Lång väntan

Det är lite drygt hundra dagar kvar. Å suck, tiden går i snigelfart.

Just nu

Lite svullen, lite trött.

Uppdatering -

Flytta ner i badkaret och leva tyngdlöst en stund.

Det senaste

Vi drog omkring på Söder i vanlig lördagsordning och letade lunchställe. Stannade till utanför ett sushihak. "Vad sägs om här?" frågade sambo. Matkräsen som jag är krökte jag missnöjt läpparna och tvekade. Sushi ville jag ha men stället såg sunkigt ut. Då kommer Joe Labero ut genom dörren med en ta med-påse i handen. Okej, duger det åt självaste Joe Labero så duger det även åt mig.

Mer lokalt häng på torget. Där kan man köpa dyr och överskattad cafémat. Varje gång vi äter eller fikar där beklagar vi oss över det tråkiga utbudet som inte är värt pengarna, ändå fikar vi där typ jämt. Man kan väl säga att vi betalar för läget. Jag trivs bra på Årsta torg.

Det kan inte vara kul jämt

Tja, här händer just ingenting. Det är liksom jeans och t-shirt-läge, oborstat hår, läsglasögon och mastodontboken som gäller idag. Tvättar, försöker plugga och pysslar om dotter som är förkyld. Väldigt mycket trist vardag alltså.

Komfortabelt

Jag har köpt dyra satinlakan till sängen/arbetsplatsen idag. När så mycket tid ska spenderas där är det viktigt att satsa på komfort tänkte jag och drog nöjt kortet i kassan.

Knollrigt

Det är knollrigt i huvudet idag. Första riktiga pluggdagen. Imorse var det upp och iväg. Susade ner till stationen på cykeln med en minuts marginal till tåget. Letade reda på lokalen för föreläsningen, paxade en dator. Lyssnade på en pratande snubbe i fyra timmar. Nickade till, tog en kaffepaus. Kollade kontot efter studiemedel som inte kommit. Krigsstämning i bokhandeln, kursboken fanns inte. Tåget igen, in till stan till största bokhandeln. La mina sista pengar på studentlitteratur. Sammandragningar. Tog tunnelbanan hem i rusning. Tänk om han jag satt bredvid hade svininfluensan? Kom hem, hittade mina pengar i form av en check (!) från CSN. Åt torftig middag, maten var slut. Iväg till stormarknaden för veckohandling. Dotter somnade i bilen på vägen hem, jag också nästan. Kom på att cykeln står kvar på stationen, skit. Stupade ner soffan. Helt slut i huvudet, kan inte skriva fullständiga meningar.

Nya kontoret

Jag håller på att installera mig på min nya arbetsplats. Väldigt mjukt och mysigt. Härifrån har jag inte jobbat sedan examensarbetet, också då med bulle i ugnen. Idealisk plats faktiskt.

Så går det till i vindruveland

Dotter sitter med en skål vindruvor framför sig. På bordet har hon lagt ut tre druvor som hon leker med. En är mamma, en är pappa och en är dotter själv.

- Mamma! Pappa!

- Heeej lilla vindruva!

(Puss puss puss)

- Nu ska vi gå till dagis.

- Ska vi?

- Ja, och träffa de andra vindruvorna - dina kompisar, det blir väl kul?

Medan vi rullar

Det har plötsligt blivit väldigt roligt att gå långpromenad med vagnen tycker dotter. Vi har fyllt min gamla shuffle med hennes favoritmusik som hon gärna vill lyssna på när vi är ute och går. Hör ni någon som vrålar Olyckans sång för full hals så är det min unge.

Vi väntar på bytet

Vi är lediga tillsammans jag och dotter. Jag har inte gjort någon hemlighet av att dotters nuvarande dagissituation suger så det känns bra att hon inte behöver vara där mer än nödvändigt. När jag jobbade lämnade alltid sambo men nu har jag andra tider och har lämnat henne i veckan. Det är inte lätt att med spelad entusiasm och falsk käckhet lämna över ett barn som absolut inte vill vara där. Jag kan inte nog understryka hur bra det känns att snart få byta till ett ställe där vi vet att personalen är sams och samarbetar, där inte personalen byts ut ett par gånger per termin och där vi vet att de bedriver pedagogisk verksamhet och inte bara förvaring.

Nu börjar det äntligen

Idag började mitt nya studentliv lite lätt med registrering och kursinfo. Jag är pepp. Vill sitta hemma vid köksbordet, dricka kaffe och samtidigt läsa kursböcker, eller i mitt fall blir det nog mest att pilla med datorn. Det är en väldigt lyxig tillvaro att plugga inser jag. Det fattar man inte när man kommer direkt från gymnasiet, men nu så, ett vanligt 9-5 jobb och några barn senare så inser jag hur trevligt det är och styra över sin egen tid. Det blir en bra höst.

Ledig med skuldkänslor

Det här känns väldigt konstigt. Som om jag glömt bort att gå till jobbet, att jag har borde vara någonstans där mina kollegor väntar på mig, utföra min medborgerliga arbetsplikt på kontorstid. Istället sitter jag vid mitt köksbord och gör just ingenting medan dotter går sin första dag på dagis och sambo börjat jobba. Jag har fyra dagar av ledighet innan kursen börjar. Jag borde passa på att njuta men så kommer de där tankarna att jag borde göra nytta. Så himla lutherskt och töntigt.

Back to school

Jag har köpt en sån här, en kalender. När jag jobbade hade jag absolut inget behov av en privat kalender och klottrade bara ner de viktigaste sakerna i min skrivbordskalender på jobbet. Det kommer inte att funka i höst, dels för att jag inte lägre har något jobb med skrivbord men allra mest för att jag verkligen måste strukturera mig nu när jag ska vara student en termin. Jepp, åter till föreläsningar, tentor och pluggångest vilket jag verkligen ser fram emot efter att ha tillbringat några vardagsinrutade år på banken. Innan terminen är slut har bebisen hunnit komma men jag kommer ändå ha hunnit skaffa mig massor med kompletterande specialkunskap att skryta med när jag i framtiden ska söka jobb med min redan befintliga och än så länge oanvända samhällsplanerarexamen.

En känsla av bakis

Vi var på bröllop igår. För min del dracks det så klart ingen alkohol - ändå är jag placebobakis idag. Det enda som gjorde mig yr under festnatten var att titta på alla fylletrattar som hoppade omkring på dansgolvet. Kroppen vet tydligen hur den bör agera efter sen festkväll, oavsett alkoholintag för jag kan meddela att trots det att bakiskänslan är placebo är bakissuget efter chips, läsk och godis högst reellt.