medan jag målade bänkskivor i köket. 13:16 hoppade jag till så färgen skvätte. Det är verkligen inte första gången jag hör den här låten, men det är första gången jag hör den spelas så här, i radio. Han är begåvad, min man.

Ge mig ett brejk

Och först nu när halva dagen gått märker jag att jag har tröjan ut och in.

Ganska lite

Bara timmar kvar av månaden och jag konstaterar att det aldrig publicerats så få inlägg här som oktober 2010. Min enda förklaring är att jag nu har två riktiga barn. Med det menar jag att lillebror håller på att lämna den bekväma bebisåldern och att jag aldrig har legat i så mycket som nu.

I bild

Vi måste nog barnsäkra nu. Springer oss svettiga. Lillebror visar inga tecken på att bromsa in. Och teven är fortfarande av. Men det köptes visst en ny antennsladd igår "bara för att se vilka kanaler vi har". Ipadden däremot, är på. Minns att jag sa att det sköna med att inte koppla in teven är att somliga inte kan gå och trycka på den själv. Ja, då visste jag inte än att det bara tar ett par minuter för en fyraåring att fullständigt behärska den senaste tekniken. 

Vi tog en dag tillsammans

Hennes önskningar, min lag. Alla åldrar har sin charm. Jovisst. Men är det inte fantastiskt när man en dag kan strosa runt, prata, ta en fika, se en film, äta en bit mat. Och bara ha roligt tillsammans.

Eftersom jag aldrig fattade vikten av bra betyg

Igår skrev jag högskoleprovet. Det kan ju vara bra att ha. Mina skolbetyg är inte de bästa. Strax under medel skulle jag säga och det är precis vad man får om man varit hälften jättedålig, hälften jättebra. Har tänkt så mycket på min skolgång på senare tid, kanske för att dotter snart ska in i skolans värld. Tänkt på hur jag var, varför jag gjorde som jag gjorde. I efterhand inte så smart kanske men ändå så typiskt mig.

Jag måste varit jobbig som elev. Obstinat. För vissa lärare. De som jag bestämde mig för att inte gilla, där det skar sig lite från första början. Då satte jag mig på tvären, mest för mig själv egentligen och ville inte delta. Inte säga något, inte delta i diskussion, knappt plugga. Satt långt bak och och fäste min arga blick bak i nacken på de där tjejerna som alltid var så tillgjort duktiga, eller på läraren jag ogillade. Minns hur jag ogillade spanskaläraren i gymnasiet. Hur jag en dag fick nog och hoppade av, gick till rektorn och talade om vad jag tyckte om läraren. Att det inte var för att spanskan var tråkig som jag hoppade av. För det var det inte. Jag sa att jag ville åka till Spanien och lära mig spanska efter gymnasiet och sen tenta upp betyget. Det var bara hälften sant. Att jag ville åka till Spanien och lära mig spanska var sant. Det gjorde jag också. Men jag hade aldrig tänkt tenta upp betyget när jag kom hem. Det räckte för mig att veta att jag visst kunde lära mig spanska, om jag ville.

Det tog lång tid för mig att fatta att de duktiga tjejerna var smarta. De kanske inte heller tyckte det var kul, men de tänkte på framtiden och det var därför de var tillgjort duktiga. Jag tänkte aldrig på framtiden. Inte på det sättet. Var ämnet tråkigt eller läraren fel så fick det vara. Sen fanns det roliga. Bild och form, samhällskunskap, svenska och geografi. Där var jag bäst. Aldrig att jag skolkade därifrån. Var alltid där, gjorde det jag skulle och ännu mer därtill. Fick alltid mvg utan att anstränga mig. För att det var kul. Min lärare i samhällskunskap var också min lärare i ett annat ämne, ett för mig ointressant ämne. Hon blev inte klok på mig sa hon. Hur kunde jag vara så bra i ena ämnet men inte alls bra i det andra?

När jag tänker på det idag blir jag inte heller klok på tonårsmig. Varför jag inte bara bet ihop som de duktiga tjejerna, även fast det inte var kul. Jag förstår ju nu att de gick därifrån med möjligheten att välja. Välja det roliga. Visst har jag också kunnat välja. Jag är utbildad, och den utbildningen valde jag själv, men hade jag haft större valmöjligheter kanske jag hade valt annorlunda. Jag säger inte att jag tänker välja om, bli något annat. Jag säger bara att jag har äntligen förstått vikten av att fixa sig valmöjligheter i livet. Kanske att jag efter gårdagen har lite större chans att påverka livet i den riktning jag verkligen vill åt. Jag hoppas det.

Poff

Min hjärna är tom nu, finns inget mer att hämta idag. Mer om det imorn, kanske, om återhämntningen går bra.

Vem är det som går och går?

Vi går och går, ofta tre timmar om dagen, även om det regnar. Han sover bra och jag tänker bra. Nya rundan är Enskede runt. Från radhuset till kaffestället på Sockenplan, genom trädtunneln, Skogskyrkogården och sen lite hit och dit för att tillslut komma fram till det så bekanta Årsta torg.  

Utan tv försmäktar vi i detta hus

Nej, det gör vi inte alls. Är det dryga månaden vi har bott här nu? Under lika lång tid har vi inte sett på tv. Den står uppställd på bänken men sladden är inte ikopplad än. Vet inte ens om vi ska. Den bara står där för att vi inte vet vad vi ska göra med den. Ingen saknar den, vi gör annat och dotter har inte tjatat. Den som vill se nåt kan kolla på play eller film. "Ska vi koppla in den eller" har hon frågat. Kanske, kanske inte. Jag tror på inte.

Mer Årstatips

Hade inte hon flyttat därifrån? Jo, och i samband med det upptäckte jag några nya trevligheter i mina gamla hemtrakter. Som Årsta Retro. Säkert dyrt, jag ser det på grejerna som finns därinne. Skrivbordslampan i skylten är en dröm. Well, titta kan man alltid. Årstavägen 31 är adressen.