Livet i en bubbla

Asså, jag har ju inget att komma med. Har varit passed out på soffan de senaste dagarna och intrycken därifrån är inte så intressanta. Om dagarna virvlar familjen förbi framför mig, om nätterna är det bilderna från teven som virvlar förbi. Soffan är förvisso väldigt bekväm men så mycket gillar jag inte att hänga där. Idag har jag i varje fall fått lite miljöombyte i form av tre olika besök på sjukhuset vid tre olika tidpunkter. Vi kan inte klandra sjukvården för att inte vara noggranna den här gången. Dagen har med andra ord varit "maxad" för min del och nu är jag tillbaka i soffläge igen. "En dag i taget" säger läkaren. "Det är något jag redan tillämpar" menade jag. Att föreställa sig alla arton dagar på en gång leder nämligen till psykbryt.

Till mig

Slutet på månaden, då ligger pengarna fint på kontot och väntar. Förutom att räkningar dras är det i övrigt noll aktivitet på mitt konto, orkar ju inte göra något längre. Men i eftermiddag ska jag göra ett ryck och åka bil till Söder för att köpa förnödenheter som medicin med röd triangel på och nya mjukisar att leva resten av tiden i. Armbandet ovan vill jag också köpa men det räknas knappast som förnödenhet, det passar snarare som "du är värd en belöning-present" till mig själv lite senare.

Vem där bakom posten?

En gång för länge sen jobbade jag extra som brevbärare. Jobbet i sig var ingen större utmaning och gav tankarna möjlighet att vandra iväg. Jag tänkte ofta på vilka alla de människor bakom dörrarna var, vissa gjorde mig mer nyfiken än andra. Bland posten kunde man hitta små ledtrådar. En av de bästa ledtrådarna var förstås branschtidningarna som gav svar på vad personen i fråga jobbade som. Den här hösten har brevbäraren droppat tre olika branschtidningar adresserade till mig varje månad. En om samhällsplanering, en finanstidning från min tid på banken, samt en naturvetenskaplig studenttidning som hör till höstterminens kurs. Så frågan är vem brevbäraren tror att JAG är. Någon med multipel personlighet eller bara nån med väldigt många järn i elden? Inget skulle i så fall stämma.

Önske

Jag är inte säker på vem jag ska rikta denna önskan till. I år har vi nämligen infört en ny grej inför julen. Vi vuxna som firar ihop köper bara en julklapp var, till vem bestäms genom lottning och ska hållas hemligt tills det är dags för julklappsutdelning. Så, till den som berörs - sjalen ovan är ett hett tips. Jag skulle bli hemskt glad! Den finns här.

Another day...

Another provtagning. Nu traskar jag mot MVC för jag vet inte vilken gång i ordningen. De har stenkoll på mig, det känns väldigt tryggt.

Det senaste

Förberedelser och åter förberedelser. Vi har köpt hem pyttesmå blöjor och dotter har övat byte på dockan Dolly.

Den nya vigselringen kunde inte sitta på så länge. I väntan på att vattnet rinner av hänger den på en krok och glänser tillsammans med förlovningsringen.

V.36.

Operation "somna själv"

Familjen testar ny läggningsrutin i kväll. Sitter i soffan med spetsade öron, lyssnar efter ljud inifrån dotters rum. Jag hör faktiskt ingenting så det går över förväntan bra. Vi har tänkt genomföra den nya rutinen ett bra tag men skjutit upp starten eftersom den förra funkat så bra. Tidigare har vi läst saga och sedan suttit bredvid tills dotter somnat, vilket tagit max fem minuter. Inget jobbigt alltså, bara mysigt egentligen. Men med bebis på gång tänkte vi att det vore bra om hon kunde somna själv, annars blir det svårt för oss med läggningen och särskilt om ett päron är hemma ensam med två barn. Efter sagan är det nu godnattpuss och omstoppning som gäller, sen går vi ut och lämnar dörren på glänt. Att det blev start i kväll berodde faktiskt på hennes egen handling tidigare idag. Utan att vi testat detta förut bäddade hon ner sin docka i docksängen, pussade och släckte lampan. Innan hon drog igen dörren till sitt rum sa hon "God natt och sov så gott!" Det måste vara klartecken för start!

I crave

Det är så mycket i skoväg jag skulle vilja ha nu när det inte går. Bland annat ett par sådana här, fast 14 storlekar större.

