torsdag 25 november 2010

Det blir inte så mycket men det går oftast väldigt bra ändå

Dricka kaffe vid 22 borde jag sluta med. Klarvaken mitt i natten alldeles för ofta. Någon gnyr, vill ha nappen eller pratar i sömnen och jag ligger och lyssnar och tänker, att det inte är någon idé att somna just då för någon kommer snart att skrika eller ropa. Nånstans läste jag att man inte kan lagra eller ta igen sömn men det tror jag inte på. Hur kan jag annars vila upp mig en dag och sen hålla för tio sömnfattiga? Sova 02 till 07 borde inte kunna göra en människa men det funkar för mig. Förut, innan barnen, var sömnen helig. Innan barnen verkade det läskigaste med att skaffa barn, att inte få sova normalt. Jag skrattar åt det nu. Det finns tusen gånger läskigare saker att råka ut för när man får barn än för lite sömn.

2 kommentarer:

Fröken Sverige sa...

Så gör jag också ibland - kan inte sova för att jag vet att någon snart vaknar och jag ändå får gå upp... Så dumt egentligen, man borde ju försöka få all sömn man kan. Men som precis som du tror jag också att man kan ta igen sömn. Annars skulle man ju gått under :)

MammaCita sa...

Visste man inte sitt sovminimum innan så vet man det nu! Oftast är jag trött när barnen lägger sig och kanske borde jag gå och sova då. Men visst vill man gärna ha den där stunden för sig själv? Och den stunden brukar dra ut väldigt på tiden och vips så är jag uppe i varv igen och lägger mig pigg alldeles för sent. Så dumt...