Om gemenskapen

Den här tjejen slutar blogga, har fått ta för mycket skit bland kommentarerna och orkar inte längre. Jag förstår henne. Personliga påhopp har inget bland kommentarer att göra och tar säkerligen död på lusten att skriva och dela med sig. I jämförelse med Anithas är den här bloggen en liten putt, en trevlig sådan där ingen någonsin lämnat elaka avtryck bland kommentarerna. Det är jag glad för. I några av bloggarna jag följer läser jag om bloggkretsen som håller varandra bakom ryggen och ägnar sig åt inbördes beundran genom att ofta länka till varandra. Det var här jag såg det först men här är orginalposten. Om vi lämnar det där med länkandet (som jag inte säger något alls om för jag är själv fruktansvärt dålig på att länka) och inbördes beundran så tycker jag det här med nära bloggkretsar är himla bra. Det är nog mycket tack vare den fina samvaron bloggarna emellan som tonen bland kommentarerna allra oftast är vänskaplig och trevlig, även då man inte tycker lika. Alla dessa "vänner" vars namn dyker upp i kommentarer runtom får mig att känna mig trygg i bloggandet, får mig att vilja och våga publicera utan större risk för sårbara påhopp. Så yey för den fina bloggsamvaron (och även för alla som är bra på att länka och på så vis utöka kretsen)!