Lyxproblem

Och det här gör mig lika irriterad varje gång: När man satt sig tillrätta med ett tjockt magasin, slår upp det och alla lösa reklamblad ramlar ner i knät och på golvet. Fy satan. Note to self: plocka ut allt löst skit innan du gör dig bekväm i soffan.

Tänkte på en sak

Efter besöket på förlossningen har jag gått och tänkt på en sak. Varför finns det inget akutalternativ till MVC? Förändringar av tillståndet som gravid och oro som man vill ventilera kan ju inträffa efter kontorstid, som för min del då det bara handlade om att åka in och ta nya prover. Nu sa läkaren till mig att det var förlossningen som gällde vid förändring men det var ändå mycket motvilligt jag slog telefonnumret dit. Att ringa förlossningen känns för min del lite som att man inte ska ringa 112 i onödan, bara om det är riktigt allvarligt eller om man är nio centimeter öppen. Med tanke på hur högt tryck det är på förlossningen kanske det vore smart med ett mer mödravårdsinriktat alternativ för dem som inte är på gång att föda just nu men ändå måste undersöka tillståndet. Bara en tanke. Om den sedan är realistisk, ja det är en annan fråga, för det är ju inte vanligt att pumpa in pengar till kvinnorelaterad vård.

Gillar inte stället

Vi spenderade fredagskvällen på förlossningen. Det är de där värdena som spökar och känner jag av en förändring efter kontorstid är det förlossningen som ska kolla upp det, men det var ganska lugnt och vi vände hemåt igen efter ett par timmar. Det där stället ger mig the creeps, baserat på min förra upplevelse där. På vägen ut passerade vi tortyrkammaren, rum nummer 6 och jag fick gåshud över hela kroppen. Om jag uttryckt att det vore skönt om bebisen kom tidigare (vilket innebär ytterligare besök på förlossningen och ett akut snitt) tar jag tillbaka det. Den får mer än gärna ligga kvar till det datum då vi skaffat barnvakt, sett till att packa väskan och tankat bilen. Det enda vi behöver göra sen är att ställa klockan så vi kommer i tid till det planerade snittet som sker på en operationsavdelning långt därifrån.

Tjuvlyssnat

Dotter och hennes pappa är i köket, de ska baka. Jag hör följande från min plats i soffan:

- Ska vi baka nu?

- Mmm, jag ska bara städa undan i köket först.

- Får jag städa med dig?

- Det är klart, du får alltid städa med mig!

- Å tack! Tack snälla pappa!

Dagens

Dagens vill ha: Ut bebisen, tack.

Dagens klädsel: Guu så ospännande! Min mans mjukisbrallor, en långärmad t-tröja.

Dagens smink: Absolutely nada.

Dagens frisyr: Ingen alls.

Dagens händelse: Gick upp tiiidigt på fastande mage för att lämna blodprov på sjukhuset. Jag är inte rädd för sprutor och nålar men att behöva fasta ett halvt dygn innan provtagning gjorde mig desto mer nervös.

Dagens låt: Interstellar Love med Paola (Bruna). Ser henne ibland i Årsta och tänker alltid att jag ska lyssna igenom hennes skiva som jag gillade när den släpptes för länge sen. Idag gjorde jag det.

Dagens planer: Att klara av en vanlig dag med allt vad det innebär.

Dagens saknad: Hälsan.

Dagens dummaste: Jo, jag åkte kommunalt till sjukhuset för provtagningen mitt i morgonrusningen och fick stå hela vägen då INGEN erbjöd en plats. De kunde inte veta att jag var helt slut i kroppen utan mat men de kunde ju se att jag är supergravid.

Dagens drog: Vilken näring som helst.

Dagens kram: Den som dotter gav till bebisen i magen när jag kom och hämtade på dagis.

Dagens puss: Betalade pusstull till dotter för att få komma in i köket och äta middag.

Dagens köp: Inget.

Dagens godis: Några restbitar från igår till kaffet.

Dagens humör: Tja, vad ska man säga...

Status

Ja då kör vi det här rejset en gång till då. Dagens barnmorskebesök bekräftade det jag redan visste var på gång. Massor med vatten i kroppen, snabb viktuppgång, klåda och blodtryck över det normala. Precis samma som förra gången men ännu tidigare än sist. "Är jag allergisk mot nionde månaden?" frågade jag. "Hmm" nickade hon lite bekymrat. Nu blir det provtagningar, läkarbesök och täta blodtryckskontroller fram tills... kollaps. Bra nyheter: bebisen mår trots allt bra i magen.