Gjort på jobbet idag:

- Gått till chefen och förhandlat lön och arbetstid. Jag är så stolt över mig själv, det gick så bra! Jag vet ju inte än om det lyckades eftersom det är en smula krånglig process med flera inblandade än just min chef men jag är så nöjd med min egen insats. Jag tyckte att jag hade raka och övertygande argument och tror dessutom att jag lyckades underminera min arbetsgivares eventuella motargument. Haha! Men som sagt, vet inte hur mycket skillnad det blir i plånboken än...

- Gått i bräschen för att starta en grupp som ska jobba fram en utbildningsplan för nyanställda. Idén blev positivt mottagen och jag slapp känna mig som ett ufo inför de andra. 

Efter dessa två enorma insatser, egentligen över min egen förmåga, kände jag mig dels för pirrig för att kunna koncentrera mig på jobbet, dels tömd i huvudet efter all mental förberedelse, för att kunna utföra något mer arbete. Inser att jag aldrig skulle kunna bli chef. Hur skulle det se ut? Jag kommer till jobbet, jag fattar ett mer eller mindre tungt beslut, jag blir mentalt slut och måste gå hem. Tror att jag vänligt men bestämt måste tacka nej till alla de chefsposter som erbjuds stup i kvarten...