1000 kvinnor varje dag

Om jag bara hade kunnat komma ifrån igår, hade jag velat gå med i gårdagens barnvagnamarsch. Den som RFSU arrangerar i samband med internationella kvinnodagen för att belysa situationen med den höga mödradödligheten i världen. En fråga som kommit att beröra mig. Hade jag bott i en annan del av världen eller i Sverige för mer än femtio år sen, hade jag med säkerhet varit död både en och två gånger. Tack vare de resurser och den kunskap vi har här idag, gick allt väl. Jag hade turen att leva på rätt plats vid rätt tid. Vet inte hur många gånger tanken dykt upp, att det kunde gått åt pipsvängen, om inte... Lika många gånger har tankarna gått till alla de mindre lyckligt lottade gravida och födande kvinnor som det faktiskt går åt pipsvängen för. Det känns fruktansvärt orättvist. Kanske kan jag senare, i mitt arbete, bidra på något sätt. Att åka iväg och jobba är nog inte aktuellt än på ett tag. Men vi startade ju tidigt, med barn alltså. När de är stora är jag fortfarande ung och jag tänker att det är då jag har chansen att hjälpa till. Tills dess får jag marschera. Känns futtigt men det är ändå ett sätt att visa att jag bryr mig, att jag är medveten.