Jag har lagt mig till med en dålig vana, "jag gör det när jag kommer till jobbet" - vanan. Jag går upp ganska tidigt för att hinna göra mid i ordning och äta frukost i lugn och ro. Fast nu har den där frukosten dragit ut på tiden så jag har ingen tid till att göra mig i ordning. Det är då jag tänker "jag gör det när jag kommer till jobbet". Det började med att jag slängde ner skärp och diverse andra accessoarer i väskan, som skulle tillhöra dagens outfit men som jag inte hann ta på mig hemma. Sedan dess har nagelfil, tejproller, hårsnoddar, örhängen och smink fått följa med i väskan, allt för att fixas och sättas på plats på arbetstid istället. Nu har det gått så långt att jag också passar på att sköta min privata mailkorrespondens och andra ärenden under arbetsdagen.
Men när uträttar jag då mina arbetsuppgifter? Grejen är att när jag väl kommer igång är jag fokuserad och snabb och klarar av det på kort tid. Måste liksom fylla ut arbetsdagen med det privata. Det bor en George Costanza i mig när det kommer till jobbet. Det viktiga är att visa upp en proffsig och ambitiös fasad utåt. Hela tiden ge intrycket av att man har fullt upp. Det har uppenbarligen funkat för alla andra tror att jag har för mycket på mitt skrivbord - "nej, lägg inte det där på C, hon har så mycket redan". Men nu är det dags för årlig löneförhandling och utvärdering av arbetsprestationen (det är så trevligt att arbeta på ett kapitalistiskt och vinstmaximerande företag där ens arbetsprestation bestäms utifrån en skala mellan 1-5 och man får betyget rakt i fejjan av chefen). Så nu måsta Costanza mee bort, fortare än kvickt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar