tisdag 28 september 2010

Priset för statusmaten

Jag tänker inte låta mig påverkas av mathetsen som råder, att varje mål som serveras på barnens tallrikar bör vara en vällagad, fantasifull, ekologisk och närodlad skapelse. Det går helt enkelt inte och om det går är jag övertygad om att något eller någon annan får betala priset för den fantastiska maten. Idag kom vi hem sent jag och barnen, precis före middagsdags. I samma ögonblick som jag skulle börja med den vällagade maten slog det mig att min prioritering var fel. Jag ville göra det som var bäst för mina barn men var verkligen det bästa för dem att bli åsidosatta medan jag la ner min tid på bra mat? Nej, det var inte det bästa just då. Istället klippte jag upp en påse fabriksgjorda potatisbullar, fulla av e:n och andra tillsatser och skjutsade nöjt in dem i ugnen. Medan maten lagade sig själv pysslade jag om mina barn, skojade med lillebror och tog fram papper och penna till dotter som ville öva på att skriva bokstäver tillsammans med mig. Vällagad mat i all ära, men inte till vilket pris som helst.

3 kommentarer:

Lisa sa...

Så rätt du har! Det gäller att ha prioritetsordningen klar för sig! Men vissa dagar önskar jag att jag alltid kunde köra potatisbullsmiddag och andra är det en frizon att få vara i fred i köket och laga mat...

Sara sa...

Just min tanke!

http://sssarasss.blogspot.com/2010/09/vi-som-bara-serverar-langkok-och.html

MammaCita sa...

Ja, jag tycker att man måste kunna stanna upp och se varför och för vems skull man gör det istället för att försöka bräcka varandra i duktighet. Fulmat är ok! Dessutom äts det ofta bättre, från barnens sida, av fulmaten än av den omsorgsfullt tillagade och alltigenom riktiga statusmaten...