Några ord om 09

Jag tänker inte göra en lång summering av året som gått eller resten av 00-talet för den delen heller, det är alldeles för många minnen och stora händelser att gå igenom. Vill bara skriva några ord om 09. Ett jäkla bra år har det varit, allt gick vägen, allt blev precis så bra som jag hoppades på. Jag blev gravid, jag sa upp mig från tråkiga trygghetsjobbet, jag har njutit av långledigt med familjen, vi gifte oss och precis när 09 gick mot sitt slut kom ett till världens finaste barn till oss. Inget ont om 09. Vågar jag ens hoppas på att 10 blir lika bra?

Gott nytt år!

Två barn, lätt som en plätt

Att ha två barn istället för bara ett går lätt som en dans. Ingen avundsjuka, ingenting som är jobbigt alls, vilket vi gärna påpekar. Men det ska vi passa oss för att tala högt om igen. De senaste två tillfällena vi kaxigt pratat om hur bra allt går har läget genast ändrats till det motsatta. Häromkvällen skulle min man gå ut för att träffa några hemvändare. "Är det säkert att det är lugnt att jag går?" frågade min man. "Ja, det är klart. Dotter går ju och lägger sig nu så det blir inga problem", sa jag. Men dotter somnade aldrig utan bestämde sig för att kaosa kring sömnen. Och lilla lillebror som sällan skriker bestämde sig för att ha skrikfest vid samma tillfälle. Min man hann ta en halv öl, sen kom han hem igen.

Eller idag när jag pratade med vår barnmorska från MVC i telefonen. "Vad skönt att höra att allt går bra för er. Hur går det för er dotter, funkar det bra med henne och bebisen?" "Ja absolut! Hon har aldrig visat tecken på avundsjuka, hon vill bara krama och pussa på honom hela tiden, hon är så snäll mot honom!" I samma stund som jag uttalat dessa ord hör jag hur kaoset bryter ut i rummet intill. Dotter storgråter och sekunden senare slits dörren upp in till mig. "Pappa sa till mig!" skriker dotter. "Ameh det var ju för att du slog till lillebror med ormen!" ropar min man. Jag ursäktade mig inför barnmorskan i telefonen. "Skulle ni två kunna lösa det här med varandra, jag försöker prata i telefon", sa jag och stängde dörren om mig igen. "Sådärja, nu är jag tillbaka. Vad var det vi pratade om nu igen?"

Så nej, jag kommer inte säga det högt igen.

Blindstyre

Aj aj my eyes! Vad är det som händer med ögonen när man har fött fram en unge? Jag ser typ inget. Sitter som en panschis framför datorn och teven och får huvudvärk om jag ens försöker läsa utan glasögon. Om jag inte minns fel var jag tvungen att skaffa ny styrka på glasögonen efter att dotter föddes också. Optikern nästa.

Ärrad

De sista resterna av kirurgtejpen på magen är borta. Kvar är bara en mycket tunn rosa linje i höjd med troskanten. Kunde aldrig tro att det skulle se så bra ut bara tre veckor efter ingreppet, hon måste varit väldigt duktig den där läkaren. Tydligen gör de snittet nästan en decimeter längre vid akuta snitt än vid planerade snitt, de måste ha extra marginal om det ska gå fort sa de. Mitt ärr är långt men det gör mig inget, jag tycket det ser coolt ut, det ger karaktär år kroppen. Dessutom kommer det för alltid att påminna oss om natten då han föddes.

Comeback

Idag var det dags för oss att göra comeback i offentligheten, numer som kvartett i bästa medelsvensson-konstellation. Som jag har längtat efter att röra mig utanför kvarterets gränser. Vi har legat i startgroparna sen igår (misslyckat försök) och kände oss mer än laddade att ta oss an Södermalm. Väl på stan såg vi till att leva upp till fördomarna om den växande, spretiga småbarnsfamiljen. Vi har idag gått på bredden med vagnarna på trånga trottoarer. Vi har blockerat gångarna på reahysteriska Weekday och ignorerat arga blickar från trendiga småsnärtor. Vi har invaderat fik, köpt en snålkaffe bara för att kunna amma och byta bajsblöja på deras toa samt skapat milslång kö utanför samma toa och hört folks lättade suckar när vi stunden senare drog därifrån. Ja, det var väl allt vi hunnit med idag men det tycker jag ändå var bra jobbat av oss.

Ikväll smäller det

Alla hemvändare må ladda upp inför sina utekvällar, men inte jag. Jag laddar som bäst för en ordentlig tv-kväll med chai, godis, Precious Ramotswe och sista delen av Stenhuggaren på SVT play och skulle inte lämna soffan om jag så fick betalt.

