Sitter mitt i ett kaos. Pepparkakhusdelar, mjöl, kristyrklet och små kavlar överallt. Och så allt möjligt utspritt julpynt. Första advent och vi ligger i startgroparna. Till skillnad från alla andra år då vi inte startat alls eller möjligen några dagar innan julafton. Den där julstämningen infinner sig visst aldrig hos mig. Förra året ville jag inte ens fira jul. Lillebror var nyfödd och julen var bara en jobbig grej att klara av. Kanske är det samvetet som ger mig eld i baken i år. Och att det känns viktigt att göra julen ordentligt i nya huset. För dotters skull. Hon är fyra nu och jag tror hon kommer minnas julen från och med i år. Då är det dags att sluta jultjura. Och trots att pepparkakshus tar en dag och oceaner av tålamod att göra, att vårt hem ser ut som en explosion och att julpyntet måste grävas fram bland flyttkartonger så har vi haft det roligt idag och kanske kommer dotter att registrera det som ett av barndomens julminnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar