Idag är jag sjukvårdare

En stor och en liten är sjuka på olika sätt. Den stora kan inte ens ta hand om sig själv just nu och därmed inte heller ta hand om den lilla. Därför fick jag stanna hemma från jobbet idag. Nu sover de äntligen och tur är det för jag förlorar snart förståndet. Att ta hand om två gnälliga barn, den ena förkyld, den andra magsjuk, tär på det lilla tålamod jag har. Hemmet förfaller av smuts, stök, bakterier och virus och jag som ensam frisk (alltid jag som är den friska) har ingen chans att hinna med allt. Det är då jag drömmer mig bort till en okomplicerad vardag på landet eller i en mindre stad. Jag har alltid trott att det är lite enklare och skönare att leva så, vet inte varför. Då och då får jag en impuls att lämna Stockholm och börja om på ny ort. Tycker alltid att man läser om familjer som brutit upp från allt och skaffat sig ett nytt skönare liv någon annan stans, typ "Maria tröttnade på jobbet och den stressiga vardagen i Stockholm så hon packade familjen och hemmet och flyttade till småstadsidyllen. Nu driver hon en framgångsrik inredningsbutik och har mer tid över till familj och umgänge". Det kanske inte skulle vara så dumt? Slipper man sjukdomar, tråkiga jobb och trånga stökiga hem? Jag ska fundera på det över en kopp kaffe. Och måtte inte familjen vakna än, jag behöver en stund till för mig själv.