10 år

Imorgon har vi varit tillsammans i 10 år. Vi träffades på en picknick i Rålambshovsparken och sedan den dagen har vi alltid hängt ihop. Jag var bara 17 år när vi träffades, hade knappt hunnit ha något som kunnat liknas vid ett förhållande, ändå tog det mig bara en natt att fatta att han var den jag ville vara med, alltid. Den kvällen vi träffades förlorade jag helt uppfattningen om tid och rum. Till min mamma hade jag sagt att jag bara skulle gå till parken en stund och träffa några kompisar. Att ringa hem och tala om att jag stannade ute glömde jag helt bort. Vi pratade och promenerade en hel natt, lyckligt ovetandes om att mina föräldrar satt uppe utom sig av oro. På morgonkvisten började de fundera på att ringa polisen och anmäla mig försvunnen. Ungefär i samma ögonblick satte jag nycklarna i låset och släntrade in, kär som en tok. 10 år sedan imorgon. Varje år den dagen berättar mamma historien om skräcknatten då hon trodde jag var försvunnen. Det var verkligen ingen skräcknatt, nu i efterhand kan jag säga att det var den mest betydande natten i mitt liv.