Min jultradition

Förutom fortsatt julfirande på olika håll går mellandagarna åt till att röja upp hemma. Det är min egen jultradition, att rensa ut gamla kläder, prylar och annat som inte längre används utan bara ligger och tar plats. Ofta kommer vi hem med ett par prylkassar efter julafton och eftersom vi inte bor särskilt stort är det alltid en utmaning att hitta plats åt allt. I år lyckades vi ganska bra med att undvika prylar. Istället blev det mycket förbrukningsklappar, typ prenumerationer, böcker och annat som kan användas upp, de bästa julklapparna enligt mig som får panik av för mycket prylar. Prylpaniken har två orsaker; dels att vi ständigt kämpar med hålla den här lilla lägenheten så fri och rymlig som möjligt och försöker undvika prylar som inte har någon praktisk funktion för oss. Den andra orsaken är att vi enligt min mening konsumerar så mycket onödigheter utan eftertanke och fullkomligt öser grejer över varandra under julen. En märklig och rätt så osmaklig tradition om man ser det ur ett vidare perspektiv, vi som redan har mer än vi behöver. Det blir ganska uppenbart när jag tittar på klädkassen, leksakskassen och kassen med diverse som står redo att köras till insamlingen och förhoppningsvis nu hamnar hos bättre behövande.

GOD JUL!

Julstatus

Ligger i soffan med bebis på magen. På golvet runt omkring ligger bajsblöjor, leksaker, smutsiga kläder och dammråttor. En sabla röra helt enkelt. Jag brukar få panik för sånt men nu har jag bestämt att jag skiter i det. Precis som jag i skiter att jag inte har några snygga kläder att ha på mig på julafton, att flera julklappar ännu är oköpta och att julpyntet som vi tänkt fixa för dotters skull ännu inte kommit till. Dotter vet ju inte vad vi hade tänkt. Hon är fullkomligt nöjd med att pussa på sin lillebror och prata om jultomten som ska komma i morgon. Så vi struntar i allt annat och turas istället om att ligga i soffan och njuta med en bebis på magen.

Grinchen

Det har kört ihop sig lite hemma. Det stora barnet kräks och det lilla har fått sin första förkylning. Antal sammanhängande timmars sömn i natt har varit få eftersom vi mest tröstat barn, skurat golv och bytt sängkläder. Idag är dagen så vi måste göra klart allt inför julen men det går ju inte. Att ge sig ut på stan skulle vara rent självutplånande. Jag är inte särskilt förtjust i julen, kan inte känna det alla andra känner. För mig är det bara ett stort stressmoment av saker som ska göras, köpas och personer som desperat försöker synkronisera sina kalendrar och kör land och rike runt för att hinna umgås en liten stressig stund innan det är dags att dra vidare till nästa stopp. Njuter folk verkligen av sånt eller låtsas man bara? Om jag fick bestämma över kalendern skulle jag sudda bort julen i år, det finns andra saker jag vill lägga fokus och energi på just nu. Jag har nog inte kommit ifatt än efter allt som hänt de senaste veckorna och skulle hemskt gärna ha några dagar av ingeting för att bara vara. Och så skulle jag vilja gå lite på stan, inte för att köpa julklappar utan för min egen alldeles egoistiska del. Vill så gärna ha något nytt att ta på min ogravida kropp. Allt jag har ligger nämligen under ett berg av nerkräkta sängkläder som vi inte kommer hinna tvätta innan jul.

Söndag

Mjölken var slut i morse. Att gå ut i snökaoset bara för att handla mjölk kändes onödigt så vi klädde oss ordentligt alla fyra och kämpade oss iväg med barnvagn och pulka ner till torget och sconesbuffén med avsikt att "söndaga" bort ett par timmar. Stämningen ute var... märklig, helt ljuddämpat av all snö och nästan inga människor ute på gatorna förutom vi.

Man kallar det att vara härdad

Ett småsyskon kan tydligen sova sig igenom vilket jäkla oväsen som helst utan att bry sig det minsta. Det är vi tacksamma för.

Musikhjälpen

Vanligtvis är det P1 som står på hemma om dagarna. Den här veckan har det uteslutande varit Musikhjälpen i radion och teven. Jag storgillar hela grejen - syftet, konceptet och radiopratarna. Förra året lyssnade jag lika intensivt men bidrog aldrig till insamlingen. I år vill jag bidra på något sätt, antar att det blir det enklaste alternativet - att betala en summa för att önska en låt. Det vore förstås lite roligt att bjuda på någon av grejerna som auktioneras ut på hemsidan, typ Ebbots kaftan eller Morgonpassets fina mormorsfilt som jag precis såg slutat på drygt 15000 kronor. Visst, det är för den goda sakens skull men femtontusen kronor, nej tyvärr - det blir nog en låt istället.

Det senaste

När man är nyfödd har man väldigt mycket "första gången" att göra. Idag var en stor förstagångs-dag. Första gången på promenad, första gången på bussen, första gången på bvc och första gången han fick följa med och hämta på dagis.

Promenad i snöstorm. Vagnen rullades försiktigt fram över de oplogade trottoarerna, allt för att minska skumpigheten. Vi undrade seriöst om det fanns risk för shaken baby syndrome och konstaterade att det är inte optimalt att födas mitt i vintern.

Idag var också första gången jag började känna igen mig själv igen. Hej!